2015

Sista inlägget för 2015 på årets sista dag.

Det här året har varit ett jävligt tufft år. Mycket sjukdomar, depression och ångest. Men också ett år av otroligt mycket engagemang och lärande.

Jag stod på skid-VM för Fairtrade och delade ut knappar, tatueringar och information.

Jag har i år fått diagnosen endometrios efter min livs första operation när jag skulle ta bort en cysta. Jag fick för det en spiral insatt och dubbla minipiller att ta varje dag.
Åtta dagar senare åkte jag till Ghana och vart efter fem dagar så väldigt sjuk att jag blev inlagd för andra gången inom två veckor på sjukhus.
Jag har aldrig tidigare varit inlagd på sjukhus för annat än för självförvållade anledningar och blev alltså två gånger inom två veckor.
Jag var i Ghana i sex veckor och dagen jag flög dit fick min kusin och hennes man sitt första barn och min vän Abeiku i Ghana och hans fru också sitt första barn.
Jag blev under tiden i Ghana deprimerad av alla hormoner och jag insåg att jag nog aldrig varit deprimerad tidigare. Det var ganska tufft eftersom jag samtidigt som jag var där pluggade och lämnade in uppgifter men tror nog att det hade varit ännu tuffare om jag varit hemma utan alla ungar som hjälpte mig ur deppbubblan för det mesta. :) 
Något jag är stolt över mig själv för i år är just min tid i Ghana. Över sex veckor alldeles efter min operation spenderade jag där med smärtor, med att bli sjukare jag någonsin varit, med att vara ensam volontär majoriteten av tiden med över 40 ungar, med misskötta getter och hund och med en depression. Ändå kände jag mig aldrig ensam. Ändå ville jag nästan aldrig hem. Ändå höll jag ihop och gjorde det mesta jag tänkt göra under tiden där. Och trots allt det kämpigt så var det samtidigt en av 2015 höjdpunkter.

När jag kom hem blev det ännu värre innan jag till sist fick träffa en läkare och få antidepressiva.
Simon flyttade hem till Sofia som flyttat till hus. 
Jag klippte håret kort.

Under sommaren tappade jag kontakten med dom flesta vänner men jag läste en massa böcker och tog hand om en kattmamma och fem små kattungar på jourhem från katthemmet, som gav mig så mycket värme och glädje. En unge fick bo kvar och kattmamman är också kvar än på jour än.
Jag åkte med mina äldsta småbröder till min pappa på hans 65årskalas. Jag hade inte varit där på över tre år och en av mina småbröder som var där hade jag inte träffat sen han var typ fem. Han är 18 år nu. Det var så himla kul för jag vart så glad och stolt över alla mina småsyskon so jag inte träffar så mycket, att dom är såna vettiga och bra personer!

Jag åkte på utbildning för Röda Korset för att bli häktesbesökare vilket jag nu i höst har börjat med.
Jag och Sofia körde till Stockholm fram och tillbaka för att se Of Monsters and Men på Mûnchenbryggeriet och dom var så himla bra!!!
Körde då för första gången bil centralt i Stockholm.
Körde också med släp för första gången då jag köpt ny soffa och skulle forsla den gamla soffan hem till mamma. Båda körningarna gick utan problem!
Jag har haft en Fairtrade inspirerad utställning på ungarna uppsatt på Folkuniversitetet.
Jag har fotat ett bröllop för första gången och jag är riktigt nöjd med bilderna.

Jag har lärt mig alla världens länder och läst på en massa om världens stora konflikter.
Jag har börjat hos en ny psykolog.

Grisen blev överkörd av tåget i slutet av oktober. :(

Fick öroninflammation för första gången nu i jul. Fattade det inte förrns jag vaknade och blödde ur örat, så nu går jag på antibiotika.

Vi hade en Afghansk familj med oss på jul från ett flyktingboende i Rättvik och det kan ha varit en av dom bästa jularna på länge!

Jag har i år läst 17 böcker i år. 
Skaffat mig fem nya tatueringa i två omgångar.

Jag har börjat spela tre nya datorspel (Don't Starve, Life is strange och Skyrim).

Jag har på grund av endometriosen fått äta värktabletter varje dag sen i juli (varannan innan efter operationen) och tar nu tio tabletter varje dag med dom antidepressiva, till skillnad från förra året då jag inte åt en enda tablett dagligen.

Jag har varit tröttare och frusnare än någonsin men alla prover vårdcentralen tog var bra.
Jag har sett över 75 filmer i år. Mest draman och många dokumentärer från världens alla hörn. Har över lag försökt att se fler filmer som inte bara är från USA.
Jag har dansat massor och försöker lära mig dansa magdans.

Den artist jag lyssnat allra mest på i år är Of Monsters and Men. Sen Sleeping at last, Mumford and Sons, Coldplay och Passenger.

Jag har lyssnat på 206 olika artister och 1130 olika låtar.
Jag har lyssnat på 23000 minuters musik i år.

Jag hoppas verkligen nästa år är mindre fyllt av smärta och att människor ska vara snälla, att jag ska orka mer och fortsätta med att lära mig och vara engagerad.

Låt oss skoja till det om kvinnomisshandel!

