Hej!Dålig uppdatering nuförtiden..
Var duktig och la mig tidigt för jag var så trött men kunde inte sova.
Har en period just nu då jag känner mig skitledsen hela tiden och har mycket ångest. Det beror på mycket men en stor del är att jag saknar ungarna. Jag saknar all oändlig kärlek och närhet dom ger.
Alla dessa underbara individer. Att få ha något speciellt med var och en av dom.
Jag saknar för sjutton att pumpa vatten om morgnarna. Att jobba hårt innan frukost trodde jag aldrig skulle vara min grej men den fina tiden jag fick, med framför allt dom äldre grabbarna, gjorde att jag älskade morgnarna.Jag älskar inte morgnarna nu. Nu är dom bara kalla och mörka och ångestladdade för all stress och press (yttre men mest inre) som väntar.
Jag saknar den jag är när jag är i Ghana. Inga ångestfyllda nätter även fast jag hade det svårt med sömnen. Inga hjärtklappningar utan orsak. Inga känslor som går i bergochdalbanor. Och ändå kände jag så mycket fint.Men det var tufft också. Jag ska inte romantisera det. Jag minns hur tufft det var och hur mycket jag längtade hem och efter mina människor ibland. Men det var en annan sorts tuffhet som inte låg så mycket i mig. Och det är bra mycket lättare att hantera.
Om ni förstår vad jag menar...
Ska till Stockholm på torsdag med Annika för det är begravning för min mormors bror som nyligen gick bort. Begravningen är på fredag. På lördag ska jag träffa min fina Ghana-rumskompis Malin! Längtar till det. Sen kommer jag hem på söndag.Sen helgen därpå så ska jag till Stockholm igen för Fair Traid utbildningen. Ska bli himla kul och spännande. Håller på för fullt och läser om globalisering inför första träffen. Sen läser jag Geografi och Historia här hemma också.
Annars så träffar jag Mattias och pluggar, spelar Minecraft och sjunger. Umgås med Erik och lagar mat (mest han men jag är med och tittar på! ), pratar djupa grejer och grinar. Jag festar och har så kul med Mimmi L och Chatrine. Och jag hjälper till på katthemmet då och då.
Det rullar på. Går i terapi och ska om en månad få göra en psykologisk utredning som är helt öppen utan några större misstankar om nått (det är tydligen ganska ovanligt) förutom kanske lite PTS (posttraumatisk stress syndrom) men mest bara för att slänga gamla illa gjorda utredningar i soporna och få en bättre överblick av vad det är jag behöver osv.. Blablabla..
Ja. Det skulle nog kunna vara riktigt bra om det inte vore för kylan, mörkret och den enorma ångest-sorgen..
Godnatt!
