Jag har en sådan jävla ångest just nu. Saknar barnen i Ghana så jag håller på att gå sönder.
FAN att det inte kunde vara lättare att åka tillbaks.
FAN för att jag inte funkar som jag ska så jag kunde fixa det.
Och HELVETTES JÄVLA PISS för att jag här hemma inte kan vara lika stark välmående och stabil som jag var där.
Jag tänker på dom hela tiden och försöker att inte låta längtandet efter dom ta över mig. Jag försöker mitt bästa att trycka ner ångesten för att jag inte är där.
Jag vill tillbaka. Varför ska det vara så krångligt och svårt? Varför ska man vara så jäkla uppbunden och fast här hemma och varför i hela fridens namn ska jag må så himla dåligt här och veta att jag skulle må så bra där?
Alltså, det är inte som att jag hatar mitt liv här, men det känns bara inte särskilt meningsfullt. Det känns inte naturligt eller harmoniskt. Utan krävande, stressigt och onaturligt.
Usch och fy. Så mkt kärlek och kraft jag fick på dom sex veckor får jag inte på ett år här hemma. Här känns det mer som att allt bara suger kraft ur mig.
Hur mkt man än gav fick man alltid mer tillbaka i både kraft och kärlek i Ghana, av barnen.
Mina älskade ungar. <3
Mitt hjärta blöder.
FAN att det inte kunde vara lättare att åka tillbaks.
FAN för att jag inte funkar som jag ska så jag kunde fixa det.
Och HELVETTES JÄVLA PISS för att jag här hemma inte kan vara lika stark välmående och stabil som jag var där.
Jag tänker på dom hela tiden och försöker att inte låta längtandet efter dom ta över mig. Jag försöker mitt bästa att trycka ner ångesten för att jag inte är där.
Jag vill tillbaka. Varför ska det vara så krångligt och svårt? Varför ska man vara så jäkla uppbunden och fast här hemma och varför i hela fridens namn ska jag må så himla dåligt här och veta att jag skulle må så bra där?
Alltså, det är inte som att jag hatar mitt liv här, men det känns bara inte särskilt meningsfullt. Det känns inte naturligt eller harmoniskt. Utan krävande, stressigt och onaturligt.
Usch och fy. Så mkt kärlek och kraft jag fick på dom sex veckor får jag inte på ett år här hemma. Här känns det mer som att allt bara suger kraft ur mig.
Hur mkt man än gav fick man alltid mer tillbaka i både kraft och kärlek i Ghana, av barnen.
Mina älskade ungar. <3
Mitt hjärta blöder.
