Kan någon snälla svara mig detta?
Hur kommer det sig att de flesta tycker det är okej att döda miljontals djur, som inte vill annat än att leva, för våran smakupplevelses skull så länge de haft ett “bra” liv, det spelar ingen roll hur unga de är. Men vi människor ska leva till varje pris. Djur kan vi avliva/slakta/döda för att de har brutit benet, för att vi anser att de lider för mycket, för att vi tycker vi har rätt att äta dem, för att vi tycker de är för många eller för att det helt enkelt inte passar oss. Men en människa i stort lidande ska leva vare sig hen vill eller inte. Inte ens om du är döende får du slippa lidandet i Sverige. Hur går det ihop?
Hur kommer det sig att de flesta tycker det är okej att döda miljontals djur, som inte vill annat än att leva, för våran smakupplevelses skull så länge de haft ett “bra” liv, det spelar ingen roll hur unga de är. Men vi människor ska leva till varje pris. Djur kan vi avliva/slakta/döda för att de har brutit benet, för att vi anser att de lider för mycket, för att vi tycker vi har rätt att äta dem, för att vi tycker de är för många eller för att det helt enkelt inte passar oss. Men en människa i stort lidande ska leva vare sig hen vill eller inte. Inte ens om du är döende får du slippa lidandet i Sverige. Hur går det ihop?
Hur kommer det sig att samhället är anpassat efter en viss sorts människor och utesluter andra? Om jag inte kan anpassa mig efter samhället och samhället inte kan anpassa sig till mig, varför ska jag då var tvingad att leva i det? Jag kommer ändå bara vara en belastning och lida. Varför skulle jag då vara självisk om jag tog slut på eländet? Varför har jag en skyldighet att leva till varje pris?
Alla är som besatta av att du ska leva men ingen vill/kan riktigt hjälpa dig att göra det. Det finns inte tid, kostar för mycket eller är helt enkelt för besvärligt. Men fan, du ska ändå leva till varje pris!
Det finns undantag, självklart, men de är alldeles för få för att göra någon större skillnad och såvida inte just du har turen att träffa på en.
Om du är en som mig som inte får hjälp, som inte får förståelse, som få visar hänsyn till, som nästan alltid måste vara den som anpassar sig, hur kan det då krävas att jag ska stå ut och ständigt fortsätta. När jag inte kan vara något annat än jag, hur mycket jag än försöker (och tro mig, jag har försökt!). När större delen av samhället är uppbyggt på ett sätt som går emot min natur och rent ut av skadar mig och när till och med människor som får betalt för att hjälpa inte riktigt gör det, i alla fall inte mer än halvhjärtat, har jag fortfarande en skyldighet att finnas? För vem i så fall? Och varför?
