2014

Hallå! 

Just nu sitter jag i min nya lägenhet med Sammy i knät. Katterna kom hit idag och jag flyttade in igår. Det är jävligt jobbigt för mig när det inte är rörigt och ofärdigt i mitt hem så jag har slitit sönder mig med att packa upp och fixa. Inte många lådor kvar nu.  
Idag är det näst sista dagen på det här året och  2014 har varit ett väldigt händelserikt år. Jag tror aldrig jag har skiftat så mycket med att vara på botten och på toppen som detta år. Jag har varit så väldigt svag. Men också väldigt stark. Jag har stått på kanten och velat och balanserat.

Jag började läsa upp betyg och påbörjade och slutförde en utbildning om Fair Trade. Jag har trots att det varit tufft klarat alla mina kurser och jag fick åka till Ghana ännu en gång tillsammans med skolan och stannade två extra veckor för att mysa med ungarna. Alla gånger i Ghana har varit toppen men det här var den bästa!

Jag har förlorat två vänner och en vänskap blev ordentligt prövad men vi överlevde och har efter det utvecklat och stärkt den.

Jag har hittat tillbaka till en vän och fördjupat min vänskap med en annan.

Jag har lärt känna en massa underbara nya människor på Fair Trade kursen.

Jag har varit i Stockholm NIO (egentligen tio när jag åkte till och från Gotland men jag mellanlandade bara så jag räknar det som en gång) gånger och mest bott hos min fantastiska kusin Elin och hennes man Alieu som jag fått en närmare relation med tack vare det.

Jag har också tack vare Stockholmsresorna träffat min storebror som bor där oftare och min gudfar vilket varit väldigt trevligt!

Jag har också rest till Gotland och Jönköping för första gångerna i mitt liv.

Jag tror aldrig jag rest så mycket som jag gjort det här året. Även de fem veckor i Ghana reste vi runt mycket.
Jag har sovit på sjutton olika ställen i år och delat säng med tio olika människor.

Jag har sovit bättre i år än vad jag någonsin gjort i vuxen ålder.

Jag har aldrig haft sex med så många olika personer på ett år och inte heller så många nya. Fast fem olika och fyra nya är kanske inte en så stora siffror för alla men för mig som är så petig och kräsen så är det nytt och duktigt gjort så jag är faktiskt lite glad! ;) Jag hoppas dock jag ska kunna släppa lite på höga krav nästa år och våga vara mer sårbar.

Jag har gjort en psykologisk utredning, fått en gamal diagnos skrotat och fått en ny och avslutat min kontakt på psykiatrin.

Jag har blivit bestulen för första gången då jag den 13é oktober fick min väska med dator, kläder, böcker och en massa annat smått och gått tagen ifrån mig påväg hem från Stockholm på tåget. Men det var ingen större traumatisk upplevelse.

I år var det tio år sen jag försökte ta livet av mig första gången, tio år sen jag hamnade på institution första gången, tio år sen jag skärde mig första gången och tio år sen hela min värld rasade.

Jag har detta år börjat engagera mig i Rödakorset och i Fairtrade samt fortsatt att vara ideell på katthemmet.

Jag har fått “låna” Eriks katt Simon när han flyttade till Stockholm.

Tack vare Spotify vet jag hur jag har lyssnat på musik under året.

De artister jag lyssnat mest på är:

1. Passenger
2. Regina Spektor
3. Coldplay
4. Matt Corby
5. Radical Face

I vintras var Regina Spektor den artist jag lyssnat allra mest på, i våras och sommras var det Passenger och i höst Kasabian.
Jag har lyssnat på över 32000 minuter på Spotify och då mest på lördagar då jag i genomsnitt lyssnar tre timmar på musik. Sen kommer tisdag och sedan torsdag på andra och tredje plats.
Här är mina 100 mest lyssnade låtar under 2014.

Det här året har jag fallit för Let’s play serier på Youtube (mest Minecraft) och blivit lite smått förälskad i en Youtubare. ;)

Jag hade mitt livs bästa födelsedag i Ghana i år trots att jag saknade mina nära och att det var regnigt. Mådde bara så förbaskat bra och hade så himla kul!

Jag har fått blivit förälskad på riktigt för första gången.

Jag har lärt mig så mycket!

Jag har blivit modigare och jag har blivit sannare. Och grannare! ;)

Jag har varit mindre förkyld det här året än vad jag någonsin kan komma ihåg. Efter influensan i Februari-Mars där någon gång så tror jag inte att jag har varit nå sjuk förutom Malaria och Tyfoidfeber i Juni men det räknas inte! Hade en liten förkylning för ca en månad sen men den bröt aldrig ut på riktigt så jag tycker inte den räknas heller! :)

Jag fick Tyfoidfeber för första gången i mitt liv och Malaria för andra gången.

Jag har i år HELT blivit vegan. Det känns så jäkla bra.

Och så har jag ju flyttat. :)

Julen, ständigt denna njutångest

Då var det här årets jul slut.
Jag älskar jul och julafton men det är också väldigt ångestladdat. All familj som buntas ihop, förväntningar, intensiteten mm. I år lite extra men det gick ändå bra.
Hade en bra dag med familjen och fick massor av fina presenter. Och det blev ju en vit jul till sist! :D
I morse var några av oss på julottan halv fyra och sen har jag mest sovit, slöat och umgåtts med min mor, bror och katter. Jag skulle egentligen åkt på julfest i Avesta idag men med tanke på att jag flyttar på måndag och det har varit rätt mycket så kände ja att jag behövde andas ut och vila. Fast sen ångrade jag mig nu ikväll och blev rastlös. :P Fast jag hade det bra här i Öja med. Kollade på serien "The Affair" tillsammans med storebror.

Imorgon ska vi nog åka och shoppa i Sågmyra och sen på lördag åker jag hem och gör klart i lägenheten inför flytten. Katterna får stanna här tills allt är klart.

