Att aldrig komma ikapp

Att vilja så mycket och orka så lite.
Den där känslan av att jaga och kämpa och ändå bara hamna mer och mer efter i livet.
All den där tiden som "slösats bort" och som aldrig kommer tillbaka igen.
Paniken när jag tänker på det.
Hur jag förlorat min barndom och ungdom och hur mitt vuxenliv rinner genom fingrarna på mig och allt det där "normala" som jag längtar efter och vill ha är så långt långt borta.
Ständig kamp och ständig skuld.
Ständigt jagande och ständigt efter.

Men snart Ghana igen. En plats där jag inte ligger efter eller klarar mindre. En plats där jag slipper pressen och ångestattackerna.
Jag längtar verkligen dit som ni kanske förstår.
Fast jag kommer bara vara där lite drygt fyra veckor och bara en vecka med mina barn och jag känner mig redan lite stressad över den korta tiden.

Men det är ju korkat! Ska försöka njuta så mycket jag kan av tiden. Imorgon är det bara tre veckor kvar tills jag åker. :)