Ledsen före bild

Före

Jag har klippt håret idag.
Det blev lite kortare men förhoppningsvis mindre slitet också.
Har för övrigt sjukt fett hår idag, det är bland annat därför håret ser så mycket mörkare ut på efter bilden.
Sen var ljusförutsättningar och inställningar olika på dom båda. Har redigerat dom ungefär lika ändå.
Sen får ni ursäkta att jag ser så ledsen ut på första bilden. Den togs för några dagar sen när jag hade en av alla mina ledsna dagar.
Idag har det varit rätt lugnt. Bara en eller två ledsna stunder. Fast ångesten är med hela tiden och gnager. Men det har varit en helt okej dag ändå med tanke på omständigheterna.
Jag hade väldigt mycket ångest inatt så jag kunde inte somna så då låg jag och myste med Sammy och kollade på Under the Dome, en nys serie jag börjat kolla på. Så natten var inte så hemsk. Hade inget jag måste upp till idag så kände ingen större stress i alla fall. Somnade efter fyra någon gång och fick mig väl en sex timmars sömn så det var helt okej.

Efter

Var på stan med Mattias en sväng idag och gick sen till min favorit park och låg i stora gungan och gunga i solen och värmen, lyssna på musik, sjöng och tittade på lekande barn.
Det var mycket skönt och ångestdämpande. Musik, sjunga, prata, ligga i solen och den där gungan är det som dämpar bäst. Och att inte vara ensam. Fast det är ganska svårt att hålla sig bland folk hela tiden när det inte finns så många att välja på.
Men prata med Sanna igår och det var SÅ skönt. Mådde mycket bättre efter det samtalet. Hon ska komma hit på lördag.

Lekte förresten lite med två barn i parken efter jag gungat klart (skulle kunna gunga hur länge som helst om det inte vore för att jag börjar må illa). Två fyraåriga barn som var där med sin dagmamma.
Barn är också väldigt ångestdämpande! Gud vad jag saknar barn!
Framförallt mina underbara ungar i Ghana! Lite drygt en månad kvar bara tills jag får träffa dom.
Men det finns så mycket fint i mitt liv trots allt det ledsamma och tunga. Så det går upp och ner. Väldigt mycket...

Det var allt för den här gången tror jag.
Puss och kram!

All denna skit

Ingefära, citron, honung, vitlök, house of cards, försök till plugg, soffa, ångest, stress, väntan och ensamhet.

Jag har känslor jag verkligen inte vill ha. Som förstör och ställer till. Samtidigt vågar jag inte lita på dom. Eller så vågar jag inte acceptera dom. Eller en blandning av båda. Jag är så förvirrad och frustrerad.

Det gör fortfarande så ont när jag tänker på det. Det skär i mitt hjärta och jag känner mig så otroligt sviken att jag ibland inte ens vill fortsätta framåt.

Jag vet att allt detta är väldigt luddigt. Det är väl mer för mig än för er. Vill inte lämna ut någon.

Jag vill inte. Varför måste jag?

Sällskap i badet

Jag vart sjuk! Är förkyld nu. Skitjobbigt men också rätt skönt för då är jag kanske inte så slutkörd som jag farhågade. Kanske kommer jag bli piggare bara jag blir frisk? Jag håller tummar och tår för det så jag ska klara det jag behöver.

Annika var hit med Sally och Sammy idag. Hade ju Stacy och Sammy tidigare men innan jag åkte till Stockholm förra helgen så fick Annika hämta dom och sen var det tänkt att jag skulle ha det kattfritt till Påsk så livet skulle bli lite lättare. Men nu när jag är sjuk så saknade jag dom så mycket och då framförallt Sally som inte varit här sen innan jag åkte till Ghana i höstas. Har ju träffat henne i Öja men nu är hon här och det är supermysigt. Och Sammy verkar ha saknat mig för han myser som en galning med mig.

Igår var det en tjej från mitt gamla behandlingshem här och hälsa på. Vi var båda sjuka så vi var lite sega men det var kul. Om hon skött sig i veckan och gått i skolan skulle hon få komma till mig och det hade hon så då kunde jag ju inte ställa in bara för att jag var förkyld. Och jag måste säga att jag blir lite smickrad över att vara en morot. 

Supersöt tjej, endast tolv år gammal. Vi ritade och lyssnade på musik och pratade massa.

Idag har jag Skype:at med Mattias massa. Bland annat när jag låg/satt i badet. :P Det är skönt att ha sällskap när en är sjuk och deppig.
Men nu är han på en födelsedagsfest som jag också skulle varit på egentligen om det inte vore för den dumma förkylningen. :(

Imorgon ska jag kanske träffa Erik. Fast jag vet inte hur jag mår så vi får se. 

Nu ska jag försöka mig på att göra klart en skoluppgift om jag kan. Vore sååå skönt!

Hej svejs!

Svagheten

Jag höll på att svimma på Myrornas idag.
Jag var där med Mattias och jag gick och kollade på kläder när jag plötsligt fick jätteont i magen och började känna mig jättesnurrig. Jag skyndade mig till ett provrum för att sätta mig men det vart inte bättre och jag började må illa. Jag staplade mig fram till kassan till expediten och bad om att få låna en toalett. Dom hade inga kundtoaletter sa hon men jag lyckades få ur mig att jag mådde dåligt och jag tror hon såg, så hon ledde mig till personalrummet och deras toalett. Jag fick lock för öronen och det började susa. Trodde jag skulle svimma där och då men jag klarade mig till toaletten och satt sen där en liten stund med huvudet mellan benen. Illamåendet gick över och jag blötte ansiktet och drack lite och sen vart det bättre. Jag gick ut och satt sen och återhämtade mig i en soffa tillsammans med Mattias.
Det var innan två och jag känner mig fortfarande aningen snurrig och otroligt svag. Jag vet inte vad som hände. Det var sjukt otäckt måste jag säga!

