Good night sleep tight

Det regnar som satan här. Eller ja, svensk sommar.. Men är det regnperiod så är det. Väldigt drygt bara. Var planerat att vi skulle åka till stranden med ungarna idag men eftersom det envisas med att regna så får vi skjuta upp det. Kanske till imorgon men då är jag ensam volontär här eftersom dom andra ska på utflykter.

Jag ska försöka skaffa medicin till katterna tills jag kommer tillbaka hit om lite drygt tre veckor. Katternas allmäntillstånd är ändå bra förutom dom kala sårfläckarna runt nacken. Fast tjejkatten (Joy) är gravid, antagligen med sin bror (Big brother) eftersom dom är dom enda som är kvar här. Inte ens ett år gamla är dom.
Det är hårt att vara katt i Ghana.. :-/

Igår var Davie (han jobbade här sist jag var här) och hälsade på. Skitkul! Tycker så mycket om honom! :-)
Sen hjälpte jag grabbarna att hugga ner gräs med en machete på en plats där dom ska odla majs. Enligt Emmanuel var jag riktigt duktig. ^.^
Det allra mysigaste och bästa på dagen är när jag säger godnatt till dom och går runt och ger alla en godnatt kram och säger "good night, sleep tight. Don't let the bedbugs bite" och kittlar dom lite. Det älskar dom! När jag går runt och ser till att alla får en kram så blir alla sedda och en ser verkligen hur uppskattat det är. Många ber om en "one last" och får då alltså en till. Till och med dom äldre "tuffare" uppskattar det och även såklart jag! Känns bara tufft att jag inte kan vara här varje kväll och ge dom sin godnatt kram. :-/
Men jag får njuta av dom två kvällar som är kvar!
Nu är det strax lunch sen ska jag hjälpa Grace och Ebenezer med barnhemmets blogg.
Ha det så bra!

Update
Det gick inge bra att publicera inlägget jag skrev innan lunch så nu får jag försöka igen. Ville bara skriva att solen skiner nu! Fast Grace sa att vi ändå inte kan åka till stranden för sanden är tung och havet är fullt... :-P Så vi går hoppas vädret håller i sig till imorgon.

Barnhems blogg

God kväll!

Här blev det precis strömavbrott. Min rumskompis Rosalie höll just på att fläta mitt hår så nu håller hon på och hänger upp ficklampor.

Idag har jag varit med Gideon till Dorcas butik och hälsat på henne. Sen gick jag och Gideon en runda i stan och köpte mango och nötter innan vi gick hem.
Har umgåtts otroligt mycket med ungarna och njutit varenda sekund. Sen har jag hjälpt Ebenezer att starta en blogg för barnhemmet och vi har lagt upp ett första inlägg. Väldigt kul! Kolla in den.

Tiden bara rinner iväg och denna vecka är alldeles för kort men jag njuter verkligen som aldrig för!

Puss

Tillbaka

Nu är jag här. Nu är jag äntligen tillbaka. Fem månader har gått sen jag lämnade Ghana.
Jag är så glad att vara tillbaka. Allt känns så fantastiskt bra. Det är otroligt varmt och fuktigt men jag älskar det! Och barnen, dessa underbara barn som kastade sig över mig när jag kom och som jag har så svårt att släppa taget om, gud vad jag saknat dom och gud vad jag njuter av att ha dom nära.
Jag känner mig otroligt stressad över att jag bara har tills på söndag med dom. Hur ska jag hinna?
Men jag länktar också tills jag får träffa mina klasskamrater och få åka runt och se alla Fair trade producenter.
Sen kommer jag tillbaka till Senya och har mina sista dagar här och kan säga hejdå ordentligt till ungarna innan jag åker.
Mycket är detsamma men mycket har ändrats. Helt ny personal både på barnhemmet och i volontärhuset. Dom verkar jättebra men det krossar mitt hjärta att ungarna aldrig får någon vuxen dom kan knyta an till som stannar hos dom. Hemskt!
Lilla Benny är snart ett men han varken står eller kan krypa och den han har knutit an till är Deborah 12 år sen som är den som tar mest hand om honom.
Sen är det många av barnen som blivit mycket smalare fast dom får mer mat nu. Men dom har fri tillgång till vatten nu när pumpen fått ett vattenfilter så dom kan dricka det och inte behöver dom pumpa heller då det finns en kran.
Men dom två katter som är kvar är sjuka. Dom har kala sårfläckar runt halsen, måste vara någon form av ohyra. Vart dom andra katterna tagit vägen vet jag inte men en verkar i alla fall ha dött.. :-(

Men jag har det bra och den här gången längtar jag faktiskt inte hem ett dugg. Det känns så som hemma här. :-)

Puss och kram! Jag hoppas ni alla har det bra.

Så himla fin kväll

Jag hade en sån himla kul och fin kväll igår!
Jag hade avskeds och tidigt födelsedagskalas med några av dom bästa här hemma och sen gick vi på krogen.
Det var en sån där kväll när jag träffa en massa trevligt folk som överöste mig med komplimanger. Jag fick höra att jag var vacker, snygg, sjöng bra (sjöng karaoke och blev bla erbjuden att vara med i ett band XD), var modig och duktig och till och med att jag var en förebild. I vanliga fall blir jag illa till mods och är inte sådär jätteförtjust när folk jag inte känner så bra ger mig komplimanger, speciellt inte för mitt utseende (tycker det är ytligt), men igår var det mest bara kul! Berodde nog på alkoholen. ;)
Men tack alla mina älskade vänner för en fin kväll! Och tack också ni som sa snälla saker fast ni inte känner mig så bra. :)

Idag har jag umgåtts med Sanna och fixat lite sista saker och nu är i princip allt klart. Inatt vid fyra åker jag och Annika till Arlanda. Jag är så PEPP! :D

Packning, synundersökning, röstning, MR-dagarna och nyheter

Åhååå!
Om en ynka vecka är jag hos mina fina ungar! Helt galet vad jag längtar.
Vaknade med ett gott humör imorse.
Har börjat packa väskorna och den största väskan ska fyllas med kläder, handdukar, skor, leksaker mm till ungarna. Ska få en del kläder och grejer av folk som ska hämtas nu i veckan. Blir så pepp av att packa och att se dom halvpackade väskorna. Önska jag kunde packa klart dom NU! Att jag fick åka NU!

