Host host host

Godmorgon!
Jag har en jävla hosta! Och tungt att andas. Vaknade innan fem med huvudvärk och host.
Har varit förkyld i över en vecka nu. Har blivit piggare och mår bättre men igår kväll börja det kännas jobbigt med andningen. Är så less!
Men jag antar att jag får skylla mig själv. Jag här inte tagit det lugnt och vilat en enda dag sen jag vart förkyld.
Men efter vattenpumpning och vattenbärandet om en stund så ska jag vila fram till två i alla fall. Sen ska vi med barnen till stranden!
I tisdags var jag och Malin till Accra och Shoprite. Shoprite är som en vanlig matbutik hemma typ Ica men här är det ovanligt. Där köpte jag vegankorvar, kattmat och avmaskningsmedel till katter bland annat. Så nu ska jag bara försöka få i katterna här medlet så dom blir lite friskare och större.
Kunde liksom inte låta bli. Fast alla här skrattar åt mig för att jag köpt sånt till katterna. :P
I tisdags kom också ett gäng från en gymnasieskola i Sverige. Två lärare och fem elever som ska vara här i tre veckor.
Igår var jag, Malin, dom två lärarna, Sarah, Belinda och Seth till marknaden och sedan till det gamla slavfortet och drack lite läsk och sånt. På vägen dit kommer det en lite pojke farandes och hoppar upp i min famn och ropar Isabel! Såg först inte vem det var men det var Daniel som var här med sina två bröder Samuel och Emmanuel för två år sen. Dom har sen flyttat hem men dom på barnhemmet har försökt få tillbaka dom sen dess för deras familj är så fattiga och dom får inte mat varje dag.
Emmanuel ska nog få flytta tillbaka idag för igår var han och hans farbror här och prata om att han skulle få det.
Daniel hade i alla fall vuxit på dom två år sen jag såg honom så det tog mig en två sekunder innan jag kände igen honom.
Vart så glad och krama nästan ihjäl honom!
Ha det så bra och simma lugnt!

Hem ljuva hem

Det blir aldrig som man planerar. Man får liksom höfta sig fram genom livet här.

Nu är jag och Malin hemma i Senya Beraku igen.

I lördags morse gick vi ut på morgonsafari till fots.
Vi vandrade runt i ca två timmar och fick se massa olika hjortdjur, vildsvin och TRE elefanter!
Dom hade inte sett elefanter på nästan en vecka fick jag höra och just vi fick se först två som gick förbi varav en var en unge och sedan en som stod still som vi kunde gå ganska nära och fota.
Sen åkte vi på bilsafari på eftermiddagen och fick då se ännu fler hjortdjur och vildsvin men också massvis med apor!
Ja och en hel del häftiga fåglar.
Känner mig i alla fall nöjd. Var så vackert i parken.

Sen var det meningen att jag och Malin skulle ta en buss från Mole Park till Tamale klockan 04:00 på morgonen så vi kunde hinna med bussen till Accra som vi köpt biljetter till som gick 16:00.
Men pågrund av tjafs, krångel och sjukdom så fick vi ingen sömn och bestämde oss för att stanna en extra dag.
Men när vi sen vaknade på morgonen igår så kände vi att vi verkligen ville hem ändå och som tur var så lyckades vi få skjuts av en skolklass som släppte av oss utanför Tamale där vi tog en trotro och sedan en taxi, som först körde oss till fel station såklart ;) , till bussen och hann precis med den.
När vi sen satt där kändes det så skönt.

Vi skulle vara framme i Accra 06:00 men bussen körde så fort att vi var framme redan 03:00. Och vad tusan gör man då?
Ingen sömn, ingen mat och allt är stängt. Så vi satte oss i väntsalen och kände oss lagom griniga tills vi bestämde oss för att ta en taxi hem som vi delade med en annan kvinna som också skulle till Senya.
Så det behövde inte bli så fasligt dyrt.

Vi hade tänkt ta en trotro till en affär och handla lite grejer och hämta ut pengar men nu åkte vi hem istället.