Jag har känner mig tröttare och tröttare för var dag som går. Jag hoppas nästan jag ska få en förkylning så jag vet vad det beror på och att det ska gå över. Men jag vet inte jag. Jag tror det blev för mycket. Jag tog mig an för mycket utan skyddsnät och det i sig har gett en extra stress som tröttar ut ytterligare.
Skolan, utredningen, alla öppnade dörrar och allt som kommer upp plus saker som sårat och gjort illa. Det blev för mycket och nu vet jag inte hur jag ska orka.
Så många gånger jag gråtit, bönat och bett att jag ska bli starkare, piggare och uthålligare till en gud jag egentligen inte tror på, till mig själv, till Sammy (min katt) eller vad tusan det nu kan tänkas vara för något som skulle kunnat hjälpa. Vad som helst. Jag är inte petig. Bara jag orkar det här. Bara jag klarar det jag måste. Åtminstone till slutet av maj.

I tisdags var jag hos psykologen och gick igenom testerna jag gjort.
Det hade gått bra och tydligen är jag över genomsnittligt intelligent. Jag borde inte ha några svårigheter i skolan. Och det har jag egentligen inte. Det är som alltid orken som ställer till. Denna förbannade trötthet. Hon tog upp posttraumatisk stress som den diagnos som låg närmast och hon pratade om en kronisk trötthet som en kan få om en levt i en destruktiv och traumatisk miljö så länge som jag gjort och att det kan ta massor av år för den att klinga av.
Hon sa att enda sedan 1999 då första remissen till BUP kom in så har det stått i mina journaler om min trötthet. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag fått ta blodprov och tester som bara visat på normalt.
Hon sa också att jag ändå trots allt har klarat mig bra. Att mina reaktioner har varit sunda och antagligen hjälpt mig hålla ihop såhär pass bra.
Ibland tror jag på det ibland inte.
Men vad spelar det egentligen för roll? Visst har det hänt mycket men jag har så dåligt med "fighter" kvar i mig och jag klarar det inte här och nu. Så vad ska jag göra?
Varje morgon vaknar jag och väntandet på orken börjar. Nu för tiden kommer den sällan och försöker jag plugga ändå så går det knappt. Inget fastnar och det slutar ofta i frustration och tårar. Jag har börjat sova jättemycket men blir väl egentligen aldrig nå piggare.
Förhoppningsvis så ska jag få träffa en läkare snart. Psykologen skulle ringa mig imorgon om det. Jag hoppas hon fått tag i en tid snart.

Jag hatar verkligen att jag är såhär svag. Jag hatar att jag bara kan skriva sånt här som är så negativt och känsligt men om jag låter tankarna vara instängda i mitt huvud blir det värre, större och farligare än om jag pratar, skriver och delar. Det är det enda jag vet som hjälper åtminstone lite. Så jag försöker prata. Och nu skriver jag. Nån dag ska det väl bli bättre?

Ta hand om er!

Hårt

Jag kan inte koncentrera eller fokusera. Allt är så jävla jobbigt och jag känner mig distraherad och stressad för det i princip hela tiden.
Det är så många saker jag måste göra, så många saker jag inte kan göra något åt och en hel del jag bara går omkring och väntar på.
Jag hatar det här och jag vet inte alls hur jag ska orka.
Min självkänsla är i botten och jag påverkas av allt runtomkring. Bra som dåligt så följer mina känslor med. Det är minst sagt ostabilt och jag är så väldigt trött på det.

Jag vet inte vad jag ska göra för att orka med. Jag vet inte till vem jag kan vända mig för hjälp. Jag vet inte ens om vad jag själv känner eller vill. Kan inte lita på nått. Eller någon. Inte ens mig själv.

Deprimerande inlägg, jag vet. Sorry. Är bara så trött och desperat just nu. Varför kan saker inte bara klaffa? Varför kan det inte bara bli lite lätt ett tag? Jag skulle verkligen behöva det.

Utgångar

Hallå!

Jag har varit dålig jag vet. Förlåt Mimmi! ;)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Var ut igår med Mimmi och Emma. Det var skoj!
I fredags var jag ut med Chatrine och Mia och det var också väldans skoj!
Idag kommer Annika en sväng och ska hjälpa mig med att göra klart en historieuppgift.

Kan ju lägga upp lite bilder till er. :)

Ha det så bra.

En släng av bipolär på äldre dar?

Hej!

Jag är sjuk. Igen. Sån tid antar jag. Börjar bli bättre i alla fall men den här gången har jag varit riktigt däckad.
Alla människor blir sjuka. Alla har sjukdagar då inget blir gjort. Då allt en kan göra är att ligga och kolla på dålig teve.
Jag har nog fler än dom flesta. Kanske beror det på dåligt immunförsvar men mest beror det nog på dåligt psykiskt försvar. Direkt när jag blir lite svag så sjunker jag ihop.
Men, inte nog med alla dessa sjukdagar, jag har mensvärksdagar och ångestdagar också. Dagar då jag inte orkar göra något vettigt utan bara måste försöka ta hand om mig själv (fast det om något borde väl vara vettigt?).
Det blir helt enkelt allt för många dagar som "går bort" och de tillsammans med min ganska dåliga uthållighet, dåliga kämparglöd och förmåga att få panik inför stress och press gör vardagen och alla måsten och borden väldigt knepig.
Speciellt när jag är själv med allt.

Är jag lycklig eller olycklig?

Allt sätts ur balans alldeles för lätt.

Just nu händer det så mycket med mig. Mycket som kommer upp till ytan på gott och ont.
Överlever jag det här så tror jag livet kommer bli snäppet lättare sen.
Men just nu vet jag inte hur jag ska hinna, klara och orka.
Livrädd för att misslyckas så panikar jag så fort jag hamnar efter.
Vad ska jag göra av allt som bubblar upp? Hur ska jag hantera det? Och vad ska jag göra med det?