Svts valkompass

Idag var jag på synundersökning och mina ögon är fortfarande top notch! Alltid kul att höra. :) Det var en man utanför Specsavers i fredags som delade ut kuponger på gratis synundersökningar. Så varför inte tänkte jag. Jag kanske bara tror jag ser bra. Men nu har jag fått en noggrann undersökning som säger att jag gör det. :D

Var och röstade förra veckan. Jag åker ju till Ghana den 25é då det är EU-val så jag var och förtidsröstade. Det blev F!
Det stod mellan F!, V och MP. I riksdagsvalet i höst står det bara mellan F! och V. Jag håller med alla tre partierna i väldigt mycket och alla har sina för och nackdelar. Men i Eu-valet så var F! och MP dom som var närmast  och då blev det slutligen F!. I riksdagsvalet ryker MP för deras småborgerliga tendenser även om jag håller med dom om det allra mesta.
Har gjort två valkompass och här är resultatet. Skönt att se att SD är i botten. :)

Jag är sugen på att åka till Umeå i november och gå på Mänskliga rättighetsdagarna. Skulle vara så kul! Var på det i Stockholm för sex år sen och jag har alltid velat åka igen. Och nu när jag går Fair Trade utbildningen som ju handlar väldigt mycket om mänskliga rättigheter så har det suget blivit större. Så i år skulle jag då vilja ta mig till Umeå. Någon som vill följa med?

Aftonbladets valkompass

Annars så har jag börjat kolla jättemycket på nyheterna. Något som ni som känner mig nog förstår hur konstigt det är. Jag har sedan jag var liten alltid mått dåligt och blivit stressad av nyheterna och därför undvikit det, men har nu upptäckt att det är riktigt roligt. Pensionärsvarning?

Hej Svejs!

Jag är..

Jag är väl som dom flesta för när det är bra är dom bra sidorna mer framträdande och får dom dåliga att försvagas men när det är dåligt stärks dom dåliga sidorna och dom bra hamnar i skymundan.
Jag kan vara en otroligt lugn och stabil person men jag kan också vara en hemskt neurotisk och ostabil människa.
Men utifrån min och andras bild av mig så har jag kommit fram till att;

Jag är en genuint god person

Jag är snäll
Jag är omtänksam
Jag är över medel intelligent ;)
Jag är kärleksfull
Jag är öppen
Jag är nyfiken
Jag är faktiskt tålmodig
Jag är busig
Jag är glad
Jag är sexuell
Jag är oseriös
Jag är självdistanserad
Jag är medveten
Jag är omhändertagande
Jag är förstående
Jag är förståndig
Jag är ivrig
Jag är empatisk
Jag är intensiv
Jag är känslig men ibland ändå väldigt okänslig
Jag är djup
Jag är osäker
Jag är ostabil
Jag är konflikträdd
Jag är skadad
Jag är hämnad
Jag är orolig
Jag är trött
Jag är vilsen
Jag är ensam
Jag är tillbakadragen
Jag är förvirrad
Jag är ledsen
Jag är dömande
Jag är krävande
Jag är komplicerad
Jag är övertolkande
Jag är introvert
Jag är kräsen

Jag tycker om mig själv samtidigt som jag inte gör det. Mina dåliga sidor gör det ibland alldeles för svårt för mina bra sidor även om jag faktiskt tycker att dom bra är fler. Men ibland är dom dåliga starkare.

Vet inte vad jag vill komma med detta inlägg, eller om jag måste komma någonstans... Bara nattankar.
Nu sängen!

Jägarpolitiker upprör mig

Hallå!

Jag sitter och spelar Minecraft och kollar på valdebatt om jaktfrågor. Jisses vilka massa dumma människor. Varför gör jag så här mot mig själv?! Varför kollar jag på det? Jag blir ju bara så jäkla upprörd. :S Fy!

Nu ska jag strax fixa lunch och sedan dra iväg till barnmorskan för att tala om preventivmedel. :P Fun!

Igår var jag och vände ryggen åt Jimmie Åkesson. Det var fint! Så många fler fina människor än rasister. Men såg två jag kände igen i SDs lilla publik varav den ena är en fb-vän. Fast inte länge till!

Var på psykiatrin och träffa en träffa en doktor igår också. Men hon tyckte jag behövde träffa en specialist för min konstanta trötthet så det ska jag få göra när jag kommer hem från Ghana någon gång.
Nästa torsdag ska jag träffa psykologen och få utredningen och ett sjukskrivningspapper. Har i alla fall fått diagnoserna Posttraumatiskt stressyndrom, Ångesttillstånd och Sömnstörning.

Nio dagar kvar till Ghana. Måste bara stå ut med livet här nio dagar till. Sen hoppas jag att dom fem veckorna går lååååångsamt. :)

Återhämtnings dag

Efter fyra dagar i Stockholm hos min kusin Elin och hennes man Alieu och Fair trade kursen så är jag aningens trött och har därför en återhämtnings dag.
Jag har i alla fall haft det bra och det har gått fint på kursen.

Kom hem vid halv elva igår kväll till en kall och tom lägenhet. Inte jättekul men var skönt att få krypa ner i sängen trött som jag var och fortfarande är.
Men senare idag kommer Sammy och Stacy! :-D

Var en massa planering och förberedelser inför Ghana.
Om två veckor är jag där! Hos mina fina ungar!! Om tre veckor möter jag mina klasskompisar och tre fullspäckade veckor väntar. Ska bli så kul att få se allt. Sen åker dom hem den 21 juni och jag den 27 juni. Så jag har några dagar på slutet att sola, krama ungarna och besöka Abeikus skola.