Vid 04:30 var vi hemma och väckte stackars Diana för att få komma in.

Nu har vi ätit och sovit och ska strax gå till barnhemmet för att uppdatera oss om läget där.

Tack för mig!

Här pinkas det runt

Hej folket!

Just nu befinner jag mig i en helt annan del av Ghana än jag normalt gör.
Jag och dom andra volontärerna här åkt norrut till Mole Park där vi bor på Mole Motel.
Vi har redan sett en antilop, apor och vildsvin. En apa bröt sig in i vårat rum (dörren kan ha varit aningen öppen) TVÅ gånger och stal först Jasmines bröd (som ändå var möggligt) och sedan hennes sura sojadryck och  fullt ätbara jordnötssmör. Så sjukt kul var det!
Och det är inga små apor inte. Dom inger respekt helt klart!
Jag ska visa massa bilder sen som jag tagit med kameran.
Imorgon ska vi ut på safari. Ska bli så spännande!

Resan hit var ju minst sagt intressant. 30 timmar tog det från att vi lämnade barnhemmet till att vi kom hit till motellet.
Att resa till norr var jobbigt för alla med krångliga bussar, sjukt svettigt väder och allting som aldrig går som planerat, men jag lyckades ju gå och bli förkyld innan vi skulle åka också. Och ska man resa så långt i Ghana så rekommenderar jag att man är så frisk och utvilad som möjligt. Vilket jag verkligen inte var.
Var inte riktigt säker på att jag skulle klara av att åka hit där igår morse men jag gjorde det.
Det gick, fast hade jag vetat hur jobbigt det skulle varit så hade jag nog gått och lagt mig igen.

Nu ska vi strax äta middag sen längtar jag till att få sova. Har ju inte sovit nå alls nästan sen resans början.

I onsdags åkte vi med barnen till stranden. Så himla kul även fast jag redan då var jävligt trött och förkyld.
Jag har förresten lärt mig bära vatten i den stora baljan!
Normalt bär vi i hinkar på huvudet men dom vuxna kan ibland fylla en hel balja som rymmer kanske fyra hinkar vatten och bära på huvudet. Och nu även jag!
Fast jag har inte fyllt hela baljan än. Bara med två och en halv till tre hinkar full har jag burit.
Men det är inte illa pinkat ska jag ta och tala om!
Och på tal om det så har jag nu på resans gång kissat i två kvinnliga pissoarer, i ett hål i marken och längst vägkanten bland en massa folk en gång. Man blir ganska okänslig ganska snabbt. Eller jag i alla fall. :P
Men pissoarerna var nog bland det vidrig-roligaste jag någonsin varit med om. XD

Nä vi hörs när vi hörs.
Pusspusspuss

Blod, svett, tårar och spya.

Godmorgon.

Klockan är 05:15 och jag har varit vaken i snart en timma. Mot min vilja. Dom där jävla tupparna har härjat extra mycket och extra tidigt idag och jag, känslig som jag är, vaknade ju såklart.

Jag kommer inte kunna lägga ut det här inlägget förän senare idag för igår kväll ringde Malin slut på alla mina pengar.
Hennes mobil funkar nämligen inte så hon har fått använda min.
Men hon ska i alla fall gå till stan nu på morgonen/förmiddagen så då skulle hon köpa nya credits till mobilen.

Det vat skönt på stranden igår. Även om det var lite väl strömt och jobbigt i havet. Fast det är det ju alltid här mer eller mindre. Alltid stora vågor som vill dra en ut.

Så måndag idag då.
Jag ska väl strax gå upp och hjälpa till med vattenpumpet. Det ska bara få bli ljust först.