Samtidigt så känner jag mig så tacksam och nöjd med så mycket och så många. Så här bra har jag aldrig haft det förut. Inte på det här viset i alla fall. Jag kan verkligen se hur mycket som förändrats och förbättrats i mitt liv och med mig. Och då kan jag få dåligt samvete över hur ostabil jag ändå är. Hur jag vacklar mellan att må bra och må dåligt. Hur det kan kännas som att det är den värsta tiden i mitt liv ena veckan för att i nästa känna att det är den bästa.
Jag vågar inte lita på någon av dom.

Jag förstår ju att det är en process. En förändring, utveckling som sker. Jag måste bara vara stark nog att hålla ut och inte falla samman.

Piggat upp

Hallåååå!

Jag var så trött och skulle lägga mig tidigt men inte för tidigt och medan jag väntade på att klockan skulle bli läggdags så råkade jag pigga upp mig själv..
Så nu sitter jag här och väntar på att bli trött igen. Eller trött är jag väl fortfarande men lugnare kanske. Inte så upp i varv. Ja ni fattar.

Har väl inte så mycket att skriva denna kväll. Har pluggat en hel del idag och spelat Minecraft både själv och med Mattias. Har sjungit med Mattias med. Var där igår rätt länge och sjöng också.
Imorgon blir det mer pluggande och sedan kvällspass och personalmöte på katthemmet.
Det är inte så mycket mer spännande än så just nu.

Kolla på den här videon! Jag tycker den är väldigt häftig och lärorik.

Puss och godnatt!

Tuffheten utanför

Hej!

Dålig uppdatering nuförtiden..

Var duktig och la mig tidigt för jag var så trött men kunde inte sova.
Har en period just nu då jag känner mig skitledsen hela tiden och har mycket ångest. Det beror på mycket men en stor del är att jag saknar ungarna. Jag saknar all oändlig kärlek och närhet dom ger.
Alla dessa underbara individer. Att få ha något speciellt med var och en av dom.
Jag saknar för sjutton att pumpa vatten om morgnarna. Att jobba hårt innan frukost trodde jag aldrig skulle vara min grej men den fina tiden jag fick, med framför allt dom äldre grabbarna, gjorde att jag älskade morgnarna.
Jag älskar inte morgnarna nu. Nu är dom bara kalla och mörka och ångestladdade för all stress och press (yttre men mest inre) som väntar.
Jag saknar den jag är när jag är i Ghana. Inga ångestfyllda nätter även fast jag hade det svårt med sömnen. Inga hjärtklappningar utan orsak. Inga känslor som går i bergochdalbanor. Och ändå kände jag så mycket fint.
Men det var tufft också. Jag ska inte romantisera det. Jag minns hur tufft det var och hur mycket jag längtade hem och efter mina människor ibland. Men det var en annan sorts tuffhet som inte låg så mycket i mig. Och det är bra mycket lättare att hantera.
Om ni förstår vad jag menar...

Ska till Stockholm på torsdag med Annika för det är begravning för min mormors bror som nyligen gick bort. Begravningen är på fredag. På lördag ska jag träffa min fina Ghana-rumskompis Malin! Längtar till det. Sen kommer jag hem på söndag.
Sen helgen därpå så ska jag till Stockholm igen för Fair Traid utbildningen. Ska bli himla kul och spännande. Håller på för fullt och läser om globalisering inför första träffen. Sen läser jag Geografi och Historia här hemma också.

Annars så träffar jag Mattias och pluggar, spelar Minecraft och sjunger. Umgås med Erik och lagar mat (mest han men jag är med och tittar på! ), pratar djupa grejer och grinar. Jag festar och har så kul med Mimmi L och Chatrine. Och jag hjälper till på katthemmet då och då.
Det rullar på. Går i terapi och ska om en månad få göra en psykologisk utredning som är helt öppen utan några större misstankar om nått (det är tydligen ganska ovanligt) förutom kanske lite PTS (posttraumatisk stress syndrom) men mest bara för att slänga gamla illa gjorda utredningar i soporna och få en bättre överblick av vad det är jag behöver osv.. Blablabla..

Ja. Det skulle nog kunna vara riktigt bra om det inte vore för kylan, mörkret och den enorma ångest-sorgen..

Ska ge mig på att försöka sova igen.
Godnatt!

Snapchat bild

Tjoho!

Ett snapchat från i lördags som jag inte riktigt vet om jag sparade med flit eller bara råkade spara. Hursom tyckte jag det var lite roligt nu när jag hittade det. :P

Fest och vardag

Jag lever.
Har börjat plugga och livet rullar på.
Ikväll ska jag till min goda vän Cattis på fest.
Sitter i min säng just nu och lyssnar på musik och peppar upp mig i sexiga underkläder så som en festkväll kräver.

Ha det så bra!

Årets första inlägg

Hur kommer det sig att saker som är så lätt för dom flesta är så svårt för mig.
Jag vill kunna fungera som alla andra så att jag slutar vara den här krångliga och omständiga människan som jag är.
Fast många märker nog inte hur krånglig och omständig jag är för jag har lärt mig så många knep och jag vet var jag har mina styrkor och kan ganska bra använda mig av dom.
Det är nästan det som är svårast.  Hur kommer det sig att det är så svårt för mig i vissa "normala" sammanhang  när jag kan fungera så himla bra i andra.
"Hur kan du klara det där och inte det här?!"