Igår träffade jag förresten Malin (min volontär vän) i stan innan jag åkte hem. Såååå kul!

Nu lär jag ringa doktorn för att fixa malariamedicin och koleravaccin! Glömmer det hela tiden

Hej hej!

Viktighet och acceptans

Det är så mycket en ska lära sig att acceptera och leva med.

Och det är inte alltid det lättaste.

Jag har fått lov att acceptera att hur mycket jag än behövt min pappa så har han aldrig behövt mig. Jag var aldrig en av hans favoritbarn och han kommer aldrig se hur mycket jag behövt honom eller hur mycket jag försökt anpassa mig för att få ha en fungerande relation till honom.

Men det har aldrig funkat. Det slutar alltid med att han hittar något fel och hoppar på mig och att jag blir jättesårad och ledsen.

Att det inte funkar med honom och antagligen aldrig kommer göra det utan att skada mig är något jag tillsist varit tvungen att acceptera.

Jag har fått lov att acceptera att min mamma inte ser mig och att hon omedvetet och per automatik kommer välja bort mig och ibland köra över mig även fast hon älskar mig jättemycket. Hon ser inte och märker inte. Hon har aldrig stått upp för mig eller skyddat mig och hon kommer inte göra det heller. Jag kommer aldrig vara viktigast.

Jag har fått acceptera att min storasyster aldrig kommer vara den syster jag önskat mig. Hon kommer aldrig se eller förstå vilket helvette hon utsatte mig för. Hur illa hon gjort mig. Hon kommer antagligen inte ändra sitt sätt så jag måste acceptera att så länge jag inte kan stå upp för mig själv så är det inte bra att jag umgås med henne längre stunder.

Jag har fått acceptera att min storebror drar sig undan och inte alltid vill ha mig i sitt liv. Att det nog inte handlar om mig. Att jag saknar och längtar efter honom men måste vänta på att han vill och kan.

Jag har fått acceptera att hela min familj inte ser och gärna bara kör på med skyddslappar på. Att dom inte ser eller förstår mig.

Men vad är acceptera egentligen? Jag kan acceptera vissa saker ena dagen när jag mår bra och vara helt okej med det för att en annan jobbig dag känna mig helt förstörd för det. Det är så svårt att acceptera sånt som gör ont och går emot det en önskar och vill.

Det är extra svårt att acceptera sånt som ständigt upprepar sig och när en själv omedvetet lyckas sätta sig i liknande situationer gång på gång.

Allt jag egentligen vill och behöver är att ha en människa som stannar hos mig och håller min hand. Genom vått och torrt. Som inte lämnar mig. Och inte gör mig allt för illa.

Jag hade en som var min familj som alltid fanns där, som alltid älskade mig även om jag inte hade särskilt mycket att ge. Hens kärlek var ovillkorlig. Jag visste att hen inte alltid ställer upp eller är jättepålitlig men jag var viktig för hen och jag höll hårt i henom och hen i mig. Jag skulle gjort allt för henom.

Men när det verkligen gällde så var jag inte så viktig som jag trodde och jag blev sårad.

Jag HATAR att jag alltid är det patetiska offret som blir trampat på. Som inte är viktig nog.

Jag hatar den här rollen jag blivit tilldelad och jag vet inte hur jag ska bryta den.

Jag får acceptera att min familj inte kan vara det jag behöver. Men jag måste också sluta dras till människor som inte kommer låta mig vara viktig nog. Jag måste lära mig att stå upp för mig själv och inte sätta mig i såna situationer.

För det är svårt med många av mina vänner med. Och med karlar. Jag dras kanske till människor som sätter sig själva före andra. Före mig. Men sån är inte jag. Så då blir jag sårad och jag är SÅ trött på det.

Men hur ska jag göra? Jag vill inte fortsätta att hålla människor på en armlängdsavstånd heller. Då kommer ja aldrig hitta någon att bli viktig för.

Att aldrig komma ikapp

Att vilja så mycket och orka så lite.
Den där känslan av att jaga och kämpa och ändå bara hamna mer och mer efter i livet.
All den där tiden som "slösats bort" och som aldrig kommer tillbaka igen.
Paniken när jag tänker på det.
Hur jag förlorat min barndom och ungdom och hur mitt vuxenliv rinner genom fingrarna på mig och allt det där "normala" som jag längtar efter och vill ha är så långt långt borta.
Ständig kamp och ständig skuld.
Ständigt jagande och ständigt efter.

Men snart Ghana igen. En plats där jag inte ligger efter eller klarar mindre. En plats där jag slipper pressen och ångestattackerna.
Jag längtar verkligen dit som ni kanske förstår.
Fast jag kommer bara vara där lite drygt fyra veckor och bara en vecka med mina barn och jag känner mig redan lite stressad över den korta tiden.

Men det är ju korkat! Ska försöka njuta så mycket jag kan av tiden. Imorgon är det bara tre veckor kvar tills jag åker. :)

Ledsen före bild

Före

Jag har klippt håret idag.
Det blev lite kortare men förhoppningsvis mindre slitet också.
Har för övrigt sjukt fett hår idag, det är bland annat därför håret ser så mycket mörkare ut på efter bilden.
Sen var ljusförutsättningar och inställningar olika på dom båda. Har redigerat dom ungefär lika ändå.
Sen får ni ursäkta att jag ser så ledsen ut på första bilden. Den togs för några dagar sen när jag hade en av alla mina ledsna dagar.
Idag har det varit rätt lugnt. Bara en eller två ledsna stunder. Fast ångesten är med hela tiden och gnager. Men det har varit en helt okej dag ändå med tanke på omständigheterna.
Jag hade väldigt mycket ångest inatt så jag kunde inte somna så då låg jag och myste med Sammy och kollade på Under the Dome, en nys serie jag börjat kolla på. Så natten var inte så hemsk. Hade inget jag måste upp till idag så kände ingen större stress i alla fall. Somnade efter fyra någon gång och fick mig väl en sex timmars sömn så det var helt okej.

