Alltså ungarna!
Jisses!
Ofta svämmas jag över av en våg av kärlek och ömhet när jag är med dom. Varenda unge! Livet känns så mycket vackrare och lättare hos dom.
Visst, ibland blir det lite väl intensivt och en behöver gå undan och vila. Men när en kan göra det så känns tiden med dom så mycket finare. Och jag är där med dom så mycket jag orkar trots malaria och tyfoidfeber.
Dom fina känslorna är så starka och varma att jag skulle vilja ta alla i min famn och aldrig släppa taget. :-P
Känns bra att vara här helt enkelt. ;-)
Abena somnade i min säng igår medan jag skrev blogginlägg och jag hade inte hjärta att flytta henne så hon fick sova kvar.
Mysigt med sällskap!
Mysigt med sällskap!