Godkväll!
Jag har spenderat hela dagen på sjukhuset med tre sjuka barn. Dagen besvtod mest utav väntan och köer. Men också av blod, svett och tårar. Och spya. På mig...
Tetteh och Mafia har malaria. Båda fick en spruta i rumpan och medicin med sig hem.
Mafia fick också dropp och jag fick hålla fast både Mafia och Tetteh för att dom skulle få sina sprutor och Mafia sitt dropp. Båda skrek, grät och kämpa emot för allt vad dom var värda. Stackars små hjärtan. Kände mig så hemsk och elak men nu mår dom båda bättre.
Kelvin var också med. Vet inte riktigt varför men Grace sa att jag skulle ta med honom med för han var sjuk. Men han har bara lite hosta, nys och snor. En vanlig förkylning..

Fick i alla fall mediciner till dom alla. Hoppas verkligen dom ska må bättre snart.

Hej så länge!

Matt och frustrerad

Tjena!

Idag är det söndag och då är det som vanligt stranden som gäller.

Igår var jag, Malin, Luzia och Linnéa i Kasoa och shoppa på marknaden och gick på internetcafé.
Problemet var bara att när vi tillsist hittat ett café som var öppet så försvann strömmen innan alla var klara. Så då fick vi snällt vänta i kanske trekvart på att den skulle komma tillbaka.
Tur vi hade den snälla Abraham, som jobba där, att underhålla oss med.

Dom senaste två dagarna har jag känt mig så förbaskat trött och matt. Jag vet inte varför. Kanske för att jag sovit för lite sen jag kom hit pga att en av mina rumskompisar krånglar en aning mycket, inte hennes fel, hon bara är sån.
Kanske för att det varit så djävulskt varmt i fyra-fem dagar nu. Till och med för varmt för mig! :O
Eller kanske för att maten här är ganska enformig och består mest av tomatsås och ris/yam/nudlar.
Eller så är det en salig blandning av allt. Frustrerande är det och jag hoppas det går över snart.
Allt blir ju så mycket roligare när man känner sig pigg.

Hon som slog JoeJoe skulle få sparken. Men än är hon kvar. Tills dom hittar någon bättre. Hon är fan i mig inte schysst mot ungarna. Dom stora får jobba halvt ihjäl sig medan hon mest inte gör någonting förutom sitter och skriker på dom.
I fredags fyllde Jasmine år och vi hade kalas med alla barnen. Men några av dom större blev ivägskickade, iaf en under hot, för att hämta vatten och laga mat.
Jag gick och hjälpte två grabbar hämta vatten och dom var jätteledsna.
Bara arbetade på som galningar och sa inte ett ord till mig just då.
Och då vart jag jätteledsen.

Känner mig så maktlös. Fast helt maktlös är jag inte. Mina klagomål kan påverka. Problemet är bara att jag inte vill skvallra på ungarna. Att dom berättar eller klagar för oss verkar vara förbjudet och dom vill INTE att vi säger nått till dom som jobbar på barnhemmet.
Måste göra det på ett bra sätt utan att blanda in det dom här sagt.

Jaja. Ha en fin söndag allihopa!
Puss och kram.

När blev jag så hemsk

Ibland känner man sig bara så otillräcklig.
Jag borde vara starkare, bättre och skydda dom mer.
Igår blev det bara så fel. Jag handlade fel. En pojke gjorde nått hemskt och jag borde ha skyddat honom.
Men jag var så ledsen. Så förvirrad, rädd och frustrerad. Så då for han illa och det känns som om det var mitt fel. Jag borde ha skyddat honom. Istället känns det som om jag serverade honom på ett fat.

Jag var ju ensam volontär här igår för dom andra var på stranden.
Joe Joe skadade en get med typ ett järnrör. Det är inte första gången heller.
Geten kunde inte stödja sig på sitt ena framben och låg och såg så rädd ut när några av grabbarna kom och berätta och visa.
Jag hade varit så nära. Bara 30 meter därifrån när han gjorde det.
Sen stod han bara där. En bit bort helt stilla och jag rusa fram till han och grabba tag i honom och fråga varför i hela världen han gjort så. Han var helt tom. Sa inget, gick inte att få kontakt med.
Jag blev så himla ledsen. Jag vart så ledsen och jag sa det till honom och jag kunde se hur rädd han va. Han visste vad som vänta.
Men varför gjorde han det?! Varför gör han om det hela tiden?
Han visar ofta lite "psykopat tendenser".
Får man säga så?!
Jag älskar ungen, han är otroligt smart och rolig men han är också så väldigt kall. Och det skrämmer mig.

