Bright

Godmorgon!

Jag kan inte sova. Var så sjukt trött i går förmiddags så jag sov väl lite mycket då kanske och då kan det ibland bli svårt att somna på kvällen sen. Framförallt om du har en tid på morgonen du ska passa!
Jaja.

Jag tänkte skriva om Bright. Eller till Bright, vad jag skulle vilja säga till honom. Jag har dagar jag tänker lite extra mycket på en viss unge och idag eller ja, tekniskt sett igår, tänkte jag på Bright.
Har väl en tanke om att jag ska skriva till varje unge här. Kanske ska jag kunna visa och översätta det för dom en dag.

Till Bright
Enda sedan du gav mig det handvikta kuvertet med ett brev och ett armband i så har jag haft armbandet på mig. Armbandet du själv gjort och gav bort till mig. Det var så fint. Jag blev så glad! Jag tänker ha det på mig tills tråden går sönder och till och med då tänker jag spara pärlorna och ta med det nästa gång jag kommer till Mum's care så du får laga det åt mig.
Att ha den på min högra handled gör att du är en jag påminns om lite extra. Så jag tänker ofta på dig och på brevet du gav mig. Jag tänker på vad du skrev om dina föräldrar. Vad dom heter, vilken deras favoritmat är och på slutet skrev du att du älskar din pappa. Senare berättade du att du saknade dom. Såklart!
Det gör mig ledsen att ni inte kan vara tillsammans och jag hoppas innerligt att du och dina syskon ska kunna återförenas med dom en dag.

Jag tänker på hur glad du blev att jag gav dig ett brev i ett egenvikt kuvert som svar. För det var bara du som fick ett brev och det gjorde dig nog lite extra glad. Men det var du som började och tog det initiativet att skriva ett brev och det gör mig varm i hjärtat. Jag önska vi skulle kunna brevväxla med varandra. Du i Ghana och jag i Sverige. Vore inte det kul?
Vi gjorde inte så mycket annat speciellt tillsammans du och jag. Visst pratade vi ibland men du är en av dom stora självständiga killarna och hänger inte efter lika mycket som dom mindre barnen. Men det känns ändå som jag fått lära känna dig ganska bra och det är jag glad för. Och jag längtar tills jag får träffa dig igen!

46 anledningar till selfies

Om jag någonsin säger att jag inte har något att ha på mig så har ni min fulla tillåtelse att slå mig! Såvida det inte kräver typ byxor, för då har jag inte mycket att välja på.

Jag är svag för klänningar. Men jag har insett att jag har så det räcker och blir över så nu har jag köpstopp!

Till mitt försvar så har jag haft många av dom länge, i alla fall en i åtta-nio år, och dom allra flesta är välanvända! Sen är en del begagnade också. Så, nu har jag lite mindre dåligt samvete.

Så här har ni mig i all min prakt med ärr, fett, blåmärken, överflödig hud, plattfötter och i konstiga och obekväma poser i mina klänningar och tunikor just not giving a shit. 

Och ja, jag har antagligen alldeles för mycket fritid... Men detta projekt hade inte kunnat slutföras utan Of Monsters and Men's nya album Beneath the Skin som jag inte kan sluta lyssna på och gör mig så väldigt pepp och glad.

Väldigt urringad klänning

Aningen genomskinlig...

Uppsydd i Ghana

Den här har jag haft i åtta-nio år och har hängt med till Malta, Gambia, Senegal och Ghana.

Köpt på Global Mamas i Ghana

Egentligen en tröja jag brukar sova i men den får vara med ändå!

Piller och pulver och en hel massa ångest

Igår var jag till en läkare på psykiatrin för att jag blivit så deprimerad av hormonen.
Hade bestämt mig för att jag inte ville ha antidepressiva utan bara lite extra stöd men läkaren föreslog en medicin som faktiskt kan göra mig piggare. Jag var såld så nu har jag börjat med en medicin som heter Voxra.
Jag har också haft väldigt mycket ångest senaste veckorna. Alltså konstant. Fick en jättejobbig panikångestattack på lördagskvällen för en vecka sen. Det tog flera dagar för den att klinga av helt. Men sen mådde jag riktigt bra i några dagar men nu i lördags igen, på min födelsedag, fick jag panikångest igen fast jag var omringad av mina vänner. Men alkohol både för mig och mina vänner och krogen var ingen bra kombo och jag fick kuta ut när jag till sist inte kunde hålla den inne längre.
Sen tog det tills tidigt i morse för den ångesten att klinga av.
Sov inte många timmar inatt men äntligen släppte skrivblocken som jag haft sen jag blev deprimerad och jag kunde äntligen få lite mer skrivande gjort och därmed också rensa ur ångesten. Att skriva hjälper mig förstå och se på ett annat sätt än när jag bara känner. Prata brukar också funka väldigt bra men skriva kan en ju alltid göra även om det är mitt i natten. Sen känns det bra att mitt projekt kommer lite mer framåt!
Så nu känner jag mig trots sömnbrist nästan som en ny människa! :P Eller nja, lite mindre ångesttung i alla fall.
Vi får se hur länge det håller men är skönt just nu i alla fall.

I alla fall så är den medicinen jag fått nu inte så bra på att hjälpa mot ångest men alla former av ångestdämpande preparat jag testat tidigare, både antidepressiva och lugnande medel har aldrig tagit bort ångesten särskilt bra utan mest bara gjort mig trött och seg. Kanske har den gjort att ångesten inte känts lika påtagligt. Men eftersom att min orkeslöshet och trötthet ofta är en orsak till att jag har ångest från första början så blir det ofta en ond cirkel.

Istället pratade jag och läkaren om att jag ska få traumabehandling (på tiden) när jag mår bättre och är stabilare. För just nu skadar mina starka reaktioner både mitt mående och mina relationer vilket leder till hat och frustration över mig själv och mer ångest och känslighet. Ytterligare en ond cirkel.
Jag önska så att jag kunde släppa det som varit.
Att jag slapp genomleva det varenda gång en liknande situation dyker upp. Det tar verkligen på krafterna kan jag lova!

Jaja, det är planen nu. Håll tummarna för att dessa piller ska vara dom första antidepressiva som faktiskt hjälper mig! Att jag blir mindre deppig och framförallt piggare. :)

Men min födelsedag var bra och jag hade riktigt kul tills ångesten tog över mig.

Några av dom allra bästa 

Jag är så trött

Jag är så trött på mig själv