Jag har tänkt lite på det hormoner. Hur mycket dom styr egentligen.. Jag kom att tänka på det för att jag nyligen har känt mig attraherad av personer jag antagligen inte alls skulle vara attraherad av om det inte vore just för hormoner.
När jag har ägglossning så tänker jag jävligt mycket på sex. Mer än vanligt. Ibland känner jag mig som en löpande katt. Jag bryr mig inte alls lika mycket om kärlek och personlighet utan det är mer fysiskt. Feromoner och sånt.
När jag inte har ägglossning är det mycket mer hjärnan som väljer efter personlighet och utseende än vad det är när jag har ägglossning.
För det mesta tänker jag inte på att jag har ägglossning fören jag förvånar mig själv med att känna och tänka på saker jag normalt inte gör.
Jag blir också mycket mera illamående när jag har ägglossning. Och ibland känner jag till och med vilken äggledare som släpper ägget.
Och strax innan mensen brukar jag bli chokladsugen. Nå värre PMS än så har jag tack och lov sluppit. Märker inga humörförändringar som vissa kvinnor får.
Och till mensen sväller jag upp och är hungrigare än vanligt och vore det inte för den fruktansvärda smärtan så har jag inte så mycket emot den.
Sen börjar det om igen. Är det inte häftigt ändå?! Varje månad samma sak. Fast aldrig helt det samma. Så himla mycket olika hormoner som pumpar runt i oss kvinnor. Det styr mer än vad dom flesta tror. Undersökningar visar att kvinnor under sin ägglossning väljer manligare män än vad dom gör resten av tiden.
Nä, jag måste säga att jag gillar att vara kvinna! Det är spännande.
Nu ska jag sova. Natti natt!