Maevis ropade på honom uppe från barnhemmet och jag tog hans arm och gick upp med honom till henne.
Någon av grabbarna hade berättat.
Hon tittade på mig med medlidande, sa något, tog tag i Joe Joe och drog med honom ner till getterna. Jag följde tätt efter.
Grabbarna visade geten som mest låg omkring och haltade när den sprang och berättade för henne på deras språk.
Sen berätta dom för mig om tidigare gånger han skadat getterna.
Medan jag titta på geten och prata med dom så gick Maevis iväg med Joe Joe. Jag såg det. Jag visste vad hon skulle göra och jag såg henne till och med slå honom med handflatan i bakhuvudet lite lätt innan dom försvann ut ur gethuset.
Men jag stanna kvar och lyssna i kanske två-tre minuter innan jag kom på att jag måste se vad som händer.

Varför gick jag inte efter när jag visste vad som väntade honom?!
Dom kommer slå barnen oavsett om jag vill det eller inte och det kändes som att om jag inte kan skydda dom från att bli slagna för småsaker så borde jag väl inte heller skydda dom från såhär allvarliga saker...
Vi är ju inte alltid där. Vi kan inte skydda alla ungar hela tiden.

Jag ville han skulle förstå hur allvarligt det var. Även fast jag vet att det inte löser något. Att dom vuxna tar ut sin ilska på barnen som tar ut sin ilska på varandra eller djuren. Det blir bara värre.

När jag kom upp till barnhemmet hörde jag mycket gråt och skrik.
I matrummet stod fem tjejer på knä på rad och gned sina handflator och grät.
Belinda hade straffat dom för att dom tagit något från hennes bord. Hon sa dom var tjuvar.
Hon hade alltså slagit dom med en pinne i händerna.
Jag fråga hur länge dom måste stå sådär och hon sa fem minuter.
Så jag stod där bredvid dom i några minuter tills Belinda sa att dom fick gå.
Då gick jag och leta rätt på Joe Joe som stod helt paralyserad på baksidan och grät tyst och stilla.
Jag satte mig bredvid honom och försökte prata med honom.
Då såg jag att han var röd och svullen och till och med blödde lite lite i nacken.
När jag la min hand på hans lilla lilla rygg så kände jag svullnaderna från piskrappen.

Accra mall

Igår var underbar!
Jag, Lucia, Malin, Linnéa och Jasmine åkte med Kwame, Solomon, Deborah, Eddy och Gideon till Accra och Accra mall.
Vi började vid åtta och fick ta fyra olika trotro's för att komma fram (vi åkte lite fel).
Vi hade alla ett barn att se efter och betala för och jag hade Edmond som redan från början grabba tag i min hand och såg till att alltid hålla koll på mig och vara nära. Älskade älskade unge!
När vi kom in i Accra mall så var det som att gå in i en annan värld. Redan vid dörrarna slogs vi av luftkonditionering och fräsch doft.
Sen var vi inne där i det jättestora shoppingcentret med ungarna som dagen till ära hade sina finaste kläder på sig. Att se dom där bland inredningsbutiker och elektronikaffärer kändes stort. Och definitivt för dom med. Bara på vägen dit hade dom suttit och tittat som tokar ut genom fönstren. Jag tror inte det går att förklara. Dessa ungar som måste pumpa vatten varje dag för att kunna ta sitt bad över en hink. Som för det mesta springer runt barfota i ofta trasiga och smutsiga kläder och pissar lite varstans hade vi nu tagit med till denna västerländska värld. Dom fick gå på toaletter som gick att spola och använda toalettpapper som man fick spola ner och sen tvätta händerna med tvål och rinnande vatten. Det kändes lyx för oss som bara varit här ett litet tag. Dom har ju inte ens toapapper på barnhemmet.

