Ihopparanden

Igår kväll låg jag i sängen och tänkte på det här att para ihop sig.

Dom festa djur är inte monogama. Och man kan inte direkt kalla människan en monogam art men vi har en idé, en stark önskan om att vi ska vara det och går genom livet och olika förhållanden för att hitta den där andra personen att para ihop sig med som man sedan kan leva resten av sitt liv med. Skaffa barn och hem tillsammans med.

Och jag, som dom flesta andra, har också en dröm eller fantasi om att om den perfekta partnern som jag ska kunna bli gammal med. Det är som ett uppdrag jag vill avklara.

Dom flesta människor dejtar flera olika personer innan dom hittar ”sin” person (om dom någonsin ens hittar den). 
Jag har aldrig ens haft ett förhållande. Varför inte? 

Det är ju inte som om jag inte vill para ihop mig med någon... 

Och ser man sig omkring så lyckas ju alla i princip hitta någon nån gång. Dom allra skummaste och ”speciella” människor lyckas hitta någon att para ihop sig med. Varför kan då inte jag?

Genom åren har jag tänkt på det en hel del och svaret är komplicerat. Det är en blandning av flera faktorer. Först och främst är det nog för att det faktiskt inte är så viktigt för mig. Det verkar vara betydligt viktigare för dom flesta andra runt om mig kan jag känna. 

Jag VÄGRAR vara desperat. Det är viktigt för mig att klara av att vara ensam. Skulle jag vara desperat så skulle jag para ihop mig med första bästa karl som visar mig intresse. Det finns en hel del som gör så för att dom inte vågar vara själva. 

Jag är en otroligt social person och jag tycker faktiskt om dom allra flesta människor, men vid minsta stress, press eller ångest av någon form så har jag en stark benägenhet att dra mig undan, isolera mig och gärna dra täcket över huvudet. 

Det är ett fåtal människor jag kan visa mina känsligaste sidor för och allt det där med kärlek och att våga vara sårbar för någon man är kär i är verkligen inget i min natur. 

Så den allra största och viktigaste delen är RÄDSLA. Och det är jag nog inte ensam om.

Att para ihop sig med någon är en jätte fin tanke om jag kunde få hoppa framåt i förhållandet några månader tills man är trygg med den den andre. Utan den tryggheten så har jag svårt att se hur jag skulle orka vara med någon annan så pass mycket som man borde vara med någon man är tillsammans med.

Och det är också en grej! Jag tycker väldigt mycket om folk men det är väldigt få jag står ut med i längre stunder.

Och sen är det ju det lilla problemet att ju mer jag umgås med någon jag gillar desto mindre brukar jag gilla dom... Oftast är det en idé av en person som jag är kär i.

Men åter till rädslan! 

Som dom flesta som känner mig vet så har jag inte direkt det bästa förhållandet till min far. Och det låter kanske lite klyschigt men hans sätt att behandla kvinnor har skadat min syn på förhållanden och män rejält. Min allra största rädsla är att killar ska visa sig vara som honom. Jag har REJÄLA ”daddy issues”!

Jag ska inte gå in närmare på det men eftersom jag är en sådan person som nästan aldrig slutar bry mig om en person jag en gång börjat bry mig om och jag har sett raka motsatsen hos så många andra så är jag livrädd. 

Folk som ”hatar” sina ex som dom kanske bott tillsammans med eller till och med har barn ihop med. Jag har svårt att förstå det. Det där med att först tycka så mycket om någon att man bara har ögon för den personen och sedan totalvända och nästan av princip ”hata” samma person. What is that all about?!

Och det är inte bara min faders destruktiva förhållanden som skrämt mig. Det är ju massor av människor som jag känner som är i osunda förhållanden där dom bråkar, missförstår, är svartsjuka och/eller allmänt oschyssta mot varandra. Jag skulle aldrig klara av det. Och även om jag inte är en sån person som är svartsjuk eller bråkar så krävs det ju att jag hittar någon som inte heller är det. Och jag vill gärna veta det INNAN jag blir störtförälskad. 

Och om det sen skulle visa sig att det inte var bra så tror inte jag att jag skulle kunna göra slut med någon. En av mina största rädslor är att såra någon. Och konflikträdd är jag också. 

Så jag är helt enkelt rädd att jag ska vara för rädd för att ta mig ur ett dåligt förhållande, så då är det väl bara lättare att undvika att sätta sig i den sitsen..? Öhm.. Eller?

Jag vill ha barn! Inte precis just nu men i framtiden och då vore det kanske bra att skaffa sig en karl. Att para ihop sig. 

Men ihopparandet är det som skrämmer mig. Barn kan jag. Att vara förälder är jag ganska säker på inte kommer vara några problem för mig. Det är det där att vara ihop med någon som är det stora problemet. Så vore det inte för att jag ville ha barn så skulle jag lätt gå all in i "crazy cat lady" rollen. ;)

Haha. Stackare! Nu är jag väl typ klar. Jag tänkte att jag skulle öppna mig lite för att träna på att inte vara så rädd.

Jag tyckte också den här bloggen behövde lite mer personliga inlägg.  

Idag är det förresten mors dag i Ghana, Österrike, Tyskland, Canada, Usa, Island, Danmark, Nya Zeland mm. Det verkar faktiskt som dom flesta länder firar sin mors dag andra söndagen i Maj och inte sista som vi, Frankrike och några få till gör. 
Så Grattis på mors dag alla mödrar! Vi kan fira både andra och sista söndagen i Maj tycker jag! :D

Ha det bra!