Jag ligger i min sjukt sköna säng med världen mysigaste svarta klump och har ångest.
Jag har massa god och bra mat i kylskåpet. Jag har det aningen för kallt för min smak i lägenheten men den är ändå uppvärmd, jag har rinnande vatten och badkar, jag har en toalett som spolar och jag har en tvättmaskin. Jag har dator, internet och kan ringa alla mina människor hur mycket jag vill utan att det är för dyrt och jag får träffa dom när jag vill i princip.
Allt det där som jag för tre veckor sen saknade har jag nu och ändå ligger jag här och har ångest.
Ångest på ett sätt jag aldrig haft i Ghana. Oro och sorg för att jag är jag och kanske kommer jag inte orka och klara allt jag borde.

Jag saknar solen! Jag har inte sett den sen jag åkte hem. Det har varit mulet varje dag tror jag bestämt.
Jag saknar värmen, jag hatar verkligen att frysa och mina luftrör mår inte bra av det.
Mest av allt saknar jag ungarna, all denna oändliga kärlek från dom.
Men det kanske viktigaste just nu är att jag saknar känslan av att vara bra. Att jag gör så gott jag kan utifrån mina förutsättningar och att det är bra. Jag är inte sämre än någon annan. Jag gör något meningsfullt och jag gör det bra. Jag har inte större handikapp än någon annan.
Trots enkelheten och allt det svåra med att åka till ett annat land och kultur och lämna sitt liv i tre månader så kände jag mig stabilare där än vad jag gör här. Precis som förra gången med.
Det svåra där är svårt för alla volontärer och är därför lättare, för iallafall mig, att hantera och acceptera. 

Men för att avsluta på ett mindre deppigt sätt så har jag fått med mig lite av styrkan hem så jag ska nog klara mig ett tag.

Godnatt!

Jag tror jag går sönder

Tycker jag verkligen om er?

Grät hysteriskt när jag åkte ifrån dom. Det var hemskt. Trodde inte att jag skulle bli så ledsen den här gången. :/
Hade en sån klump i bröstet hela dagen.
Jag ber om ursäkt alla ni där hemma men igår kände jag verkligen att jag ville stanna. Jag tänkte; så jäkla bra är dom väl ändå inte därhemma. Vill jag verkligen hem till dom?! :P
Men det vill jag såklart. Vill bara vara med ungarna med.

Sitter nu i Amsterdam och ska om ca en halvtimma hoppa på planet till Stockholm.

Jag är så kluven. Både glad och förkrossad.

Puss! 

Vill aldrig släppa taget

Idag åker jag hem. Helt sjukt..
Vill inte lämna dom. Vill inte åka ifrån solen.

Var på stranden med alla ungarna igår. Det var fantastiskt! Badade jättemycket och myste massa med ungarna.
Lär ju inte bli nå mer badande på ett tag. Förutom i badkaret då.
Sen när jag var och sa godnatt så pussa jag och kramade ungarna och hade svårt att släppa taget om varenda en. Det bli en hel del mer av det idag.
Ska strax gå upp och hjälpa till med vattenpumpningen för sista gången.
Sen efter frukost ska jag till stan och köpa frukter som jag sedan ska göra en fruktsallad av till alla ungarna innan jag åker till flygplatsen vid två.

Ha en bra dag!

Kalasveckan

Hey hey hey!

Tredje advent idag då! :D
Idag tog jag sex pojkar med mig och husmodern Sarah till stranden för att fira Kwames födelsedag. Han fyller 12 tror jag. Är lite luddigt med årtalen med vissa...
Vi åkte dit efter lunch och hade en supermysig eftermiddag där. Jag köpte läsk åt alla och nått litet att äta.
I måndags ordnade jag kalas för Junior som fyllde år.
Sen hade Isabella avskedskalas på torsdagen och husmodern Belinda hade lite kalas på fredagen då hon fyllde år.
Mycket kalasande denna vecka!

I torsdags kom två nya barn. Ett par tvillingpojkar på 1 år och 4 månader. Stackarna var jätteförskräckta och rätt förkylda. Den ena av dom försökte rymma hela tiden och då följde den andra efter för dom tycker inte om att vara ifrån varann. Idag har dom för första dagen verkat lite lugnare och stabilare. Stackarna. Fatta vilken chock att så lite och inte förstå varför man helt plötsligt blir lämnad med en massa främmande människor på en främmande plats. :/

Men skönt att se att dom äntligen börjar finna sig tillrätta.

Nu är det sent och jag ska sova.

Puss och godnatt!

Tolerans och empati

Godkväll och glad andra advent!

Idag längtar jag hem till Sverige.
Är rätt trött på ghananernas syn på många saker.
Har diskuterat homosexualitet med några här och enligt dom så är det ett val som är fult och syndigt.
Sen hur dom ser på barn och pratar om och till dom. Man blir så frustrerad ibland.
Ofta försöker jag prata med dom och få dom att bredda sitt synsätt men det är inte alltid man orkar. Och ibland är det bara bäst att bita sig i tungan.
Sen hur dom ser och behandlar djur. Det är nästan värst.
Idag när jag och Isabella var på stranden så höll några på att begrava en en meter lång sköldpadda som någon haft ihjäl för köttets skull men sedan inte fått med sig antagligen för att den var så stor.
Tysken som äger hotellet vars strand det var, sa att han skulle kontakta polisen. Men vad kan eller vill dom göra?
Sköldpaddan hade gått upp för att lägga ägg och blivit brutalt mördad.
Så fruktansvärt.
Sen kan jag förstå att en fattig människa i ett land som Ghana tar väl dom chanser han får för att tjäna en slant och kanske till och med överleva. Men det är en hel arts överlevnad som står på spel. Suck!