Vi gick till bion, betalade, köpte läsk och popcorn och gick in och satte oss i en jättestor biosalong där det bara var vi tio och två andra.
Vi kollade på Monsters ink. University ( som jag redan sett på planet hit ).
Edmond tyckte det var jättehäftigt med den stora skärmen. Men sen tyckte han nog filmen var lite läskig i början så vi höll hand ett tag och jag förklarade lite och skrattade när det var roligt så blev han mer avslappnad och skrattade sen mest av alla när det var tokigt.
Dom hade lite svårt att sitta still och Kwame blev orolig och ville vi skulle åka hem för han trodde det var mörkt ute bara för det var mörkt i salen. Men annars gillade dom det verkligen.

Efter bion gick vi och åt. Dom fick själva bestämma vad dom ville ha att äta och dricka. Dom bjöd varandra och Edmond åt allt som dom andra inte orka. Han blev aldrig mätt. Vi var lite rädda att han skulle spy på vägen hem sen. ;) Men det gjorde han inte som tur är.
På hemvägen behövde vi bara ta två stycken trotro's och var hemma vid halv sex.

Sen på kvällen när jag skulle säga godnatt till barnen så fick stackars Gideon en hostattack. Han bara hosta och hosta och kunde inte sluta. Han fick panik och jag kunde inte göra annat än att försöka lugna honom.
Med hjälp av Belinda fick vi honom lugn och när jag gick höll han på att somna.

Idag känner jag mig aningen förkyld och ska därför ta det lugnt. Dom andra volontärerna ska till stranden.

Ha det bra!

Liten update

Tjena!

Lördag idag men jag vaknar halv sex som vanligt.
Idag ska jag och dom andra volontärerna ta med oss fem av dom stora ungarna och åka till Accra och gå på bio. Det blir nog superkul. Dom flesta ungarna har aldrig ens varit utanför Senya.

Igår var det full rulle. Jag pumpade och bar vatten, bar mat till getterna, var till marknaden med tre ungar och Jasmine mm.

Ha en bra dag gott folk!

Nya barn och ny volontär

God dag!

Idag är det tio veckor kvar tills jag åker hem. Det känns både väldigt långt och väldigt kort.
Tiden här går långsammare än hemma eftersom tempot är lugnare.

För en vecka sen vart jag ju så otroligt sjuk i malaria men nu är jag helt återställd. Igår var första dagen som jag kände mig som mig själv igen sen jag vart sjuk och det känns otroligt bra.

Just nu sitter jag i mitt rum, som jag numera delar med både Jasmine och den nya volontären Malin, och ska strax gå för att äta lunch.
Malin är också svensk och från Stockholm. En riktigt trevlig tjej!

Vaknade vid halv sex och gick upp och hjälpte till med vattenhämtning och annat.
Sen har vi tvättat barnens kläder medan barnen har skola till klockan två och sen ska vi till stranden är det tänkt.
Sist vi skulle dit så blev det fotbollsmatch mot ett annat barnhem. Vi vann! ;)

Igår tvättade jag för första gången sen jag kom hit. Så det var en del men det var ganska mysigt för jag tog med mobilen och mina högtalare ut så jag kunde lyssna på musik.
Så jag satt där och sjöng till musiken och tvätta i skuggan.

Efter lunch åkte jag, Malin och Jasmine till Kasoa för att handla lite grejer och sitta på internetcafe en stund.

I förrgår kom det två nya barn. Två 6åriga tvillingtjejer. Det var meningen att deras 3månaders lillasyster också skulle komma men hon hade blivit sjuk. Så hon ska antagligen komma hit om en till två veckor när hon är bättre.

Tack för mig! Puss och kram.

Här händer det grejer

Försökte lägga upp det här inlägget hela kvällen igår. Gick inge bra. Låt oss försöka igen..

God kväll folket!