Hoppas ni alla haft en fin jul! Puss

Stockholmsresans slut

Hej hopp!
Just nu är jag i Solna hos Erik och latar mig. Ikväll åker jag äntligen hem. Eller äntligen och äntligen.. Jag har haft det JÄTTEBRA här i Stockholm och har egentligen inte längtat hem så mycket men nu när jag vet att jag ska hem idag så börjar jag längta. Efter min säng och framförallt katterna. :)

Passenger var så grymt jäkla fantastisk. Han var charmig, rolig och så väldigt talangfull. Det gick inte annat än att älska honom. :) Han verkade så uppriktig och ödmjuk. Och som sagt så förbaskat rolig. Kändes så fint att få se honom. ÄNTLIGEN! Och det var underbart att ha min allra finaste Malin vid min sida. :)

Jag har en del inplanerat i veckan och kommer antagligen vara rätt trött efter denna vecka men snart är det jul och idag har jag börjat tro att den kommer kunna bli jättebra så nu längtar jag verkligen! Om bara snön ville komma...

Puss och kram på er!

Malin

I tisdags bad Malin mig att jag skulle beskriva henne. Så det det tänkte jag nu göra här. Detta är alltså min bild av Malin, hur jag ser henne och inget faktum.

Jag lärde känna Malin förra hösten när jag var i Ghana. Hon var också där sin andra gång och fick flytta in i samma rum som mig och Jasmine (som jag vid det laget hade blivit rätt trött på).
Det går inte att tycka illa om Malin. När hon först kom med sin sprudlande energi likt en en gullig valp så slogs jag mest av hennes glädje och positiva enkelhet. Jag tyckte om henne men trodde dock inte att vi skulle ha så mycket gemensamt. Hon verkade så väldigt okomplicerad och nöjd. Jag märkte snabbt att hon var en sån person som älskar att möta andra människor och prata med dem. Hon tar emot dem och nya erfarenheter med öppna armar. Några egenskaper som jag ofta önska att jag hade men som jag blir alldeles för trött för att orka med. Hon är så genuint intresserad av andra människor. Jag är nog betydligt mer dömande och misstrogen mot andra människor och världen i stort jämfört med Malin, något som stärks på extra mycket när jag är med kavata Malin. ;P
Men jag var glad att Malin kom. Främst för att jag fick lite avlastning med Jasmine och de första kanske två dagarna lät jag dem prata och lära känna varandra och njöt av att få lite lugn och ro.

När jag sedan ändå började prata med Malin lite mera på ett djupare plan så upptäckte jag att vi faktiskt har massor gemensamt och att hon är en sån person som jag vill ha i min närhet.
Fyra fina och intensiva veckor delade vi tillsammans i Ghana. Hon blev min absoluta favorit och det blev otroligt tomt efter att hon åkte hem.

Över ett år senare så har vi sett till att setts minst fem gånger här i Stockholm när jag varit nere samt en gång som hon kom till mig i Falun och hälsade på. Vi har också haft telefon, sms och sociala medier-kontakt.

Jag tycker nu att jag känner henne ganska så bra.

Det första en märker är ju som sagt den sprudlande positiva energin och hennes glädje inför nya människor och upplevelser. En kanske tror att hon inte är så mycket djupare än så, det trodde jag, men det stämmer inte. För det mest fantastiska med Malin gömmer sig under ytan. Malin tar in upplevelser på ett djupare plan än de flesta andra.  Det är tydligt för mig att Malin är en sökare. Och det är en av de saker jag tycker bäst om. Hon försöker hitta sig själv och mening. Hon känner djupt och stark och är duktig på att uttrycka det.
Hon är inte en sådan som tragglar på i samma gamla hjulspår med skyddslappar på, utan hon stannar upp, ser sig om och ifrågasätter sig själv och världen runt omkring henne. Under ytan är hon inte alltid glad och positiv utan kan nog känna sig ganska trött och vilsen. Hon kan vara osäker på sig själv och sliter hårt för att känna att hon duger. Malin har ofta många bollar i luften och det blir nog lätt lite för mycket. Jag tror hon skulle må bra av att vara lite mera närvarande här och nu. Hon kan vara lite virrig, splittrad och oorganiserad i sin känsla av otillräcklighet.

Hon har ändå självdistans och tar inte sig själv på för stort allvar. Hon är empatisk och otroligt anpassningsbar men ändå ingen som låter sig köras över. Hon har integritet och självrespekt. Och hon kan bli både jäkligt irriterad och ilsk. Men som tur är så bits hon inte så hårt.

Ibland kan jag tycka att hon med sina arrangerade bilder och käcka fasad blir lite smörig och lite för “gulligull”. Jag kan tycka att hon skulle släppa lite på det där klämmiga yttre och låta hennes lite trasiga och mörka men så otroligt vackra och intressanta delar komma fram lite mer.

Fast kanske har det mer med mina issues att göra och att jag, som kan relatera till så mycket med Malin bara har lite svårt att relatera till just de sidorna som för mig skulle kännas falska. Kanske för att jag aldrig klarade av att vara sådär enkel och glad så tänker jag mig att det ska vara lika utmattande för Malin som det är för mig. Hur som, så är Malin ett utmärkt exempel på hur fel en kan ha i första intryck!
Mitt första intryck av Jasmine var ju att vi hade enormt mycket gemensamt och skulle komma utmärkt överens. ;)

Ja, det här är min beskrivning av Malin, en av mina favorit personer.. Denna vackra kvinna som jag önska bodde närmare mig. För det är få personer som jag orkar med längre stunder och hon är en av dem. Jag skulle kunna skriva så mycket mer och det här är absolut inte allt jag ser.

Jag önskar att Malin såg hur fantastisk hon är och vacker både inombords och utombords. Jag önskar att hon kunde tillåta sig själv att ta det lugnt och andas lite mer. Och framförallt att hon fick det fysiska egna utrymmet att andas. Jag önskar att den där osäkra lilla flickan i Malin skulle känna att hon är precis nog och tillräckligt. Hon behöver inte vara mer.

Vi var för övrigt på Passenger ikväll och det var helt jäkla fantastiskt. Ska skriva mer om det en annan gång.

Malin och jag på Passenger ikväll

Puss på er!

Intelligenta, sociala och lekfulla grisar att äta

En vän till mig på Facebook delade idag något som fick det att knyta sig i magen på mig. Jag förstår verkligen inte.
Hon delade det här:

Sveriges Akademiska Etologer - djurens beteende i fokus added 2 new photos.


LUCKA 8!


Julen närmar sig och med den även den traditionsenliga julskinkan.