Efter

Var på stan med Mattias en sväng idag och gick sen till min favorit park och låg i stora gungan och gunga i solen och värmen, lyssna på musik, sjöng och tittade på lekande barn.
Det var mycket skönt och ångestdämpande. Musik, sjunga, prata, ligga i solen och den där gungan är det som dämpar bäst. Och att inte vara ensam. Fast det är ganska svårt att hålla sig bland folk hela tiden när det inte finns så många att välja på.
Men prata med Sanna igår och det var SÅ skönt. Mådde mycket bättre efter det samtalet. Hon ska komma hit på lördag.

Lekte förresten lite med två barn i parken efter jag gungat klart (skulle kunna gunga hur länge som helst om det inte vore för att jag börjar må illa). Två fyraåriga barn som var där med sin dagmamma.
Barn är också väldigt ångestdämpande! Gud vad jag saknar barn!
Framförallt mina underbara ungar i Ghana! Lite drygt en månad kvar bara tills jag får träffa dom.
Men det finns så mycket fint i mitt liv trots allt det ledsamma och tunga. Så det går upp och ner. Väldigt mycket...

Det var allt för den här gången tror jag.
Puss och kram!

All denna skit

Ingefära, citron, honung, vitlök, house of cards, försök till plugg, soffa, ångest, stress, väntan och ensamhet.

Jag har känslor jag verkligen inte vill ha. Som förstör och ställer till. Samtidigt vågar jag inte lita på dom. Eller så vågar jag inte acceptera dom. Eller en blandning av båda. Jag är så förvirrad och frustrerad.

Det gör fortfarande så ont när jag tänker på det. Det skär i mitt hjärta och jag känner mig så otroligt sviken att jag ibland inte ens vill fortsätta framåt.

Jag vet att allt detta är väldigt luddigt. Det är väl mer för mig än för er. Vill inte lämna ut någon.

Jag vill inte. Varför måste jag?

Sällskap i badet

Jag vart sjuk! Är förkyld nu. Skitjobbigt men också rätt skönt för då är jag kanske inte så slutkörd som jag farhågade. Kanske kommer jag bli piggare bara jag blir frisk? Jag håller tummar och tår för det så jag ska klara det jag behöver.

Annika var hit med Sally och Sammy idag. Hade ju Stacy och Sammy tidigare men innan jag åkte till Stockholm förra helgen så fick Annika hämta dom och sen var det tänkt att jag skulle ha det kattfritt till Påsk så livet skulle bli lite lättare. Men nu när jag är sjuk så saknade jag dom så mycket och då framförallt Sally som inte varit här sen innan jag åkte till Ghana i höstas. Har ju träffat henne i Öja men nu är hon här och det är supermysigt. Och Sammy verkar ha saknat mig för han myser som en galning med mig.

Igår var det en tjej från mitt gamla behandlingshem här och hälsa på. Vi var båda sjuka så vi var lite sega men det var kul. Om hon skött sig i veckan och gått i skolan skulle hon få komma till mig och det hade hon så då kunde jag ju inte ställa in bara för att jag var förkyld. Och jag måste säga att jag blir lite smickrad över att vara en morot. 

Supersöt tjej, endast tolv år gammal. Vi ritade och lyssnade på musik och pratade massa.

Idag har jag Skype:at med Mattias massa. Bland annat när jag låg/satt i badet. :P Det är skönt att ha sällskap när en är sjuk och deppig.
Men nu är han på en födelsedagsfest som jag också skulle varit på egentligen om det inte vore för den dumma förkylningen. :(

Imorgon ska jag kanske träffa Erik. Fast jag vet inte hur jag mår så vi får se. 

Nu ska jag försöka mig på att göra klart en skoluppgift om jag kan. Vore sååå skönt!

Hej svejs!

Svagheten

Jag höll på att svimma på Myrornas idag.
Jag var där med Mattias och jag gick och kollade på kläder när jag plötsligt fick jätteont i magen och började känna mig jättesnurrig. Jag skyndade mig till ett provrum för att sätta mig men det vart inte bättre och jag började må illa. Jag staplade mig fram till kassan till expediten och bad om att få låna en toalett. Dom hade inga kundtoaletter sa hon men jag lyckades få ur mig att jag mådde dåligt och jag tror hon såg, så hon ledde mig till personalrummet och deras toalett. Jag fick lock för öronen och det började susa. Trodde jag skulle svimma där och då men jag klarade mig till toaletten och satt sen där en liten stund med huvudet mellan benen. Illamåendet gick över och jag blötte ansiktet och drack lite och sen vart det bättre. Jag gick ut och satt sen och återhämtade mig i en soffa tillsammans med Mattias.
Det var innan två och jag känner mig fortfarande aningen snurrig och otroligt svag. Jag vet inte vad som hände. Det var sjukt otäckt måste jag säga!

Jag har känner mig tröttare och tröttare för var dag som går. Jag hoppas nästan jag ska få en förkylning så jag vet vad det beror på och att det ska gå över. Men jag vet inte jag. Jag tror det blev för mycket. Jag tog mig an för mycket utan skyddsnät och det i sig har gett en extra stress som tröttar ut ytterligare.
Skolan, utredningen, alla öppnade dörrar och allt som kommer upp plus saker som sårat och gjort illa. Det blev för mycket och nu vet jag inte hur jag ska orka.
Så många gånger jag gråtit, bönat och bett att jag ska bli starkare, piggare och uthålligare till en gud jag egentligen inte tror på, till mig själv, till Sammy (min katt) eller vad tusan det nu kan tänkas vara för något som skulle kunnat hjälpa. Vad som helst. Jag är inte petig. Bara jag orkar det här. Bara jag klarar det jag måste. Åtminstone till slutet av maj.

