Mitt femhundrade inlägg och vegan-Isabel

Har inte skrivit här på en månad, men nu är det dags att skriva mitt femhundrade inlägg!
Tänkte skriva min "så-blev-jag-vegan" historia. :)

Ganska tidigt i mitt liv började jag se köttätande som något dåligt och att inte äta kött som det bättre alternativet även om jag inte känslomässigt kopplade ihop kött med djuren jag älskade. För jag har alltid älskat djur och har nog aldrig klarat av att döda ens spindlar eller andra småkryp. Jag kunde gråta när lejonet tog antilopen i naturprogrammen och jag kände stor empati för djuren runt mig.
Mitt första försök till vegetarian var nog när jag var runt tio år gammal. Men det höll nog inte så länge för jag var så liten, tog bara bort köttet, hade inget stöd från omgivningen (men inte heller så mycket motstånd) och hade inte riktigt gjort den där känslomässiga kopplingen ännu.

Men sen när jag var runt 13 år blev jag vegetarian och har inte ätit kött sen dess. Då började jag koppla köttet till en död kropp, ett lik och började tycka det var förfärligt äckligt och hemskt att levande varelser skulle dö för min mats skull.
Sen var jag vegetarian i många år och blev väl mer avancerad i det med tiden då jag slutade äta kaviar, ost med löpe och gelatin.
Jag visste ju att det fanns veganer men reflekterade aldrig över varför dom inte åt något från djur då jag själv trodde att inget djur for illa av att jag åt ägg och mjölk mm.

Sen för en fyra-fem år sen så fick jag reda på hur hälften av alla kycklingar som kläcks dödas för att dom är tuppar och efter det så började jag dra ner på att äta ägg. Sen lärde jag mig om mjölkindustrin, mer om äggindustrin, ullindustrin mm.
Det var aldrig någon kraftig reaktion från min sida. Utan det sjönk in, sakta men det sjönk in och jag började äta mindre och mindre djurprodukter.
Min tanke var inte att bli vegan, även om jag såg veganism som det "rätta", utan mer att jag i så stor utsträckning som möjligt skulle äta veganskt. All mat jag lagade själv var vegansk men tänkte ändå att jag kunde äta lite djurprodukter när jag åt ute om det inte fanns något veganskt alternativ och när jag vart bjuden på mat av folk.
Men det kändes aldrig riktigt okej och med tiden så lärde jag mig att det inte var så svårt eller krångligt att vara vegan så då blev jag det.
Vet inget exakt datum när jag blev strikt vegan eller började kalla mig för vegan men det var för lite drygt två år sen.
Kan nu inte tänka mig något annat.
Jag tog en massa prover i höstas och alla såg fina ut. Har heller aldrig under mina nästan 15 år som vegetarian haft brist på något och då är jag ändå inte någon som tänker på särskilt mycket på vad jag äter. Så för mig var det inte svårt. Att bli vegan handlade mest bara om att få upp ögonen för orättvisorna, låta det sjunka in samtidigt som jag ställde om mig.

Sådär. Där var min "så-blev-jag-vegan" historia. :)