Grisen är ett väldigt lekfullt och intelligent djur som tycker om att utforska nya saker. Ett av grisens viktigaste beteenden är utforskningsbeteendet. Genom att ha möjlighet att utforska nya miljöer eller material tillfredsställs detta beteende. I dagens grisproduktion används oftast halm för att ge grisarna något att utforska och sysselsätta sig med. Om grisarna inte har tillgång till halm eller annat material att utforska kan beteendet istället riktas mot andra grisars svansar, ett beteende som kallas för svansbitning. Svansbitning är ett tecken på en dålig djurhälsa och -välfärd och en åtgärd som majoriteten av EUs medlemsländer tyvärr använder är att kupera svansen på griskultingarna. En sänkt djurhälsa ger även en högre antibiotikaanvändning och sämre kvalitet på köttet. Svansen använder grisarna dessutom till att kommunicera med andra grisar, genom att visa glädje, nyfikenhet eller rädsla. Så när du väljer julskinka, se till att välja en gris som fått ha kvar sin knorr och fått utlopp för sitt utforskningsbehov.


Hur tusan kan en läsa det där och ÄNDÅ tycka att det är okej att köpa julskinka?! Hur kan en se dessa otroligt söta grisar och ändå vilja äta deras kroppar? Hur kan en vilja att de ska dö för att det smakar gott?
Och hur kan någon tro att lite halm är nog för att stimulera en varelse smartare än hundar och som treåriga barn? De kanske inte biter av varandra knorrarna men ändå. Jisses!
Att människor blundar och låtsas att de inte ser, det kan jag förstå. Sanningen är för jobbig och vi orkar inte se. Men när en ändå kommit såhär långt att en kan se grisar som de fantastiska individer de är och ÄNDÅ äta dem det kan jag inte förstå. Hur kan empati polletten inte falla hela vägen ner?

Det är ingen idé att ge sig in i någon diskussion eftersom det bara blir dålig stämning och folk går in i försvar-mode. Men jag fick ont i magen.
Jag är van vid att se korkade saker läggas upp på Facebook om djur. Allt ifrån varghat till människor som tävlar med sina hästar som de ändå älskar och inte förstå hur de utnyttjar dem. För att inte tala om alla matbilder med kadaver.
Men för att det här ändå var nära men inte riktigt framme så knöt det sig extra hårt i magen på mig. Jag blir ledsen och vill helst bara sluta umgås med alla djurätare. Vilket för tillfället bara skulle lämna mig med Erik och Anna.
Jag känner mig rätt ensam måste jag säga.
Jaja.

Men snälla! Välj ingen julskinka alls! Du behöver det inte, jag lovar! Grisarna behöver sina liv mer.

Puss och kram

Slut på Fair trade

Jaha. Idag var sista dagen med Fair Trade kursen. :/
Nu är vi klara. Vad tomt det kommer bli. Men jag klarade mig utan större problem igenom hela kursen och jag har lärt mig MASSOR! Och jag har lärt känna så många engagerade och fantastiska personer. :) Jag kommer sakna dem.
Jag vill både gråta och fira. Men mest vill jag sova. Är väldigt trött. ;P
Det är tur ändå att jag har Fair Trade gruppen i Falun så jag får fortsätta med Fair Trade rörelsen. :)

Igår var vi på Schysst jul med kursen och åt sen middag ihop. Jag hade med mig bilder som jag ställde ut på Schysst jul där jag också köpte en del julklappar. Köpte också en silverring till mig själv från Mexiko och en del Fairtrade-choklad från Ghana. Divine mörk choklad med hallon och med päron och ingefära är de godaste!
Sen idag var vi på skolan i Skärholmen och hade lite återkoppling och utvärdering innan vi skildes åt.

Imorgon ska jag försöka vila och ta det lugnt. På tisdag ska jag träffa allra bästa Malin och äntligen få höra om hennes senaste resa till Ghana och barnen som hon kom hem från för en vecka sen. Sen på onsdag ska jag käka med storebror på våran Thai-restaurang som vi alltid går på. På torsdag ska jag träffa Louise som gått Fair Trade kursen med mig och sen på kvällen ska jag och Malin på Passenger. :D ÄNTLIGEN!
På fredag ska jag till Erik och förhoppningsvis umgås med honom hela helgen. Och sen på söndag, om en vecka, åker jag hem igen. :)

Kursintygen

Jul- och Ghanaklädd på julmarknaden

Silverring från Mexiko

Trött

Den här vintern kommer bli min död! Hur har jag någonsin överlevt tidigare vintrar? Jag är trött HELA tiden. Vill bara gå hem och lägga mig så fort jag går utanför dörren. Och det är en plåga att ens ta sig ut ur lägenheten.
Och vintern har inte ens börjat ordentligt än.. :(

Imorgon ska jag åka till Stockholm. Men jag vill verkligen inte! Känns jättejobbigt.
Idag var jag på Kupan och jobba och shoppa loss. Det är dyrt att vara frivillig där. :P

Godnatt!

BTW, detta är mitt 400e inlägg. :D Eller 398e då två skrivna inlägg inte är publicerade.

Skitjobbiga vinter

Idag har jag varit och skrivit på kontrakt för den nya lägenheten och sagt upp den jag har nu. Jag har också bokat tid för besiktning och skrivit kontrakt för parkeringsplats.
Sen var jag på bio med Chatrine ikväll. Det var så kul att träffa henne!

Igår var skitjobbig. Förkyld, stressad och känslig så var jag tvungen att åka till katthemmet på ett pass och höll på att frysa ihjäl. Jag HATAR Dalatrafik och bussar. Jag HATAR mina luftrör när det är kallt. Och framförallt så HATAR jag kyla. INTE alls kul. Satt och grina hela vägen hem för jag var så trött och kall och var tvungen att vänta så mycket och länge på bussarna.
Sen när jag kom hem slocknade jag vid nio. Skitskönt. Synd bara att min kropp aldrig låter mig få sova så tidigt. Utan jag vaknade tjugo i tolv och kunde sen inte somna om fören efter tre.
Så igår var jobbig. Det enda kul var att Stacy fyllde sju och att det var första advent. :)

Idag är då lite mindre jobbig som tur är. Det är så skönt med julbelysning och i morse såg jag första avsnittet av julkalendern och åt första chokladen i min chokladkalender. :) Men det var kallt idag med och jag är fortfarande rätt trött, förkyld och stressad.
Det är rätt jobbigt just nu också för att julen drar upp mycket som gör mig ledsen. Sen oron över hur det kommer bli i jul och att inte veta är jäkligt jobbigt det med.
Dras just nu också med en del meningslös känslor.