I tisdags var jag hos psykologen och gick igenom testerna jag gjort.
Det hade gått bra och tydligen är jag över genomsnittligt intelligent. Jag borde inte ha några svårigheter i skolan. Och det har jag egentligen inte. Det är som alltid orken som ställer till. Denna förbannade trötthet. Hon tog upp posttraumatisk stress som den diagnos som låg närmast och hon pratade om en kronisk trötthet som en kan få om en levt i en destruktiv och traumatisk miljö så länge som jag gjort och att det kan ta massor av år för den att klinga av.
Hon sa att enda sedan 1999 då första remissen till BUP kom in så har det stått i mina journaler om min trötthet. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag fått ta blodprov och tester som bara visat på normalt.
Hon sa också att jag ändå trots allt har klarat mig bra. Att mina reaktioner har varit sunda och antagligen hjälpt mig hålla ihop såhär pass bra.
Ibland tror jag på det ibland inte.
Men vad spelar det egentligen för roll? Visst har det hänt mycket men jag har så dåligt med "fighter" kvar i mig och jag klarar det inte här och nu. Så vad ska jag göra?
Varje morgon vaknar jag och väntandet på orken börjar. Nu för tiden kommer den sällan och försöker jag plugga ändå så går det knappt. Inget fastnar och det slutar ofta i frustration och tårar. Jag har börjat sova jättemycket men blir väl egentligen aldrig nå piggare.
Förhoppningsvis så ska jag få träffa en läkare snart. Psykologen skulle ringa mig imorgon om det. Jag hoppas hon fått tag i en tid snart.

Jag hatar verkligen att jag är såhär svag. Jag hatar att jag bara kan skriva sånt här som är så negativt och känsligt men om jag låter tankarna vara instängda i mitt huvud blir det värre, större och farligare än om jag pratar, skriver och delar. Det är det enda jag vet som hjälper åtminstone lite. Så jag försöker prata. Och nu skriver jag. Nån dag ska det väl bli bättre?

Ta hand om er!

Hårt

Jag kan inte koncentrera eller fokusera. Allt är så jävla jobbigt och jag känner mig distraherad och stressad för det i princip hela tiden.
Det är så många saker jag måste göra, så många saker jag inte kan göra något åt och en hel del jag bara går omkring och väntar på.
Jag hatar det här och jag vet inte alls hur jag ska orka.
Min självkänsla är i botten och jag påverkas av allt runtomkring. Bra som dåligt så följer mina känslor med. Det är minst sagt ostabilt och jag är så väldigt trött på det.

Jag vet inte vad jag ska göra för att orka med. Jag vet inte till vem jag kan vända mig för hjälp. Jag vet inte ens om vad jag själv känner eller vill. Kan inte lita på nått. Eller någon. Inte ens mig själv.

Deprimerande inlägg, jag vet. Sorry. Är bara så trött och desperat just nu. Varför kan saker inte bara klaffa? Varför kan det inte bara bli lite lätt ett tag? Jag skulle verkligen behöva det.

Utgångar

Hallå!

Jag har varit dålig jag vet. Förlåt Mimmi! ;)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Var ut igår med Mimmi och Emma. Det var skoj!
I fredags var jag ut med Chatrine och Mia och det var också väldans skoj!
Idag kommer Annika en sväng och ska hjälpa mig med att göra klart en historieuppgift.

Kan ju lägga upp lite bilder till er. :)

Ha det så bra.

En släng av bipolär på äldre dar?

Hej!

Jag är sjuk. Igen. Sån tid antar jag. Börjar bli bättre i alla fall men den här gången har jag varit riktigt däckad.
Alla människor blir sjuka. Alla har sjukdagar då inget blir gjort. Då allt en kan göra är att ligga och kolla på dålig teve.
Jag har nog fler än dom flesta. Kanske beror det på dåligt immunförsvar men mest beror det nog på dåligt psykiskt försvar. Direkt när jag blir lite svag så sjunker jag ihop.
Men, inte nog med alla dessa sjukdagar, jag har mensvärksdagar och ångestdagar också. Dagar då jag inte orkar göra något vettigt utan bara måste försöka ta hand om mig själv (fast det om något borde väl vara vettigt?).
Det blir helt enkelt allt för många dagar som "går bort" och de tillsammans med min ganska dåliga uthållighet, dåliga kämparglöd och förmåga att få panik inför stress och press gör vardagen och alla måsten och borden väldigt knepig.
Speciellt när jag är själv med allt.

Är jag lycklig eller olycklig?

Allt sätts ur balans alldeles för lätt.

Just nu händer det så mycket med mig. Mycket som kommer upp till ytan på gott och ont.
Överlever jag det här så tror jag livet kommer bli snäppet lättare sen.
Men just nu vet jag inte hur jag ska hinna, klara och orka.
Livrädd för att misslyckas så panikar jag så fort jag hamnar efter.
Vad ska jag göra av allt som bubblar upp? Hur ska jag hantera det? Och vad ska jag göra med det?

Samtidigt så känner jag mig så tacksam och nöjd med så mycket och så många. Så här bra har jag aldrig haft det förut. Inte på det här viset i alla fall. Jag kan verkligen se hur mycket som förändrats och förbättrats i mitt liv och med mig. Och då kan jag få dåligt samvete över hur ostabil jag ändå är. Hur jag vacklar mellan att må bra och må dåligt. Hur det kan kännas som att det är den värsta tiden i mitt liv ena veckan för att i nästa känna att det är den bästa.
Jag vågar inte lita på någon av dom.