Jag är så jävla arg! Så förbannat arg.
Har kollat på serien Outlander på Viaplay och har tyckt den var riktigt bra. Vissa delar gjorde mig smått arg och frustrerad innan med men större delen tyckte jag om.
Tills avnsitt nio där "the dream guy", killen en trånat efter, som är seriens hjälte misshandlar och förnedrar (i form av smisk med ett bälte medan hon skriker och försöker komma undan) sin fru (huvudpersonen) samtidigt som käck, skotsk musik spelas som att det vore något lustigt. Och han ler under tiden som att det vore en rolig lek! :S
Efteråt skojas det om det som om att hennes rädsla, förnedring och smärta var något komiskt. Som att hon är löjlig.
Jag slutade kolla strax efter för att jag grät av upprördhet och ilska men jag läste på internet att hon förlåter honom och allt är bra sen.
FUCK Diana Gabaldon som skrivit böckerna serien är baserad på! I böckerna våldtar han henne också nästa dag men det vet jag inte om det är med i serien eftersom jag slutade kolla.
FUCK regissörer, producenter och skådespelare som varit med och förlöjligat en sådan allvarlig och hemsk sak som kvinnomisshandel som är ett enormt problem världen över.
Och FUCK Viaplay och kanalen Starz som väljer att visa det. Jag är helt paff!
JAG känner mig förnedrad av att ha sett det! Jag ville så gärna att hon skulle lyckas ta sig loss och fly bort från honom och aldrig se honom mer. Kanske till och med döda honom i självförsvar. Men nej, sen fortsätter "kärlekshistorien" som vanligt.

En är ju van vid sexism i nästan all media redan men jag var inte beredd på den här nivån.
Alltså jag är så äcklad och förfärad att människor faktiskt satte sig och tyckte att det vore en bra idé att spela in och visa upp på tv. Och att dom, om dom ABSOLUT måste ha med den scenen, inte tar det seriöst och visar den som den allvarliga och sjuka handling som det är.

Men jag tycker inte det borde varit med alls.
Och alla som hävdar att det hör till det historiska autentiska bilden av 1700-talet (där serien mestadels utspelar sig) kan ju bara gå och gräva ner sig. När kvinnor får ha hår under armar och på ben och har oplockade ögonbryn i serier och filmer där en varken kan eller skulle kunna sköta sånt så kan vi kanske tala om det är något vi behöver visa upp så mycket och visuellt på tv.

Jag är så grymt sur också för det är ju en spännande historia utöver förtryck, misshandel, förnedring och hat mot kvinnor.
Jag hade så gärna velat se klart serien, se vad som händer. Det känns så ofärdigt och för det hatar jag skaparna ännu mer! :(

På besök hos Sofia och Simon med Lindah

Dokumentärtips

Ikväll har jag kollat på två jättebra dokumentärer på Netflix. Jag ÄLSKAR Netflix. Har sett massa andra bra dokumentärer där också.
Men ikväll såg jag först filmen Virunga som handlar om bergsgorillor i nationalparken Virunga i Demokratiska Republiken Kongo. Eller ja, den handlar om människor som försöker skydda dom och parken samtidigt som den berör det jobbiga läget landet är i. Filmen är så väldigt gripande. Jag rekommenderar verkligen ALLA att se den. Jag har gråtit och fyllts av glädje och värme av den filmen. Och musiken är perfekt!

Den andra filmen jag såg hette Nanking och hadlade om den massaker och dom våldtäkter som skedde i Nanking, Kina 1937 utav Japanska soldater.
Också jättebra film. Och framförallt otroligt informativ då jag inte haft någon aning om vad som skedde mellan Japan och Kina strax innan andra världskriget. Helt sjukt. Så håller du inte koll på det så tycker jag absolut att att du ska se den filmen.

Annars var jag och tatuerade mig i förmiddags. Sammykatt i nacken och Supernatural "anti possession symbol" på axeln. :) Hade Jenna med mig som moraliskt stöd och innan var jag hem till henne och fick äntligen se hennes nya lägenhet och en fräsch Järnet trappuppgång (har ju renoverats, dom håller på med mitt gamla hus nu).

Har inte jättebra bilder på tatueringarna då det är krånglig vinklar och dåligt ljus.

Decemberliv

Och med december kom lite hopp och kraft tillbaka. December gör ofta bra för mig. Jag fylls av julkänslor och en längtan till julafton som ger mig något att se fram emot. Skönt! Önska bara att det ville komma snö såklart!

Igår kom Sanna hit och var kvar till idag. Hon skulle kommit förra veckan men fick magsjuka så hon kom den här veckan istället.
Vi har kollat på julskräckisar (inte så läskiga direkt) och Scream serien. Och så har vi pratat, fikat, ätit och promenerat tillsammans. Det var fint!

I måndags var Jenna och hennes pojkvän Marcus på besök och fika hos mig och katterna. Det var väldigt kul och några dagar senare såg jag att Jenna beskrivit mig på sin blogg. Jag skratta högt för mig själv!
Så här skrev hon; "Om jag snabbt ska sammanfatta Isabel så är hon: starkt stående i sina åsikter, väldigt empatisk och förstående, teaterapa med sinne för dramatik, rolig, högljudd, nyfiken, ärlig, lite udda i sitt sätt att te sig (kroppspråket är svårare att tolka hos henne, hon har väldigt få inövade rörelser vilket faktiskt inte är vanligt) och hon är nog lite som jag, säger saker lite så där blunt och sen stirrar på den hon sa det till och inväntar reaktionen.
När man är på det sättet kan man uppfattas som lite cray cray, och det är hon väl men hon är så där roligt tokig, inte sinnesrubbad. Haha!"

 Ganska klockrent. :P Fast lite sinnes rubbad är jag nog allt.

Just nu sitter jag och lyssnar på soundtracket till The Leftovers säsong ett som Max Richter gjort. Så jäkla fin och gripande musik.
Kollad nämligen tidigare idag klart på säsong två av The Leftovers. Så jäkla bra serie med ett himmelskt soundtrack. Mäktigt.
Jag längtar tills nästa säsong som tyvärr också är den sista.

Har inte så mycket mer att dela med mig av at the moment.

På återseende!