För ett år sen var jag i varma sköna Ghana. Längtar tillbaka. Kylan och mörkret tär på mig. Fast jag saknade julmyset för ett år sen så ska göra mitt bästa för att njuta av det nu. Bara jag står ut med helvettesvintern och dess förkylningar.
Imorgon ska jag hjälpa min vän Lindah med en film hon ska göra för skolan. Jag ska vara hennes skådespelare. :D
Och så ska jag ta ned fotoutställningen från Café Rekommenderas.

Ha det bra hörrni!

Jul-Stacy och jul-jag

Jul-Sammy och jul-jag

Jul-Sammy

Flytt

Hej folket!

Jag ska flytta. Fast inte så långt. Drygt en kilometer bara.
Jag har fått en lägenhet i området Kransen på Vasagatan 17. 
Den 29é december går flyttlasset och det här var inte alls planerat och inget jag egentligen ville. Men jag fick möjligheten för att de ska bygga om så mycket här på Järnet och jag motsatte mig de uppgraderingar (som leder till dyrare hyror) som de ska göra. För att slippa krångel med hyresnämnden så fixade Kopparstaden därför en ny lägenhet åt mig. Den är iofs dyrare än den jag har nu men då är den också över 13 m2 större plus att jag kommer få en jättestor uteplats där jag kan ligga och sola i sommar. :D Så jag tänkte att vafan! Let's do it! Jag kommer säkert ändå bli galen här på allt borrande de kommer göra i huset i typ ett år, från klockan sju på morgonen.
Kopparstaden kommer betala alla kostnader och stå för flyttfirma som packar, flyttar och packar upp,
plus städfirma som städar min nuvarande lägenhet. Och eftersom de som bor i lägenheten just nu kommer flytta nu i helgen så fick jag bestämma om jag ville flytta på en gång, i januari eller februari. Det blev januari eller snarare i slutet av december. Tänkte att mellandagarna kunde vara bra för då kan katterna lämnas kvar i Öja efter julen och Annika komma med dem först när allt är klart. Så slipper de den stressen.
Är jävligt pepp faktiskt! Lägenheten var jättefin! Nackdelar är att den har mindre kök än vad jag har nu. En tvådelad kyl och frys till skillnad från en stor av vardera som nu(fast det behöver jag egentligen inte :P) ingen plats för tvättmaskinen i badrummet (Men den kanske får plats i köket) och att den är på första våningen.
Fördelarna är att lägenheten bara gränsar mot en granne och det ovanför mig (så jag kan springa runt och dansa på nätterna utan att störa någon), uteplatsen så klart, inga genomgångsrum, en "walk in closet", mysigt område, större yta (inte för att jag egentligen behöver det) och ändå väldigt bra hyra för allt utrymme och läget. Och precis som nu så kommer jag ha badkar. Jätteviktigt!

Just nu håller jag på att baka en andra sats av lussebullar som ska säljas på Kupans julbasar imorgon.

Ha det bra! Puss och kram

Nakenhet

Jag är naturligt en ganska öppen person. Jag är för det mesta inte alls bekväm med att ljuga, jag har svårt låta bli att låssas om saker, trycka ner och att ignorera är ofta helt omöjligt för mig.
När jag växte upp så fick jag tidigt lära mig att en måste hålla tillbaka sig själv, dölja och bara visa upp en kontrollerad fasad.
Det är saker som inte alls kommer naturligt för mig. Men jag fick lära mig att mår en dåligt så ska ingen få veta. Det är inget vi visar.
Det fick mig att känna mig så väldigt svag och dålig när jag inte kunde stoppa det från att sippra ut. Först hemma och sen i skolan. Jag började skolka och gå hem från skolan redan i tvåan och det är inte förrän nu på senare tid som jag förstått att det berodde på att jag inte orkade av att hålla upp den fasad som"krävdes" utav mig. Så jag gick hem.
Jag kunde heller inte helt släppa fasaden även fast jag ofta ville. Ibland kunde jag känna att jag spelade eller ljög om att jag mådde dåligt för det var ett påtvingat sätt att ventilera. Jag kände mig falsk.

Åren gick, en massa skit hände och sen vände det och nu sitter jag här. Och jag har sakta men säkert jobbat på att öppna upp mig igen så som jag var när jag var riktigt liten liten. Innan alla hämningar började begränsa.
Jag vill inte ha några anledningar till att ljuga, jag vill inte skämmas eller hata delar av mig själv. Jag vill, nej behöver, vara helt naken. Det är få saker som känns så befriande som det.
I hela mitt vuxna liv har jag hatat det kontrollerade. Det är inte jag, det får mig ofta att känna mig falsk, manipulativ och det tar på min energi.
Inte ens med hjälp av alkohol har jag kunnat släppa på kontrollen. Även all min öppenhet är kontrollerad.
Jag är nog ganska ensam i min familj om att vara såhär. Dom andra verkade i alla fall inte ha några problem med att hålla inne och tillbaka. Inte på samma sätt i alla fall.

Jag har tänkt mycket på vad det är jag ogillar och skäms för med mig själv och tänker nu därför skriva ut det för att ge det mindre makt.
Jag tänker stå naken inför alla er som vill läsa. :P

Min kropp
Jag pratar sällan om vad med min kropp som jag inte gillar för att 1, det är inte så mycket jag kan göra åt det, 2, jag vill verkligen inte att folk ska veta att jag faktiskt bryr mig om sånt  för att 3, jag vill verkligen inte vara en ytlig person!!! Jag kan inte låta bli att tycka sämre om personer som lägger mycket vikt på t ex vikt (:P) och andra kroppsliga skönhetsideal (och att jag tycker sämre om människor och dömer dem för det är en punkt som kommer längre ner som jag tycker illa om och skäms för).