Jag förstår ju att det är en process. En förändring, utveckling som sker. Jag måste bara vara stark nog att hålla ut och inte falla samman.

Piggat upp

Hallåååå!

Jag var så trött och skulle lägga mig tidigt men inte för tidigt och medan jag väntade på att klockan skulle bli läggdags så råkade jag pigga upp mig själv..
Så nu sitter jag här och väntar på att bli trött igen. Eller trött är jag väl fortfarande men lugnare kanske. Inte så upp i varv. Ja ni fattar.

Har väl inte så mycket att skriva denna kväll. Har pluggat en hel del idag och spelat Minecraft både själv och med Mattias. Har sjungit med Mattias med. Var där igår rätt länge och sjöng också.
Imorgon blir det mer pluggande och sedan kvällspass och personalmöte på katthemmet.
Det är inte så mycket mer spännande än så just nu.

Kolla på den här videon! Jag tycker den är väldigt häftig och lärorik.

Puss och godnatt!

Tuffheten utanför

Hej!

Dålig uppdatering nuförtiden..

Var duktig och la mig tidigt för jag var så trött men kunde inte sova.
Har en period just nu då jag känner mig skitledsen hela tiden och har mycket ångest. Det beror på mycket men en stor del är att jag saknar ungarna. Jag saknar all oändlig kärlek och närhet dom ger.
Alla dessa underbara individer. Att få ha något speciellt med var och en av dom.
Jag saknar för sjutton att pumpa vatten om morgnarna. Att jobba hårt innan frukost trodde jag aldrig skulle vara min grej men den fina tiden jag fick, med framför allt dom äldre grabbarna, gjorde att jag älskade morgnarna.
Jag älskar inte morgnarna nu. Nu är dom bara kalla och mörka och ångestladdade för all stress och press (yttre men mest inre) som väntar.
Jag saknar den jag är när jag är i Ghana. Inga ångestfyllda nätter även fast jag hade det svårt med sömnen. Inga hjärtklappningar utan orsak. Inga känslor som går i bergochdalbanor. Och ändå kände jag så mycket fint.
Men det var tufft också. Jag ska inte romantisera det. Jag minns hur tufft det var och hur mycket jag längtade hem och efter mina människor ibland. Men det var en annan sorts tuffhet som inte låg så mycket i mig. Och det är bra mycket lättare att hantera.
Om ni förstår vad jag menar...

Ska till Stockholm på torsdag med Annika för det är begravning för min mormors bror som nyligen gick bort. Begravningen är på fredag. På lördag ska jag träffa min fina Ghana-rumskompis Malin! Längtar till det. Sen kommer jag hem på söndag.
Sen helgen därpå så ska jag till Stockholm igen för Fair Traid utbildningen. Ska bli himla kul och spännande. Håller på för fullt och läser om globalisering inför första träffen. Sen läser jag Geografi och Historia här hemma också.

Annars så träffar jag Mattias och pluggar, spelar Minecraft och sjunger. Umgås med Erik och lagar mat (mest han men jag är med och tittar på! ), pratar djupa grejer och grinar. Jag festar och har så kul med Mimmi L och Chatrine. Och jag hjälper till på katthemmet då och då.
Det rullar på. Går i terapi och ska om en månad få göra en psykologisk utredning som är helt öppen utan några större misstankar om nått (det är tydligen ganska ovanligt) förutom kanske lite PTS (posttraumatisk stress syndrom) men mest bara för att slänga gamla illa gjorda utredningar i soporna och få en bättre överblick av vad det är jag behöver osv.. Blablabla..

Ja. Det skulle nog kunna vara riktigt bra om det inte vore för kylan, mörkret och den enorma ångest-sorgen..

Ska ge mig på att försöka sova igen.
Godnatt!

Snapchat bild

Tjoho!

Ett snapchat från i lördags som jag inte riktigt vet om jag sparade med flit eller bara råkade spara. Hursom tyckte jag det var lite roligt nu när jag hittade det. :P

Fest och vardag

Jag lever.
Har börjat plugga och livet rullar på.
Ikväll ska jag till min goda vän Cattis på fest.
Sitter i min säng just nu och lyssnar på musik och peppar upp mig i sexiga underkläder så som en festkväll kräver.

Ha det så bra!

Årets första inlägg

Hur kommer det sig att saker som är så lätt för dom flesta är så svårt för mig.
Jag vill kunna fungera som alla andra så att jag slutar vara den här krångliga och omständiga människan som jag är.
Fast många märker nog inte hur krånglig och omständig jag är för jag har lärt mig så många knep och jag vet var jag har mina styrkor och kan ganska bra använda mig av dom.
Det är nästan det som är svårast.  Hur kommer det sig att det är så svårt för mig i vissa "normala" sammanhang  när jag kan fungera så himla bra i andra.
"Hur kan du klara det där och inte det här?!"

Jag ligger i min sjukt sköna säng med världen mysigaste svarta klump och har ångest.
Jag har massa god och bra mat i kylskåpet. Jag har det aningen för kallt för min smak i lägenheten men den är ändå uppvärmd, jag har rinnande vatten och badkar, jag har en toalett som spolar och jag har en tvättmaskin. Jag har dator, internet och kan ringa alla mina människor hur mycket jag vill utan att det är för dyrt och jag får träffa dom när jag vill i princip.
Allt det där som jag för tre veckor sen saknade har jag nu och ändå ligger jag här och har ångest.
Ångest på ett sätt jag aldrig haft i Ghana. Oro och sorg för att jag är jag och kanske kommer jag inte orka och klara allt jag borde.

