Återkommande drömmar

Jag har två återkommande drömmar i mitt liv. Eller teman, för drömmarna är aldrig desamma.

Den ena handlar om min gamla häst Crackson som jag kände mig pressad att sälja fast jag inte alls vill det egentligen och som några månader senare dog. Jag har ganska mycket ångest för det och att jag sålde honom är en av de ganska få sakerna i mitt liv jag ångrar. Det är nog kanske till och med det jag ångrar allra mest.
Jag drömmer att jag återförenas med honom på olika sätt. Hittar tillbaka till honom eller så. Drömmarna är ofta ganska trevliga men kan leda till ångest när jag sen vaknar.

Den andra drömmen eller temat som återkommer handlar om min storasyster och är nästan alltid en mardröm. Jag drömmer väldigt sällan mardrömmar men när jag gör det så handlar det 90% av gångerna om henne och ofta även vår mor i samband.
Ofta känner jag mig pressad och illa behandlad i drömmarna och känner stor frustration och panik.
Drömde en sån dröm inatt. Absolut inte någon av de värre men började tänka på hur intressant det är att jag efter alla dessa år fortfarande drömmer ungefär samma. Nog är det en hel del ouppklarade saker där. Och de kommer antagligen aldrig bli uppklarade heller.
Sen så drömde jag om Crackson för bara nån dag sen också. Båda återkommande inom bara nån dag.

Ja, det var väl allt. Hej svejs!

Min största svaghet och min största rädsla

Den där ständigt efterhängsna känslan av att vara oviktig. Av att inte betyda tillräckligt mycket för de som betyder mest för mig. Att alltid känna mig i ett underläge just för den ojämna balansen.
Att jag känner mig obetydlig är det som skulle kunna bli mitt fall. Min Akilles häl. Jag kommer aldrig undan den känslan. Inte särskilt länge i alla fall.
Det är den känsla jag är allra mest rädd för, som får mig att bli allra svagast och som ställer till det allra mest.

27 club

Hej hopp!!

Jag kan ju börja med att gratta en av världens bästa vänner, Sanna Hynda Steinholtz! 🎈 Idag fyller hon hela 27 år! Kan ni fatta. Tjugosju fucking år. Tänk om hon för tio år sen när hon fyllde 17 hade vetat att hon det året skulle träffa sin allra bästa vän. Mig. 😊
Så grattis Sanna. Om knappt fem månader kommer jag efter dig.
Är det inte vid 27 alla legender dör? Typ Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain mm. Så vill vi dö som legender..... 😉

Anywho .. Just nu ligger jag i sängen med en utsträckt Simon bredvid mig. Blev väckt innan åtta av en hungrig Sammy och har just nu inget bättre för mig så jag gick och la mig här.
Har varit så sjukt trött och uttråkad senaste tiden. Ingenting är särskilt roligt. Varken dataspel, serier, läsning eller annat. Vet liksom inte vad jag ska göra med mina dagar. Vill bara att de ska gå så jag får lägga mig. Brukar dock bli piggare och gladare på kvällarna ibland.
Har ju saker jag skulle behöva göra, typ skola, viktiga samtal och sånt men har liksom ingen lust eller ork. Vill mest sova. Är inte deprimerad eller mår på annat sätt psykisk dåligt. Är bara trött och oinspirerad för det mesta. 😝
Klockan två ska jag i alla fall träffa Chatrine idag. Och sen ska jag väl försöka mig på lite skoluppgifter.

Glad Sannas dag allihopa!

Mum's Care 2014

Drygt ett halvår senare har jag äntligen gjort en liten video från senaste gången hos ungarna. Fick ett ryck igår kväll/natt och gjorde den. :P

Tjugohundrafemtons första inlägg

Årets första inlägg får vara en massa bilder! :)

Sovrummet

Hallen

Vardagsrum

Vardagsrum

Kök

Nya tatueringar

Samma gamla Baron