• Min vikt
  Okej, låt oss börja med det allra uppenbaraste och bland det allra vanligaste för framförallt kvinnor att må dåligt över.
  Ibland kan jag må jättedåligt över att jag är tjock. Det är det nog ingen i min närhet som vet, i alla fall är det inget jag har pratat med någon om. Jag vill verkligen verkligen inte vara en sådan som bryr sig om vikt så länge jag är frisk och mår bra, men även jag har, som de flesta andra, blivit påverkad av samhällets ideal.
  Dock så tror jag att jag ändå är ganska förskonad från att hata min vikt. För även om jag som sagt kan må jävligt dåligt över det så är det ganska så sällan. Ibland mår jag dåligt för det, ibland tycker jag om det och för det allra mesta är jag okej med det.
• Mina bröst
  Jag älskar mina bröst! Dom har ger mig oändligt massa nöje men ibland kan jag önska att de var finare, större, fastare, mer symmetriska mm.
• Mina händer och fötter
  Jag hatar dem inte men jag tycker inte de är direkt snygga. Jag tycker händerna är för breda och grova. Fingrarna för krokiga och mina naglar på både tår och fingrar börjar för långt ut.
  Fötterna är väl bara inte snygga, men och andra sidan så är det väl bara barns fötter som är fina egentligen. :P
• Mina ärr
  Förvisso självförvållat men det är något jag verkligen kan ha komplex över. Jag kan egentligen ändå inte ångra att jag gjorde dem för jag vet verkligen inte hur jag annars skulle klarat mig. Jag önskar väl att jag aldrig skulle behövt sitta i den situationen eller åtminstone att jag kunde få ta bort dem nu.
  Jag har ärr framförallt på underarmarna, överarmarna, bröstet och benen. Men också på lår, mage, vänster hand och höger fot.
  Mina ärr berättar något om mig långt innan jag hinner göra det och det kan ofta kännas rätt tufft. Jag vet att de syns och att folk märker dem även om de är artiga och inte säger nått.
  Jag föredrar faktiskt att folk kommenterar dem eller frågar om dem. För då släpper min skam över dem ganska snabbt.
• Bristningar
  Var puberteten verkligen tvungen att komma så jäkla fort och explosivt?
• Inne i kroppen
  Sen är det väl vissa kroppsliga funktioner jag inte gillar med min kropp så som den hemska mensvärken varenda jäkla månad. Seriöst! Varför?!
  Magkatarr/magknip som jag ibland får.
  Tröttheten, fast den är nog psykisk men den känns fysiskt.
  Kvalsterallergin
  Åksjukan
  Frusenheten mm.

Vad gillar jag då? Vad är jag stolt över och/eller gillar extra mycket?

• Ansiktet
  Även om det kanske inte är mitt personliga ideal ansikte så tycker jag om det. Har alltid fått höra att jag är söt och har ett "dockansikte" och det är sällan jag känner mig ful.
• Håret
  Även om jag ibland blir tokig på att det är "frizzy" eller torrt så känner jag mig ganska lyckligt lottad över det.
• Kroppsformen
  Jag kanske inte alltid är helt nöjd med storleken men jag gillar formen!
• Ögonen
  Hör väl kanske egentligen till ansiktet men jag gillar mina ögon! Jag älskar den gulgröna färgen.

Personlighet

Det är det mentala och personliga jag lägger mest energi på att skämmas och må dåligt över. Det är också det jag jobbat med och pratat om mest.

• Högmodig
  Jag kanske inte är extremt högmodig jämfört med andra men jag hatar och framförallt skäms verkligen för den här delen av mig själv. Jag vill inte känna att jag är bättre än andra. Att jag ser ner på andra för att de äter kött, uppdaterar Facebook när de går till gymmet eller för att de hetsar över sin vikt.
• Underlägsen
  Och nej! Inte sexuellt, det har jag inget problem med! ;)
  Utan jag menar i relation till andra.
  Samtidigt som jag kan känna mig bättre än många så känner jag mig sämre än nästan alla andra. Jag känner mig underlägsen dem. Mindervärdig är kanske ett bättre ord. Och det skäms jag för.
  Jag jämför mig med andra bättre och sen klankar jag ner på mig själv. Så vill jag inte vara!
• Känslig
  Jag har en hatkärlek till min känslighet. Jag vill vara känslig inför andra varelser, min stora förmåga till empati och jag älskar hur jag berörs av t ex musik men jag skäms verkligen för min känslighet i relationer som gör att jag inte vågar eller tappar tron på min betydelse för andra.
  Jag avskyr också hur känsligheten gör mig trött och sårbar.
• Dömande
  Jag är på tok för dömande. Den här går väl lite in i högmodet för jag dömer människor och ger dem mindre värde för olika saker.
  MEN! Så fort jag pratar med personen eller får reda på fakta om saken/situationen så är jag nästan alltid väldigt snabb på att förstå personen/saken/situationen/what ever. :P Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Det är så mycket mer men det här tog väldigt lång tid att skriva och det börjar bli sent så det här får duga. Varsågod! Lite nakenhet till er. Ett försök att skala av falska ytor som bara tär.
Orkar inte skriva vad jag gillar med min personlighet, för helt ärligt så skulle det ta alldeles för lång tid och ni skulle inte orka läsa. XD
Nu ska jag sova för jag är trött.

Puss och kram!

Snörvlande söndagsuppdatering

Igår var jag på Joko kulturförenings familjedag på arenan och prata Fairtrade, volontärarbete och Ghana. Satte också upp ett gäng bilder också.

Idag tror jag att jag är sjuk. Har himla ont i huvud, axlar och nacke. Och så snörvlar och nyser jag en del. För att inte tala om hur otroligt slut jag är!
Så denna söndag spenderas i soffa och säng.

Samma hatt några dagar senare

Så här kort hår har jag inte haft på många år. Men jag trivs ändå ganska bra med det! :)

Oooops

Ooops!

Den här kvällen gick fort. Klockan är nu halv fyra på morgonen. Borde verkligen lägga mig! ;)
Men det är efter elva-tolv som jag mår som bäst och är som mest kreativ. Svårt att lägga sig då ju! :P
Men det gör inget. Så länge jag inte måste gå upp tidigt, vilket jag inte behöver imorgon/idag, så är det okej.
Men nu är jag faktiskt lite trött. Så ska strax sova. Ska bara...

Blev äntligen klar med försäkringspapprerna för det som blev stulet på tåget idag. Skönt! Fick hjälp av Annika. Höll på att bli galen. Sen har vi varit på djuraffären och handlat kattmat och kattsand.

Igår natt när jag borde sovit klippte jag mig. Klippte bort massa slitet så nu känns håret skitkort! :( Men det ser och känns rätt bra ut ändå.

Näää, sova var det ju! ;)

Godnatt!

Bra helg

Hej hopp!

Jag har egentligen inte så mycket att skriva..
Erik har åkt hem och Lindah följe med mig till katthemmet ikväll. Det är inte så många katter där just nu så det var inte så mycket att jobb. Sen åkte vi hem och skypa med Gustav och Lindahs pojkvän och spela Minecraft på servern.