Sen ikväll när jag var och sa godnatt till ungarna så hade någon lagt glöd på en stor tusenfoting som det finns en del av här. Dom ska tydligen vara giftiga och barna är jätterädda för dom men det gjorde så ont i mig. Den låg där ihoprullad och försökte samtidigt värja sig för glöden. Själva tusenfotingen glödde redan lite när jag kom och hade jag varit en starkare och modigare person skulle jag krossat den under skon och gjort lidandet kort. Men jag kan inte ta ett liv.
Så jag sa något upprört ropa godnatt och gick snabbt därifrån. Jag orkade verkligen inte ta det idag.
Jag har verkligen försökt att få barnen att visa mer empati för djuren och med katterna och getterna tycker jag ändå det har blivit bättre sen jag kom. Men jag är här så kort tid, precis som alla volontärer, och dom lever i ett land där tex djur och homosexuella inte har särskilt högt värde så dom flesta av ungarn kommer med största sannolikhet få samma synsätt när dom växer upp.

Men det finns hopp. Såklart. Bara jag pratar med mina 90åriga morföräldrar så kan det sättet att se som här slinka in ibland. Sverige var på samma sätt en gång i tiden.
Landet utvecklas.
Inte för att jag vill att det ska bli precis som i dom västerländska länderna! Vi har absolut inte rätt i allt. Jag vill bara så väldigt gärna att toleransen och empatin för alla levande ska växa.
Även hemma i Sverige när jag tänker efter!

Godnatt!

Jul och pengar

TIO veckor idag!
Och om två veckor och sex dagar är det JULAFTON!

Här har skolan typ helt upphört för att ungarna ska lära sig julsånger och verser för ett julspel...
Ganska knäppt och rätt onödigt (dom behöver lektionerna mer) men jag tror dom flesta av dom gillar det.

Det håller på att byggas för fullt här. Ett babyrum och ett sjukrum ska det bli. Och när babyrummet är klart ska barnhemmet kunna ta emot fler bebisar.
Fast jag kan känna att det är lite knäppt att dom bygger och fixar med det när dom har så dåligt med pengar till annat som då vi volontärer måste betala.
Eller måste och måste men det gör man ju såklart om dom säger att dom inte har nått vatten till ungarna tex.
Fast jag tror nog att dom kanske har pengar till sånt men säger till oss att dom inte har det så vi ska betala.
Man känner sig ganska utnyttjad ibland faktiskt.
Det förväntas att vi ska betala så mycket och det är klart man vill hjälpa till! Och det är mycket som behövs men när man blir pressad att betala och sedan inte får någon respekt om man tex har några synpunkter eller invändningar då känns det ganska kasst.
Det känns som om det enda dom vill ha utav oss är pengar när det egentligen är vår tid, engagemang och kärlek som ger ungarna mest.

Sist jag var här så frågade dom aldrig om vi kunde betala för saker. Så när vi då samlade in pengar för att köpa mat mm. så kändes det mycket roligare.
Den här gången har jag spenderat så himla mycket av mina egna pengar på saker "dom" tycker jag ska betala. Det har varit lagning av cyklar, maskmedicin, hårklippning, fisk, vitaminer, griffelkritor, vatten mm.
Även en del sjukhusbesök men dom har jag själv tagit initiativ till.

Grejen är bara att jag inte alls hade med i beräkningarna att jag skulle behöva betala så mycket.
Och jag tog inte alls med särskilt mycket pengar till resor eller så heller.

Alla vi volontärer är rätt trötta på dom styrande kvinnorna faktiskt.
Jag kommer antagligen komma tillbaka hit fler gånger men skulle det vara nått som skulle kunna få mig att inte vilja det så är det deras attityder och bemötande.

Men missförstånd mig inte. Även om jag ofta kan känna att jag inte vill hjälpa "dom" nå mer så är det ju faktiskt inte "dom" som det handlar om utan ungarna. Och dom vill jag hjälpa. Av hela mitt hjärta!
Min mamma håller på och samlar in pengar till dom och det behövs. Det gör det!
Strunta i att köpa julklappar till mig och skänk till ungarna istället! Hör av er till mig eller mamma om ni vill skänka!
Jag kommer se till att det går till något bra till ungarna.

Jag har haft lite intervjuver med ungarna där jag bland annat hört efter vad dom önskar sig i julklapp.
Luzia och Jasmine är ju här över jul och dom har många planer för den och alla ungar ska få julklappar.
Så vill ni skänka en slant till tex julklappar skriv det.

Det här blev ganska långt och kanske lite virrigt. :P
Mycket tankar och åsikter i mitt huvud idag. Sorry.

Men ha det så himla bra!
Eftersom jag är inne på slutspurten nu så blir det mycket pussande och fotande av ungar för mig.
Dom är så fantastiska!

Puss och kram!

Sjukhus häng och älskade säng

Hey!

Jag har nu i ca två veckor varit så sjukt sugen på att spela Minecraft. Helt galet. För att spela datorspel hör liksom inte in här.
Jag har varit extra sugen på det dom senaste dagarna eftersom jag är på ett sjukhus i Accra med Isabella.
Hon vart jättesjuk igen på tisdagskvällen så vi åkte in och har varit här sen dess.
Första natten tillbringade jag på en stol bredvid Isabellas säng och fick ingen sömn. Men på onsdagkväll fick Isabella ett eget rum och en extra säng till mig. Åh vad jag älskar den sängen! <3
Hon är bättre men får fortfarande dropp och är väldigt trött.

När vi åkte in visste vi inte att hon skulle få stanna över så vi hade inte med nånting för övernattning.
Men jag har både i går och i förrgår gått till en affär och köpt tandborstar, tandkräm,mobilladdare, proviant mm. Så vi klarar oss.
Men jag hoppas verkligen vi får åka hem idag. När jag är här längtar jag hem till Sverige så mycket mer än på barnhemmet där jag har alla underbara ungar.
Och saknaden efter dom är enorm!

Men vi har tv på rummet! Så det blir en hel del tv-tittande, även om det inte direkt är program vi är vana vid. Så det blir mest Carton Network.

Ha det bra folket! Nu är det bara tre veckor kvar innan jag kommer hem och får spela Minecraft. ;)

Gnälltant

Hej!

