Hej!
Länge sen.
Har kämpat med sjukdomar och depression framkallat av hormonen sen jag kom hem från Ghana. Var ju sjuk en del och mådde dåligt av hormonen i Ghana också men här hemma kan det kännas extra tungt och meningslöst.
Saknar ungarna nått så otroligt! All glädje och energi som dom ger ifrån sig. Det om något hjälpte att spräcka hål på deppbubblan jag hamnar i ibland. Nu är det lite svårare.
Eftersom jag normalt är en panik och ångest människa och inte depressiv så vet jag inte riktigt hur jag ska hantera eller förhålla mig till mig själv när det blir så.
Längtar bara tills min läkartid i juni så jag får diskutera medicinerna och allt med min läkare äntligen. Har inte haft chans att träffa eller prata med någon sen dagen efter operationen och då fick jag väldigt bristfällig information.
Just nu är inte mycket roligt och jag sitter hel dagarna och väntar på att dagen ska gå.