Igår ringde Malin från Ghana och jag fick prata med massor av våra fina ungar! Guuuuu så jag saknar dom. Helt underbart var det. Hon ska ringa imorgon igen så vi ska kunna prata lite mer. :D
Det har varit en bra helg!
Och Sammy verkar må bättre.

Tills nästa gång!

Baron

Yours truly

Adinkra symboler, rakade kattmagar och Gotland

Hello!

Jag sitter i min soffa med en underbart spinnande Simon i knät och kollar på Minecraft videos.
Tidigare idag var jag till veterinären med Sammy. Han började kissa blod igen igår. Så idag har veterinären rakat Sammys fina lilla mage och gjort ultraljud på hans kissblåsa. I den fanns några små kristaller så vi blev hemskickade med specialfoder och smärtstillande. Gav han smärtstillande redan igår när jag såg hur han sprang och kissa hela tiden. Det var inge stopp eller så mest bara irriterat. Han vart i alla fall mycket bättre på en gång igår så nu ska han få det i två veckor framöver.

I lördags åkte jag till Stockholm och sov hos min kusin Elin och hennes man Alieu en natt för att sedan åka till Gotland och Gotlands folkhögskola i Hemse. Fick bo på internatet och äta skitgod veganmat på skolan. Sen i måndags så var det Internationella dagen i Hemse och jag höll två föredrag om Fairtrade, kakao och resan. Det gick bra! :) Lyssnade också på ett föredrag om romer och deras situation som hette "Varför tigger de?". Väldigt bra och intressant! På kvällen fick jag följa med på teatern" Sophie Scholl".
Nästa dag, alltså i tisdags, åkte jag tillbaka till Stockholm, sov en natt där och kom hem i onsdags.

Igår bokade jag tid för tatuering! Äntligen! Ska tatuera tre Adinkra symboler från Ghana som jag gillar. Den 6é januari är det dags. :D

Ikväll kommer Erik från Stockholm hit till mig och ska mysa med mig och katterna.
Tills dess ska jag slöa och pussa på Sammys mysiga mage!

Min hjärna får inte längre vara boss!

God kväll folket!

Sen jag kom hem från Ghana i slutet av Juni så har jag mått bättre och bättre. Våren var ett helvete men när jag kom till Ghana ändrades det och efter fem veckor där så hade jag en härlig sommar här hemma. Jag vilade och läkte som aldrig förr. Jag såg så tydligt och klart hur viktigt det är att jag tillåter mig att vila. Det är det enda sättet jag kan hålla bra balans på.
Sen när hösten kom och det blev mycket med skola och måsten så blev det lite tufft igen men jag jobbade stenhårt på vilan och balansen och klarade mig rätt bra.
Hade nyligen en vecka då det blev lite mycket. Jag tog mig an lite för mycket, stressade upp mig för mycket och jag började sova sämre och kände mig matt, överväldigad och blev aningens handlingsförlamad.
Men jag höll stenhårt på att försöka tillåta mig själv att vila, må dåligt och framför allt vara snäll mot mig själv.
När jag panikar upp mig för saker känner jag mig som världens uslaste och värdelösaste och även om jag inte kunde ta bort dem känslorna så gjorde jag mitt bästa för att inte tänka som jag kände.
Alltså, inte tänka att jag var dålig och usel.

Alla inlägg är bättre med bilder,
så här är en bild på mig och Svampen.

Jag försökte istället vara snäll och tänka på att det inte är konstigt att jag har det tufft efter allt jag varit med om. Hur långt jag har kommit och att det är okej att vara svag och må dåligt. Det måste få utrymme annars kvävs jag.
Jag vet inte hur mycket det hjälpte, men jag tog mig igenom det och nu känner jag mig piggare, gladare och mer balanserad igen. :)
Det ringde en läkare från psykiatrin i fredags och undrade hur jag hade det.
Jag har inte haft någon kontakt med någon där sen första Juli men hon ville höra hur det gick och undrade om jag behövde nya recept på sömnmedicinen Circadin som jag fått. Det borde ju vara slut. Men faktiskt så har jag sovit så bra senaste tiden att jag inte tagit det alls förutom några få enstaka gånger när jag egentligen ska ta det varje kväll.
Sen avslutade hon med att säga att hon läst mina journaler och är imponerad på vilken resa jag gjort.
Det är något jag ofta får höra, att jag gjort en stor resa, kommit långt och att det är beundransvärt att jag klarat mig så bra som jag ändå gjort trots allt jag varit med om.
Det är något jag försöker påminna mig om när jag inte orkar eller klarar lika mycket som de flesta andra... Att de flesta andra har inte varit med om det jag har och för någon som har det så har jag ändå klarat mig bra. Tro't eller ej! ;)
Så att lyssna på min kropp och själ är något som jag ÄNTLIGEN verkligen har satt mig in i att göra. Mitt huvud får inte styra för då kör jag slut på all min psykiska energi på fem minuter. :P
Att försöka ignorera och köra på ändå för att hålla andras tempo slutar aldrig väl.

På tal om tempo så ska jag på lördag åka till Stockholm för på söndag morgon ska jag åka till Gotland för på måndag ska jag hålla två föredrag på Gotlands folkhögskola i Hemse om Fairtrade, resan och kursen. På tisdag åker jag tillbaka till Stockholm och på onsdag kommer jag hem. :) Men det blir kul! Är dock liiiiite nervös eftersom jag ska åka och föreläsa helt själv.

Igår jobbade jag på Kupan och sen var jag på Fairtrade Falun möte. Sen idag var jag på personalmöte på Kupan och efter det har jag lagat mat, diskat, skickat viktiga mail och sms och bokat av dom från en lista jag vart tvungen att göra för det blev så mycket.Sen var jag upp till min granne Julia och blev bjuden på mat.
Och nu! Nu ska jag läsa sen soooooooova.
Fast först! Något som jag brukar klamra mig fast vid när det känns för tungt är Ghana. Min finaste Ghana vän Malin ska snart åka till Ghana, Senya Beraku och våra fina ungar. Jag önska SÅ att jag hade kunnat följa med. Jag hade lite planer på att kunna åka kanske tre veckor i höst men det blev för stressigt. Men som det ser ut nu så ska jag nog kunna åka i början av Mars och kanske kunna stanna i kanske åtta till tolv veckor. Det vore helt jävla underart! Om jag läser på distans kan jag väl lika gärna sitta där och läsa? Funkar det så ska jag lätt göra det!
Och då får jag ju mina pengar ändå så då är det mest bara flygbiljetten jag måste spara ihop till för att leva där är ju billigare än att leva här. :)
Hoppas hoppas.
Nä, nu godnatt!
Puss och kram allihopa!