Jag är såååå trött.
Inatt fick Isabella malaria och vi fick åka in till kliniken mitt i natten för dropp.
Sen idag så var vi dit igen för test och mediciner.
Jisses vad alla får malaria just nu. Inte kul!

Jag tror jag har fått ringorm på benet så idag passade jag på att köpa salva för det.
Har också fått ett myrbett på kinden av en stor jävla svart myra. Så är svullen på min högra kind.
Glamoröst värre. ;)

Alla ungarna är fantastiska förutom att dom bråkar så mycket.
Vissa dagar känner man sig som värsta gnälltanten. Men det gäller att vara konsekvent.

Hej svejs!

Fredagsmyyyyys

Fredags myyyys, om det så är det sista jag gööör.

Isabella har precis gjort smooties till oss med banan, ananas och sojamjölk.
Så nu ska vi strax fredagsmysa. Hon ska bara ta en honk dusch. Och jag blev precis klar med min.
Varje kväll så är det så skönt att få hälla det kalla vattnet över sig och tvåla in hela kroppen med massa tvål. Känslan att bli ren är bättre en sex. Jag lovar! Man blir så fort smutsig och svettig här kan jag lova!

Annars så har det varit en väldigt bra dag idag. Det är bara jag och Isabella här av volontärerna för dom andra har åkt på en resa och blir borta en vecka så vi har det luuugnt och skönt. ;)
Vi har spelat musik för barnen och dansat och jag har haft lite enskilda samtal med några av dom och ska ha det med alla hade jag tänkt.
Jag har burit massa vatten och pratat en del med Davie och Sarah som jobbar här.
Och myst med Benny.

Ja och idag är det bara fyra veckor kvar tills jag är hemma. Stress!
Men jag ser fram emot att träffa er alla där hemma igen. :)
Jag hoppas ni här en fiiin fredag.

Omaka par

Hej hopp!

Det rullar på.
Jag sover som en gud nuförtiden och under mina sju och en halv veckor här har jag läst åtta snart nio böcker.
Just nu håller jag på med Isabel Allendes bok "Summan av dagarna" som handlar om hennes liv. Jag blir lika förälskad varje gång jag läser en av hennes böcker. Så fantastiska. Hon och Marianne Fredriksson är dom absolut bästa på det där med bokskrivande.
Ville bara säga det..

Sen sist jag skrev så har det kommit en ny volontär som heter Isabella som nu delar rum med mig. Förutom våra namn och kärleken till ungarna (hon här också varit här förut) så har vi inte mycket gemensamt. Hon är nog på många sätt faktiskt raka motsatsen till mig. Politiskta åsikter, intressen, mentalitet och uppväxt mm skiljer sig så mycket att vi inte kan göra så mycket annat än skratta åt det. För bara för att vi är så olika betyder det inte att vi inte kommer bra överens. För det gör vi ändå. Än så länge. ;)
Men vi har förstås Mumford and sons gemensamt också! Vi båda äääälskar deras musik.

Just nu håller det på att bli mörkt och det är strömavbrott så det är väldigt mörkt här inne på vårt rum.

Isabella och Jasmine var med Mafia och Kweku till doktorn idag och båda har malaria. Det är verkligen en malariavåg just nu. Skulle inte förvåna mig om jag får det igen. XD

Puss och kram folket!

Sjösjuka

Hallå!

Idag var vi på stranden och sola och bada massa. Havet var ovanligt lugnt och förutom att jag blev sjösjuk när jag varit i för länge så har det varit en fin dag!

Igår var jag i Kasoa och började min julklappshandling. Är det nått speciellt ni önskar er så säg till nu!
Köpte också pärlband som man har runt höften till alla tjejerna på barnhemmet.
Alla tjejer i Ghana har sånna från att dom föds vanligtvis. Det hör till deras kultur.
Men endast Mary redan. Flera av dom hade för två år sen när jag var här, men sen dess har dom nog gått sönder eller vuxits ur.
Dom vart verkligen jätteglada! Jag kan inte fatta att jag inte tänkt på det tidigare. Är ju inte ens speciellt dyrt. Dom billigaste kostar runt 3 kr styck och jag köpte så dom fick två band var.

Nu är det strax läggdags för min del. Godnatt!  

Lättnadens och glädjens dag

Idag har varit en sådan bra dag!
Natten med Benny har gått gallant och även fast han vaknat några gånger så gick allt smidigt och bra och jag och Benny sov till halv sju.
Sen berätta Grace att det kommit en ny husmor så jag hämtade bebis och bebissaker och lämnade över honom till henne.
Beatrice heter hon och verkar jättemysig. Glad och mild med barnen.
Sen klockan åtta hade jag ett telefonmöte till Sverige. Jag skulle få göra intagningsintervjuv för Fair Trade utbildningen jag sökt till.
Det hela gick jättebra och på slutet sa hon att hon redan nu kunde säga att jag blivit antagen.
Är så glad för det. Så om ett år är jag förhoppningsvis Fair Trade ambassadör. :D
Sen gick jag och Sarah med Eddy till sjukhuset för han har haft feber och huvudvärk till och från sen i torsdags.
Vi träffa doktorn, tog blodprov som visa på malaria och väldigt lågt blodvärde och fick sen medicin.
Eddy var inte alls särskilt sugen på att gå till doktorn och när han skulle få en spruta i skinkan med första malariadosen så sa han "no no no" och vart jätterädd men han var så duktig och samarbetsvillig och så inte ett ljud när han fick sprutan.
Sen när vi kom hem så har allt bara flutit på fint.
Maevis lämnade barnhemmet och det här varit sån god och fin stämning på barnen.
Dom allra flesta var på gott humör och vi kunde se hur många slappnade av och lekte som vi inte alls är vana vid.
Så roligt att se!
Sen var det lite oorganiserat och lite småstökigt där ett tag men det blir såklart så när det sker så stora förändringar.
Och jag hade inget emot att fylla vattentunnan själv. Grabbarna förtjänar verkligen en dag ledigt.