Jag saknar solen! Jag har inte sett den sen jag åkte hem. Det har varit mulet varje dag tror jag bestämt.
Jag saknar värmen, jag hatar verkligen att frysa och mina luftrör mår inte bra av det.
Mest av allt saknar jag ungarna, all denna oändliga kärlek från dom.
Men det kanske viktigaste just nu är att jag saknar känslan av att vara bra. Att jag gör så gott jag kan utifrån mina förutsättningar och att det är bra. Jag är inte sämre än någon annan. Jag gör något meningsfullt och jag gör det bra. Jag har inte större handikapp än någon annan.
Trots enkelheten och allt det svåra med att åka till ett annat land och kultur och lämna sitt liv i tre månader så kände jag mig stabilare där än vad jag gör här. Precis som förra gången med.
Det svåra där är svårt för alla volontärer och är därför lättare, för iallafall mig, att hantera och acceptera. 

Men för att avsluta på ett mindre deppigt sätt så har jag fått med mig lite av styrkan hem så jag ska nog klara mig ett tag.

Godnatt!

Jag tror jag går sönder

Tycker jag verkligen om er?

Grät hysteriskt när jag åkte ifrån dom. Det var hemskt. Trodde inte att jag skulle bli så ledsen den här gången. :/
Hade en sån klump i bröstet hela dagen.
Jag ber om ursäkt alla ni där hemma men igår kände jag verkligen att jag ville stanna. Jag tänkte; så jäkla bra är dom väl ändå inte därhemma. Vill jag verkligen hem till dom?! :P
Men det vill jag såklart. Vill bara vara med ungarna med.

Sitter nu i Amsterdam och ska om ca en halvtimma hoppa på planet till Stockholm.

Jag är så kluven. Både glad och förkrossad.

Puss! 

Vill aldrig släppa taget

Idag åker jag hem. Helt sjukt..
Vill inte lämna dom. Vill inte åka ifrån solen.

Var på stranden med alla ungarna igår. Det var fantastiskt! Badade jättemycket och myste massa med ungarna.
Lär ju inte bli nå mer badande på ett tag. Förutom i badkaret då.
Sen när jag var och sa godnatt så pussa jag och kramade ungarna och hade svårt att släppa taget om varenda en. Det bli en hel del mer av det idag.
Ska strax gå upp och hjälpa till med vattenpumpningen för sista gången.
Sen efter frukost ska jag till stan och köpa frukter som jag sedan ska göra en fruktsallad av till alla ungarna innan jag åker till flygplatsen vid två.

Ha en bra dag!

Kalasveckan

Hey hey hey!

Tredje advent idag då! :D
Idag tog jag sex pojkar med mig och husmodern Sarah till stranden för att fira Kwames födelsedag. Han fyller 12 tror jag. Är lite luddigt med årtalen med vissa...
Vi åkte dit efter lunch och hade en supermysig eftermiddag där. Jag köpte läsk åt alla och nått litet att äta.
I måndags ordnade jag kalas för Junior som fyllde år.
Sen hade Isabella avskedskalas på torsdagen och husmodern Belinda hade lite kalas på fredagen då hon fyllde år.
Mycket kalasande denna vecka!

I torsdags kom två nya barn. Ett par tvillingpojkar på 1 år och 4 månader. Stackarna var jätteförskräckta och rätt förkylda. Den ena av dom försökte rymma hela tiden och då följde den andra efter för dom tycker inte om att vara ifrån varann. Idag har dom för första dagen verkat lite lugnare och stabilare. Stackarna. Fatta vilken chock att så lite och inte förstå varför man helt plötsligt blir lämnad med en massa främmande människor på en främmande plats. :/

Men skönt att se att dom äntligen börjar finna sig tillrätta.

Nu är det sent och jag ska sova.

Puss och godnatt!

Tolerans och empati

Godkväll och glad andra advent!

Idag längtar jag hem till Sverige.
Är rätt trött på ghananernas syn på många saker.
Har diskuterat homosexualitet med några här och enligt dom så är det ett val som är fult och syndigt.
Sen hur dom ser på barn och pratar om och till dom. Man blir så frustrerad ibland.
Ofta försöker jag prata med dom och få dom att bredda sitt synsätt men det är inte alltid man orkar. Och ibland är det bara bäst att bita sig i tungan.
Sen hur dom ser och behandlar djur. Det är nästan värst.
Idag när jag och Isabella var på stranden så höll några på att begrava en en meter lång sköldpadda som någon haft ihjäl för köttets skull men sedan inte fått med sig antagligen för att den var så stor.
Tysken som äger hotellet vars strand det var, sa att han skulle kontakta polisen. Men vad kan eller vill dom göra?
Sköldpaddan hade gått upp för att lägga ägg och blivit brutalt mördad.
Så fruktansvärt.
Sen kan jag förstå att en fattig människa i ett land som Ghana tar väl dom chanser han får för att tjäna en slant och kanske till och med överleva. Men det är en hel arts överlevnad som står på spel. Suck!

Sen ikväll när jag var och sa godnatt till ungarna så hade någon lagt glöd på en stor tusenfoting som det finns en del av här. Dom ska tydligen vara giftiga och barna är jätterädda för dom men det gjorde så ont i mig. Den låg där ihoprullad och försökte samtidigt värja sig för glöden. Själva tusenfotingen glödde redan lite när jag kom och hade jag varit en starkare och modigare person skulle jag krossat den under skon och gjort lidandet kort. Men jag kan inte ta ett liv.
Så jag sa något upprört ropa godnatt och gick snabbt därifrån. Jag orkade verkligen inte ta det idag.
Jag har verkligen försökt att få barnen att visa mer empati för djuren och med katterna och getterna tycker jag ändå det har blivit bättre sen jag kom. Men jag är här så kort tid, precis som alla volontärer, och dom lever i ett land där tex djur och homosexuella inte har särskilt högt värde så dom flesta av ungarn kommer med största sannolikhet få samma synsätt när dom växer upp.