Sanna the gypsy rockar loss

Jag har världens allra bästaste bästa tjejkompis vid namn Sanna!
Vi var på krogen igår och Sanna rocka loss som ingen annan på karaoken. En kanske inte tror det först när en träffar Sanna, men hon kan verkligen bjuda på sig själv. Wow!
Och jag vann pris för bästa utklädnad även fast dom kallade mig Sanna (vi hade precis sjungit en låt tillsammans så dom mixade upp våra namn) och trodde jag var en zigenare (när jag faktisk var en spådam!) men jag vann! Jag vann ett presentkort på 300 kr. ^^
Jag kan väl erkänna att det faktiskt inte var JÄTTEmånga utklädda. Men då hade inte jag heller lagt ner särskilt mycket tid på min kostym så jag vart sjukt förvånad. :P
Sanna var Kickis expressbud... No  explanation needed...

Spådam

Kickis expressbud

Hej du ångest och otillräcklighet

Idag är en sån där dag då jag bara känner mig trött, stressad, matt, överväldigad, ensam, oviktig och så otroligt svag.
Jag vet ju att det jag behöver i det här läget är att vila vila vila. Göra så lite stressiga pressiga saker som möjligt och vara så snäll mot mig själv som jag bara kan.
Tyvärr känner jag mig ju såhär för att listan över måsten och borden är för lång och jag för att jag haft för mycket. Jag kan inte bara strunta i allt. Eller något. För skulle jag göra det så krävs kontakt och ansträngning som känns i princip lika jobbigt som att faktiskt göra det. Så därför sitter jag här nu på en buss påväg hem och grinar. Saker som normalt känns okej gör inte det nu och hela världen känns mörk, kall och hård.
Jag önskar desperat att jag kunde stanna tiden så jag kunde vila och göra måsten efter måsten i lugn och ro.

Men ikväll tänker jag inte göra några måsten! Ikväll tänker jag bara ta ett bad eller en dusch, kolla på serier, pussa på katter och spela Minecraft. Och så får jag hoppas jag känner mig mindre matt imorgon.

Systrar, familjer och medelålders män i stora bilar

Godmorgon!

Jag vet inte riktigt vad jag gör vaken nu. Inte behöver jag vara vaken just nu i alla fall!

I torsdags kom min trettonåriga lillasyster Michelle hit till mig. Vår far, hennes mamma och vår bror, följde med och körde hit henne.
Sen var Michelle och jag på katthemmet på fredagen och hjälpte till. Det var skoj! Har inte varit där dagtid och jobbat sen runt jul och nyår så det var väldigt kul! Och uppskattat av föreståndaren. Michelle trivdes bra hon med, hon borde vara expert på att klippa klor nu.
I lördags var vi på bio och såg "Pojken med guldbyxorna". Den var bra faktiskt.

Sen i går kom hela familjen och hämtade hem henne efter att vi ätit på Tsatsiki och gått på stan allihopa.
Det var länge sen jag träffat Michelle och resten av den familjen.
Två och ett halvt år lite drygt.
Men jag och Michelle har haft en del kontakt via Facebook, Instagram och Snapchat.
Tacka gudarna för sociala medier! :)
Det var också himla skoj att träffa Raey Wen (lillebror) som jag inte haft särskilt mycket kontakt med tyvärr.

Dom allra flesta vet nog att jag har ett ganska komplicerat förhållande till min far (minst sagt) och att inte ha haft kontakt med honom denna tid har faktiskt varit skönt.
Men det har gått bra och det var helt klart värt det för att få ha min lilla lillasyster hos mig i tre dagar. Vi har spelat massa datorspel och myst. Hoppas verkligen hon kommer snart igen!

Igår fyllde också mina halvbröder Jonatan och Emanuels lillasyster Hilda år. Hon fyllde femton så jag åkte dit med lite hemmagjord veganhallonglass och umgicks med henne och den familjen. Träffade min lillebror Emanuel då också.
När jag var liten var jag otroligt mycket hos den familjen. Och Hilda och jag har nu kommit fram till att vi är bonussystrar. För att säga att hon är mina halvbröders halvsyster låter krångligt och hon har alltid varit mer än så för mig.
Dessa krångliga moderna familjer! ;)
Det var i alla fall en bra dag igår med massa familj.

Ja just ja! Jag hamnade i typ "bråk" med en bilist på vägen till Hilda.
Jag körde bil dit och fick en bil efter mig som körde så sjukt nära bakom. Jag trampade försiktigt på bromsen så mina bromslysen skulle tändas så han skulle förstå att han skulle hålla avstånd. Men det gjorde han inte...
Jag vågade då inte köra så himla snabbt, dels för att jag var tvungen att hålla avstånd till bilen framför mig men framför allt för att om jag skulle vara tvungen att tvärbromsa skulle han med sin stora bil mosa mig med min lilla.
Så jag körde runt 50 km/h i genomsnitt där det är 60 km/h och bilisten bakom mig kom närmre och närmre och blinka surt med hellyset för att han tyckte jag körde för sakta. Jag vart som ni förstår ganska irriterad och frustrerad, för det var ju inte mycket jag kunde göra för att få honom att sluta köra så sjukt obehagligt nära. Så när jag svängde av och han gasade som en galning och körde förbi så pekade jag " fuck you" till honom. XD
Tror ni inte galningen reagerar med att göra en (olaglig) sväng in efter mig och fortsätta köra efter sjukt nära.
Så jag körde in på Willys parkering, parkerade och han stannade mitt i vägen bakom mig och ut kliver en medelålders man, och jag frågar "vad håller du på med?!". Det första han säger är "ville du nått?!"
"Du körde på tok för nära! Jag har en jätteliten bil, om jag skulle varit tvungen att tvärbromsa så skulle du mosa mig!" säger jag.
"Du körde 30 på en 60 sträcka!"
"Nej, 50 körde jag"
"Nej 30" hävdar han.
"I min bil stod det i alla fall 50, och jag vågade inte köra nå snabbare för du låg så sjukt nära, du skulle ha mosat mig!"
Typ sådär lät det och sen hoppar han in i sin bil och säger att jag ska köra som folk. Var av jag säger "håll avstånd" och så kör han iväg och jag kör vidare hem till Hilda och dom.
Jag undrar om den där mannen är medveten om att det är olagligt att ligga sådär nära och att han kunde fått böter.
Och även om jag faktiskt inte körde så lågt som 30 (fast jag önskar nu att jag hade gjord det) så spelar det ingen roll, för det FÅR jag. Det där var ingen motorväg så därför får jag köra precis så långsamt som jag vill i princip!
Jag ångrar lite grann att jag inte skrev upp eller tog kort på registreringsskylten bara för att göra honom lite nervös.
Men jisses vilken knäpp snubbe! En tänker ju att han måste haft JÄVLIGT bråttom om han måste ligga så väldigt nära den korta stunden, men tid att köra efter mig för att säga att jag ska köra som folk, det hade hade han..