Jag kan inte förklara hur skönt det kändes där idag. Jag njöt av ungarna mer än någonsin.
Längtar tills jag ska dit i morgonbitti. 
Puss och kram alla mina fina människor!

Vakennatt med Benny

Gokväll!

Sitter i mitt rum, som jag numera har för mig själv, tillsammans med en vaken och glad bebis.
Hittade Benny i sin säng idag helt nerkissad och bajsad utan blöja fast jag köpt blöjor tidigare på dagen.
Hela ungen och madrass var blöta. Vet inte hur länge han kan ha legat där.
Tänker inte lämna honom hos den där kvinnan längre. Hon brydde sig inte ett dugg när jag berätta i vilket skick han var, så nu får han sova här tills det kommer någon ny husmor.
Vilket jag hoppas blir snart! Ingen av oss volontärer vill ha henne här. Och inte ungarna heller. Hon måste bort!

Benny är iallafall nöjd. Om jag någonsin ska få sova återstår att se. :P
Hoppas ni kan sova gott därhemma iallafall.

Puss!

Det eviga fightandet

Hej hej.

Idag åkte min vapendragare Malin hem. :(
Hur ska jag nu klara mig?!
Tur jag har alla ungarna och dom andra volontärerna. Dom är ju inte fyskam dom heller. ;)

Det är mycket sjuka barn nu. Men mycket av min tid och ork går åt att hålla koll på husmodern som skulle blivit avskedad för länge sen pga det där med JoeJoe men eftersom dom inte fått tag på någon annan då har hon fått vara kvar.
Och hon är inte schysst mot ungarna. Hon verkar inte ens kunna ta hand om bebisen som kom för några dagar sen.
I alla fall litar jag inte på henne.
Alla som tagit hand om en bebis vet att efter man gett dom mat behöver dom raps och ibland till och med spy. Men hon bara lägger honom på rygg och låter honom skrika. Så nu har jag fått ta upp honom två gånger och då har han tystnat direkt och rapat och hickat och en gång spytt för att sedan somna.
Hon bara lämnar honom att ligga där och ha ont i magen.

Och hon slår barnen i smyg fast hon inte får och straffar dom genom att tex ge dom för lite mat när hon är sur på dom.
Så det känns som om jag måste vara här och vakta hela tiden. Och ta hand om alla sjuka och ledsna barn. Och pumpa och bära vatten. Har varit rätt mycket den här veckan..

Det är underbart här. Ungarna är fantastiska. Det är bara så sjukt frustrerande att se dom bli illa behandlade.
Dom går i skolan, dom har läxor och dom har olika uppgifter att ta hand om som vattenhämtning, sopning, matlagning mm. Och på allt detta så använder husmödrarna barnen som sina privata betjänter.
Jag blir så arg och igår fick jag ett mindre utbrott på hon som måste bort och hon den otrevliga som vi bor med.
Ska prata med föreståndare och ägare om det. Ännu en gång... Nått måste hända!

Annars så har det varit mulet idag. Och igår kom Jasmine, Luzia och Linnéa hem från sin resa.

Hoppas ni har det bra där hemma!

Host host host

Godmorgon!
Jag har en jävla hosta! Och tungt att andas. Vaknade innan fem med huvudvärk och host.
Har varit förkyld i över en vecka nu. Har blivit piggare och mår bättre men igår kväll börja det kännas jobbigt med andningen. Är så less!
Men jag antar att jag får skylla mig själv. Jag här inte tagit det lugnt och vilat en enda dag sen jag vart förkyld.
Men efter vattenpumpning och vattenbärandet om en stund så ska jag vila fram till två i alla fall. Sen ska vi med barnen till stranden!
I tisdags var jag och Malin till Accra och Shoprite. Shoprite är som en vanlig matbutik hemma typ Ica men här är det ovanligt. Där köpte jag vegankorvar, kattmat och avmaskningsmedel till katter bland annat. Så nu ska jag bara försöka få i katterna här medlet så dom blir lite friskare och större.
Kunde liksom inte låta bli. Fast alla här skrattar åt mig för att jag köpt sånt till katterna. :P
I tisdags kom också ett gäng från en gymnasieskola i Sverige. Två lärare och fem elever som ska vara här i tre veckor.
Igår var jag, Malin, dom två lärarna, Sarah, Belinda och Seth till marknaden och sedan till det gamla slavfortet och drack lite läsk och sånt. På vägen dit kommer det en lite pojke farandes och hoppar upp i min famn och ropar Isabel! Såg först inte vem det var men det var Daniel som var här med sina två bröder Samuel och Emmanuel för två år sen. Dom har sen flyttat hem men dom på barnhemmet har försökt få tillbaka dom sen dess för deras familj är så fattiga och dom får inte mat varje dag.
Emmanuel ska nog få flytta tillbaka idag för igår var han och hans farbror här och prata om att han skulle få det.
Daniel hade i alla fall vuxit på dom två år sen jag såg honom så det tog mig en två sekunder innan jag kände igen honom.
Vart så glad och krama nästan ihjäl honom!
Ha det så bra och simma lugnt!

Hem ljuva hem

Det blir aldrig som man planerar. Man får liksom höfta sig fram genom livet här.

Nu är jag och Malin hemma i Senya Beraku igen.

I lördags morse gick vi ut på morgonsafari till fots.
Vi vandrade runt i ca två timmar och fick se massa olika hjortdjur, vildsvin och TRE elefanter!
Dom hade inte sett elefanter på nästan en vecka fick jag höra och just vi fick se först två som gick förbi varav en var en unge och sedan en som stod still som vi kunde gå ganska nära och fota.
Sen åkte vi på bilsafari på eftermiddagen och fick då se ännu fler hjortdjur och vildsvin men också massvis med apor!
Ja och en hel del häftiga fåglar.
Känner mig i alla fall nöjd. Var så vackert i parken.

