Övertrött, bitter och sömnlösa tankar

Jag ligger och tittar på min fina katt. Ser på hans lilla kattkropp.
Han ser så lugn och avslappnad ut. Fullkomligt trygg och tillfreds och det gör mig alldeles varm i själen. Att han har det så bra. Han är frisk och älskad och otroligt viktig.
Precis som alla varelser. Samtidigt som lyckan över hans välmående fyller mig så fylls jag också av sorg och ångest för alla djur i fångenskap som inte är älskade och väl omhändertagna.
Alla djur som människor använder och utnyttjar. Djur som plågas från dagen dom föds till dagen dom dör för att människor ska få äta kött, få experimentera och klä sig i deras pälsar.
Sömnlösa nätter som dessa äcklas jag av mänskligheten. Vi som har ett samvete och vi som inte alls behöver allt det där vi tar.
Vi förstör jorden och vi utnyttjar dess invånare.
Fast egentligen älskar jag människor. Dom flesta är goda. Vi vill göra rätt men vi fastnar ofta i våra egon. Vi lär oss fel från början. Och sen är det så svårt att lära om.
Om Sammy bara visste hur bra han har det. Fast det vet han kanske. Han njuter i alla fall bättre och lättare än vi människor som har så mycket.