Idag har jag ett kvällspass på katthemmet på schemat och lite telefonsamtal och fix som jag verkligen borde ta tag i.
Men först ska jag försöka få liiite mera sömn tror jag.

Ha det bra folket!

HSP-Högkänsligt sammanträffande..

Hej hopp igen!

I morse la två olika personer ut länkar till två olika artiklar om HSP.
Jag såg och läste båda artiklarna inom kanske en halvtimma.
HSP betyder Higly Sensitive Person eller Högkänslig på svenska.

"HSP är varken ett sjukdomstillstånd eller ett syndrom. Det är snarare ett personlighetsdrag. Men att hela tiden ta in många intryck och bearbeta dem kan ta mycket energi.
Därför kan du som högkänslig lätt känna dig överstimulerad och få lust att dra dig tillbaka."

"Att vara HSP, highly sensitive person eller högkänslig person, innebär till exempel att du lätt kan känna av andra människors känslor, blir extra starkt berörd av musik eller har svårt för stökiga miljöer och höga ljud. Du tar in fler intryck och bearbetar dem djupare."

"Högkänsliga har inget skyddande filter. Allt de upplever går rakt in"

"En högkänslig person har ett djup och en närvaro som andra kan sakna. Hon kan njuta till fullo av ensamhet, men kan även vara social. Studier visar att drygt en tredjedel av de högkänsliga är utåtriktade, men upplever kallprat som frustrerande. En HSP-person får ofta god kontakt med andra, men orkar inte umgås lika länge som andra."

"Dessutom gör högkänsligheten nytta om du har att göra med andra människor. Du har en god intuition och känsla för den andres behov."

"HSP-personer känner ofta oro och har en tendens att tänka för mycket. Det tar på krafterna att ha sinnena vidöppna hela tiden och alltid analysera allt."

Jag läste någon artikel om det för ganska länge sen på engelska tror jag. Jag tror också min terapeut och jag pratade om det någon gång när jag gick hos henne.
Jag känner igen mig i det mesta av det som skrivs om HSP och mycket av det är sånt som står i mina utredningar och som vi pratat om i en herrans massa år inom psykiatrin gällande mig.
Men det är alltid lika häftigt att läsa om sånt som passar in så bra.

Det är roligt det där med kallprat! För det är något som jag ofta klagar på och som jag ibland blivit sur på min stackars mamma för. :P Kallprat gör mig minst sagt frustrerad, framförallt när det är med mina nära.
20% av befolkningen ska tydligen vara HSP.

Jag brukar ofta säga att jag inte har något filter. Att allt går rakt in. Jag har också ofta fått höra att jag har bra känsla för andras behov.
Erik har sagt mer än en gång att jag är väldigt närvarande, något som jag själv inte tänkt på fören han sa det första gången. Däremot vet jag att jag är väldigt medveten om saker. Jag går inte lika mycket på automatik som andra människor. Jag har svårt att stänga av, skärma av och ignorera saker. På gott och ont!
När jag mådde som dåligast var jag extremt ljudkänslig och det var en stor anledning till att jag fick panik av dammsugare. Nu för tiden klarar jag dock ljud ganska bra. Men är jag stressad eller måste konsentrera mig behöver jag det tyst.
Jag har ju nu på senaste tiden upptäckt hur bra jag mår av att vara själv och därför valt att vara själv mycket mer. Jag älskar människor och jag har ett stort behov av djupa kontakter och att få uttrycka, ventilera och formulera allt det som snurrar i mitt huvud. Endera med andra människor eller genom att skriva, ibland här på bloggen.
Tröttheten är mitt stora problem. Kanske är en anledning att jag överstimulerats för mycket. Jag behöver mycket mer vilotid än dom flesta andra.

Men! Ännu ett sammanträffande?
Att två olika artiklar skrivna med över två års mellanrum läggs upp på Facebook nästan samtidigt av två personer helt oberoende av varandra....
Det är nästan så en kan bli religiös! ;)

Artiklarna:
http://mabra.com/kanslig-och-lattsarad-du-kan-vara-en-hsp/
http://www.expressen.se/halsoliv/ar-du-en-highly-sensitive-person/

Röda korset sammanträffande

Hej hopp!

Idag har jag varit på Röda korset här i Falun. Jag ska nämligen bli en frivillig där. Dels har dom sin second hand butik Kupan som jag ska testa att hjälpa till i. Sen har dom också olika grupper som hjälper till på lasarettet, träffar flyktingar och träffar frihetsberövade på häktet. Den sistnämnda behövde tydligen folk så jag ska kolla om jag kan vara med där.
Igår när jag var och handlade mötte jag min gamla vän Lindah som jag inte träffat på över tre år. Och då sa hon att hon var på väg till Kupan på styrelsemöte. Jag hade då redan ett inbokat möte där nästa dag (idag alltså).
Så idag när jag kom dit så var hon också där och hjälpte till och visade mig runt. På torsdag ska jag få testa ett jobbpass i butiken med henne.
Jag visste alltså inte att hon var frivillig där och sen träffar jag dagen innan jag ska dit. Häftigt sammanträffande! :)

Har annars mest hållit på och fifflat med min dator idag för att få ordning på allt. Den är så fiiin! Och så skön att ta och trycka på! ;)

Sen har jag varit på promenad med min granne och hennes hund.

Bild på datorn

Bild på Isabel