Men det finns hopp. Såklart. Bara jag pratar med mina 90åriga morföräldrar så kan det sättet att se som här slinka in ibland. Sverige var på samma sätt en gång i tiden.
Landet utvecklas.
Inte för att jag vill att det ska bli precis som i dom västerländska länderna! Vi har absolut inte rätt i allt. Jag vill bara så väldigt gärna att toleransen och empatin för alla levande ska växa.
Även hemma i Sverige när jag tänker efter!

Godnatt!

Jul och pengar

TIO veckor idag!
Och om två veckor och sex dagar är det JULAFTON!

Här har skolan typ helt upphört för att ungarna ska lära sig julsånger och verser för ett julspel...
Ganska knäppt och rätt onödigt (dom behöver lektionerna mer) men jag tror dom flesta av dom gillar det.

Det håller på att byggas för fullt här. Ett babyrum och ett sjukrum ska det bli. Och när babyrummet är klart ska barnhemmet kunna ta emot fler bebisar.
Fast jag kan känna att det är lite knäppt att dom bygger och fixar med det när dom har så dåligt med pengar till annat som då vi volontärer måste betala.
Eller måste och måste men det gör man ju såklart om dom säger att dom inte har nått vatten till ungarna tex.
Fast jag tror nog att dom kanske har pengar till sånt men säger till oss att dom inte har det så vi ska betala.
Man känner sig ganska utnyttjad ibland faktiskt.
Det förväntas att vi ska betala så mycket och det är klart man vill hjälpa till! Och det är mycket som behövs men när man blir pressad att betala och sedan inte får någon respekt om man tex har några synpunkter eller invändningar då känns det ganska kasst.
Det känns som om det enda dom vill ha utav oss är pengar när det egentligen är vår tid, engagemang och kärlek som ger ungarna mest.

Sist jag var här så frågade dom aldrig om vi kunde betala för saker. Så när vi då samlade in pengar för att köpa mat mm. så kändes det mycket roligare.
Den här gången har jag spenderat så himla mycket av mina egna pengar på saker "dom" tycker jag ska betala. Det har varit lagning av cyklar, maskmedicin, hårklippning, fisk, vitaminer, griffelkritor, vatten mm.
Även en del sjukhusbesök men dom har jag själv tagit initiativ till.

Grejen är bara att jag inte alls hade med i beräkningarna att jag skulle behöva betala så mycket.
Och jag tog inte alls med särskilt mycket pengar till resor eller så heller.

Alla vi volontärer är rätt trötta på dom styrande kvinnorna faktiskt.
Jag kommer antagligen komma tillbaka hit fler gånger men skulle det vara nått som skulle kunna få mig att inte vilja det så är det deras attityder och bemötande.

Men missförstånd mig inte. Även om jag ofta kan känna att jag inte vill hjälpa "dom" nå mer så är det ju faktiskt inte "dom" som det handlar om utan ungarna. Och dom vill jag hjälpa. Av hela mitt hjärta!
Min mamma håller på och samlar in pengar till dom och det behövs. Det gör det!
Strunta i att köpa julklappar till mig och skänk till ungarna istället! Hör av er till mig eller mamma om ni vill skänka!
Jag kommer se till att det går till något bra till ungarna.

Jag har haft lite intervjuver med ungarna där jag bland annat hört efter vad dom önskar sig i julklapp.
Luzia och Jasmine är ju här över jul och dom har många planer för den och alla ungar ska få julklappar.
Så vill ni skänka en slant till tex julklappar skriv det.

Det här blev ganska långt och kanske lite virrigt. :P
Mycket tankar och åsikter i mitt huvud idag. Sorry.

Men ha det så himla bra!
Eftersom jag är inne på slutspurten nu så blir det mycket pussande och fotande av ungar för mig.
Dom är så fantastiska!

Puss och kram!

Sjukhus häng och älskade säng

Hey!

Jag har nu i ca två veckor varit så sjukt sugen på att spela Minecraft. Helt galet. För att spela datorspel hör liksom inte in här.
Jag har varit extra sugen på det dom senaste dagarna eftersom jag är på ett sjukhus i Accra med Isabella.
Hon vart jättesjuk igen på tisdagskvällen så vi åkte in och har varit här sen dess.
Första natten tillbringade jag på en stol bredvid Isabellas säng och fick ingen sömn. Men på onsdagkväll fick Isabella ett eget rum och en extra säng till mig. Åh vad jag älskar den sängen! <3
Hon är bättre men får fortfarande dropp och är väldigt trött.

När vi åkte in visste vi inte att hon skulle få stanna över så vi hade inte med nånting för övernattning.
Men jag har både i går och i förrgår gått till en affär och köpt tandborstar, tandkräm,mobilladdare, proviant mm. Så vi klarar oss.
Men jag hoppas verkligen vi får åka hem idag. När jag är här längtar jag hem till Sverige så mycket mer än på barnhemmet där jag har alla underbara ungar.
Och saknaden efter dom är enorm!

Men vi har tv på rummet! Så det blir en hel del tv-tittande, även om det inte direkt är program vi är vana vid. Så det blir mest Carton Network.

Ha det bra folket! Nu är det bara tre veckor kvar innan jag kommer hem och får spela Minecraft. ;)

Gnälltant

Hej!

Jag är såååå trött.
Inatt fick Isabella malaria och vi fick åka in till kliniken mitt i natten för dropp.
Sen idag så var vi dit igen för test och mediciner.
Jisses vad alla får malaria just nu. Inte kul!

Jag tror jag har fått ringorm på benet så idag passade jag på att köpa salva för det.
Har också fått ett myrbett på kinden av en stor jävla svart myra. Så är svullen på min högra kind.
Glamoröst värre. ;)

Alla ungarna är fantastiska förutom att dom bråkar så mycket.
Vissa dagar känner man sig som värsta gnälltanten. Men det gäller att vara konsekvent.

Hej svejs!