Nu är jag här. Nu är jag äntligen tillbaka. Fem månader har gått sen jag lämnade Ghana.
Jag är så glad att vara tillbaka. Allt känns så fantastiskt bra. Det är otroligt varmt och fuktigt men jag älskar det! Och barnen, dessa underbara barn som kastade sig över mig när jag kom och som jag har så svårt att släppa taget om, gud vad jag saknat dom och gud vad jag njuter av att ha dom nära.
Jag känner mig otroligt stressad över att jag bara har tills på söndag med dom. Hur ska jag hinna?
Men jag länktar också tills jag får träffa mina klasskamrater och få åka runt och se alla Fair trade producenter.
Sen kommer jag tillbaka till Senya och har mina sista dagar här och kan säga hejdå ordentligt till ungarna innan jag åker.
Mycket är detsamma men mycket har ändrats. Helt ny personal både på barnhemmet och i volontärhuset. Dom verkar jättebra men det krossar mitt hjärta att ungarna aldrig får någon vuxen dom kan knyta an till som stannar hos dom. Hemskt!
Lilla Benny är snart ett men han varken står eller kan krypa och den han har knutit an till är Deborah 12 år sen som är den som tar mest hand om honom.
Sen är det många av barnen som blivit mycket smalare fast dom får mer mat nu. Men dom har fri tillgång till vatten nu när pumpen fått ett vattenfilter så dom kan dricka det och inte behöver dom pumpa heller då det finns en kran.
Men dom två katter som är kvar är sjuka. Dom har kala sårfläckar runt halsen, måste vara någon form av ohyra. Vart dom andra katterna tagit vägen vet jag inte men en verkar i alla fall ha dött.. :-(
Men jag har det bra och den här gången längtar jag faktiskt inte hem ett dugg. Det känns så som hemma här. :-)
Puss och kram! Jag hoppas ni alla har det bra.