Idag har jag varit på stranden med Linnéa och Luzia.
Är fortfarande rätt svag och har rätt ont i magen men det var skönt att komma ut och få bada och slappa lite. Men vägen dit och hem var rätt smärtsam för min mage.

Igår mådde jag jäkligt dåligt på förmiddagen för jag var så trött på att ligga sjuk och hade rätt mycket ångest.
Det var strömavbrott och min mobil var nästan död så jag kunde inte prata eller chatta med någon.
Höll på att bli galen tills jag efter lunch gick till ungarna och umgicks med dom trots tröttheten. Det hjälpte rejält och jag, Jasmine och två ungar tog till och med en liten tur till stan.
Sen på kvällen när vi lagt oss började Jasmine spy som en galning så vid tio åkte hon, jag och Diana till sjukhuset och så var det hennes tur att få dropp.
Jasmine trodde det kunde bero på hennes malariapiller som hon tog för första gången på länge igår och som man kan spy av som bivärkning men hon fick malariamedicin med sig för sjuksystern sa att det är den vanligaste sjukdomen här. Imorgon ska hon till labbet och testa om det är malaria eller ej.

Sååå det har varit ganska mycket sjukdom och spyende här på sista tiden.

Ha det bra!

Malaria ftw

Jag har malaria.
Såklart! :P
Så nu blir det till att ta det lugnt och jobba på att försöka äta. Fast fy vad illa jag mår. Vill aldrig äta nått igen känns det som. Tills min kära mamma sa knäckebröd. Så nu är det enda jag skulle kunna tänka mig att äta något som man typ inte kan få tag på på denna kontinent. Topp!

När jag var och tog blodprov så träffade vi (jag och Jasmine) en väldigt trevlig och charmig labteckniker som heter Michigan som lät oss titta på mitt blod i mikroskop och sedan på skoj tog reda på våra blodgrupper. Jag har tydligen 0 negativ och det är väldigt ovanligt här i Afrika. Jasmine har A positiv.
Mitt blodprov visade i alla fall på parasiten malaria och så hade jag för lågt blodvärde. Men ingen feber varken idag eller igår.
Nu ligger jag här och är så sjukt uttråkad, illamående och trött. Har fått nå vätskeersättningspullver som jag ska dricka hela tiden. Och det gör jag gärna. Är sjukt törstig men kan inte dricka mer än en klunk i taget.

Tack för mig!
Puss och kram

Inte så rolig dag

Sååå..
Igår var fan i mig ganska jobbig!
Började dagen med att som vanligt gå upp och hjälpa grabbarna med att pumpa vatten. Nog för att det alltid är rätt tungt och jobbigt men igår kändes det extra drygt.
Jag vart snurrig och illamående och började få ont i magen.
Kunde knappt äta något till frukost och allt jag åt och drack gick rakt igenom mig. Så mestadels av dagen låg jag i sängen och mådde illa och kände mig bara svagare och mattare. Även till lunch hade jag svårt att äta. Nää, inte svårt utan plågsamt. Var så vidrigt men jag tvinga i mig lite. Drack vatten med resorb i två gånger under dagen.
När det var dags för middag kändes tanken på mat så hemsk att jag vart tvungen att springa och spy.
Var helt tom i magen men försökte dricka vatten och te. Jasmine kom in med lite sallad och jag kämpade på i kanske en timma att få i mig lite men sen kom allt våldsamt upp igen.
Då ringde vår husmor Diana till Grace (föreståndarinnan) som ringde doktorn och skickade hit en taxi. Så jag och Jasmine åkte strax före åtta till Senyas lokala klinik tillsammans med Grace som vi plockade upp på vägen.
Väl där gav dom mig lite vatten som jag fick springa ut och spy upp.
Var så svag och hade så ont men jag måste säga att det var kul att få se kliniken. Först såg det ut dom ett stort garage inrett med massa träbänkar och sjukhusprylar. Fick först träffa en syster sen gå genom en gång till ett litet rum till en liten, äldre läkare dom mest var tyst och tittade skeptiskt på mig. Sen gick vi tillbaka till systern som gav mig smärtstillande i rumpan och sedan två sorters dropp medan jag låg på en säng bakom ett skynke bredvid några andra sängar varav två av dom var blodiga. :S
Det var överhuvudtaget jäkligt smutsigt och så men sköterskan var duktig och trevlig och fast jag mådde piss så var det så skönt att vara där och känna sig omhändertagen.
Först fick jag nå dropp för att magen skulle lugna ner sig sen fick jag en mot uttorkning. Vi var där i kanske två till tre timmar och jag vågade inte dricka nå mer vatten medan jag låg där.
Systern sa att jag skulle må bättre efter droppen och känna mig hungrig men när vi åkte mådde jag precis lika illa som innan och var rädd att jag skulle spy i bilen tillbaka. Men jag hade verkligen inge kvar i magen så som tur är så gjorde jag inte det.
Mår bättre idag. Har lite ont i magen men mår inte lika illa. Jag ska tillbaka idag och ta lite blodprover. Dom snacka om malaria men jag har ju för tusan varit mycke mer noga än sist med nät och myggsprayer. Och dom enda myggbett jag fått fick jag för endast tre dagar sen. Så snabbt kan det väl inte gå?! Men å andra sidan så har jag ju inte ätit eller druckit nå konstigt heller så jag vet inte vad det kan vara. Vanlig magsjuka är det inte heller för det känns annorlunda plus att ingen annan av alla ungarna, volontärerna och husmödrarna har några liknande symtom.