Sen var det meningen att jag och Malin skulle ta en buss från Mole Park till Tamale klockan 04:00 på morgonen så vi kunde hinna med bussen till Accra som vi köpt biljetter till som gick 16:00.
Men pågrund av tjafs, krångel och sjukdom så fick vi ingen sömn och bestämde oss för att stanna en extra dag.
Men när vi sen vaknade på morgonen igår så kände vi att vi verkligen ville hem ändå och som tur var så lyckades vi få skjuts av en skolklass som släppte av oss utanför Tamale där vi tog en trotro och sedan en taxi, som först körde oss till fel station såklart ;) , till bussen och hann precis med den.
När vi sen satt där kändes det så skönt.

Vi skulle vara framme i Accra 06:00 men bussen körde så fort att vi var framme redan 03:00. Och vad tusan gör man då?
Ingen sömn, ingen mat och allt är stängt. Så vi satte oss i väntsalen och kände oss lagom griniga tills vi bestämde oss för att ta en taxi hem som vi delade med en annan kvinna som också skulle till Senya.
Så det behövde inte bli så fasligt dyrt.

Vi hade tänkt ta en trotro till en affär och handla lite grejer och hämta ut pengar men nu åkte vi hem istället.

Vid 04:30 var vi hemma och väckte stackars Diana för att få komma in.

Nu har vi ätit och sovit och ska strax gå till barnhemmet för att uppdatera oss om läget där.

Tack för mig!

Här pinkas det runt

Hej folket!

Just nu befinner jag mig i en helt annan del av Ghana än jag normalt gör.
Jag och dom andra volontärerna här åkt norrut till Mole Park där vi bor på Mole Motel.
Vi har redan sett en antilop, apor och vildsvin. En apa bröt sig in i vårat rum (dörren kan ha varit aningen öppen) TVÅ gånger och stal först Jasmines bröd (som ändå var möggligt) och sedan hennes sura sojadryck och  fullt ätbara jordnötssmör. Så sjukt kul var det!
Och det är inga små apor inte. Dom inger respekt helt klart!
Jag ska visa massa bilder sen som jag tagit med kameran.
Imorgon ska vi ut på safari. Ska bli så spännande!

Resan hit var ju minst sagt intressant. 30 timmar tog det från att vi lämnade barnhemmet till att vi kom hit till motellet.
Att resa till norr var jobbigt för alla med krångliga bussar, sjukt svettigt väder och allting som aldrig går som planerat, men jag lyckades ju gå och bli förkyld innan vi skulle åka också. Och ska man resa så långt i Ghana så rekommenderar jag att man är så frisk och utvilad som möjligt. Vilket jag verkligen inte var.
Var inte riktigt säker på att jag skulle klara av att åka hit där igår morse men jag gjorde det.
Det gick, fast hade jag vetat hur jobbigt det skulle varit så hade jag nog gått och lagt mig igen.

Nu ska vi strax äta middag sen längtar jag till att få sova. Har ju inte sovit nå alls nästan sen resans början.

I onsdags åkte vi med barnen till stranden. Så himla kul även fast jag redan då var jävligt trött och förkyld.
Jag har förresten lärt mig bära vatten i den stora baljan!
Normalt bär vi i hinkar på huvudet men dom vuxna kan ibland fylla en hel balja som rymmer kanske fyra hinkar vatten och bära på huvudet. Och nu även jag!
Fast jag har inte fyllt hela baljan än. Bara med två och en halv till tre hinkar full har jag burit.
Men det är inte illa pinkat ska jag ta och tala om!
Och på tal om det så har jag nu på resans gång kissat i två kvinnliga pissoarer, i ett hål i marken och längst vägkanten bland en massa folk en gång. Man blir ganska okänslig ganska snabbt. Eller jag i alla fall. :P
Men pissoarerna var nog bland det vidrig-roligaste jag någonsin varit med om. XD

Nä vi hörs när vi hörs.
Pusspusspuss

Blod, svett, tårar och spya.

Godmorgon.

Klockan är 05:15 och jag har varit vaken i snart en timma. Mot min vilja. Dom där jävla tupparna har härjat extra mycket och extra tidigt idag och jag, känslig som jag är, vaknade ju såklart.

Jag kommer inte kunna lägga ut det här inlägget förän senare idag för igår kväll ringde Malin slut på alla mina pengar.
Hennes mobil funkar nämligen inte så hon har fått använda min.
Men hon ska i alla fall gå till stan nu på morgonen/förmiddagen så då skulle hon köpa nya credits till mobilen.

Det vat skönt på stranden igår. Även om det var lite väl strömt och jobbigt i havet. Fast det är det ju alltid här mer eller mindre. Alltid stora vågor som vill dra en ut.

Så måndag idag då.
Jag ska väl strax gå upp och hjälpa till med vattenpumpet. Det ska bara få bli ljust först.

Godkväll!
Jag har spenderat hela dagen på sjukhuset med tre sjuka barn. Dagen besvtod mest utav väntan och köer. Men också av blod, svett och tårar. Och spya. På mig...
Tetteh och Mafia har malaria. Båda fick en spruta i rumpan och medicin med sig hem.
Mafia fick också dropp och jag fick hålla fast både Mafia och Tetteh för att dom skulle få sina sprutor och Mafia sitt dropp. Båda skrek, grät och kämpa emot för allt vad dom var värda. Stackars små hjärtan. Kände mig så hemsk och elak men nu mår dom båda bättre.
Kelvin var också med. Vet inte riktigt varför men Grace sa att jag skulle ta med honom med för han var sjuk. Men han har bara lite hosta, nys och snor. En vanlig förkylning..

Fick i alla fall mediciner till dom alla. Hoppas verkligen dom ska må bättre snart.

Hej så länge!