Jaja, vi får väl se.
Ha det bra folket!

Geten jag kallar Lucy

Godmorgon!

Igår var först ganska jobbig för vi har det ganska svårt med husmödrarna och kommunikation. Ofta känns det som att dom inte bryr sig så mycket om barnen och låter dom äldre göra deras jobb så som hämta vatten osv.
Det är väldigt frustrerade ibland.
I alla fall var jag rätt trött och på dåligt humör fram tills efter lunch då Abeiku kom och tog med mig och Jasmine till sin skola. Abeiku träffade jag för två år sen och vi har haft lite kontakt via facebook. Han har en skola för fattiga barn där han hjälper dom att få utbildning men också på andra sätt om det behövs. Han är väldigt seriös och verkar verkligen bry sig om alla tvåhundra barnen i hans skola. Han själv fick ett stipendium när han var yngre så kunde studera på University of Ghana och han kände att han ville ge tillbaka. Min mamma sponsrar en tjej där som heter Grace så hon skulle kunna få gå i skolan istället för att följa med sin mamma och arbeta.
Det var väldigt kul att äntligen få träffa henne, denna blyga trettonåring och ge henne presenter som mamma skickat med. Jag tror också Jasmin tyckte det var väldigt kul att träffa lite andra och få se skolan som bestod av en meter höga väggar och ett tak. Fyra klassrum var det nu fulla med ungar.
Där träffade jag också Conrad som är son till Agnes som jobbade på barnhemmet för två år sen. Han jobbar där som lärare sen en månad tillbaka åt dom små barnen.
Abeiku berättade också att han nu sökte en fadder till en tioårig föräldralös ( fast hans pappa hade övergett honom) pojke utan namn. Han hade seriöst inge namn så Abeiku gav honom sitt. Abinezer Okai. Så är det någon som känner för att hjälpa denna grabb så hör av er! Jag slänger upp en bild på han.

Sen när vi kom tillbaka hit hade jag en fin stund med med både volontärer och framför allt ungarna då jag hjälpte dom pumpa vatten och jag och en liten kille tog hand om en get som var dålig (men dom kommer antagligen slakta henne). Geten var väldigt mager och trött så vi stoppade in massa löv i munnen på henne som hon tugga i sig. Ibland fick hon kraft och gick och beta själv.
Sen bar jag två hinkar med vatten in till oss på huvudet. En i taget alltså. ;)

Idag ska vi ta barnen till stranden efter skolan! :D

Puss och kram på er!