Maktlös

Igår flyttade Speedo och Zigge. Dom två sista. Och jag har en sån jävla ångest som jag inte kan komma över. Inte för att jag saknar dom (vilket jag såklart gör) och inte för Speedo som numer heter Sune och har flyttat till en jag känner.
Utan för Zigge, för att jag inte litar på dom som köpte honom men blev smått tvingad.
Dom hörde av sig till mig första gången i måndags och sen såldes han utan min vetskap samma dag trots att jag uttryckt min oro om dom och sen ville dom samma dag komma och hämta honom. Jag skrev till både dom och till katthemmet att jag skulle vilja att dom kommer på besök en gång till först (regeln brukar ju vara tre besök innan köp). Jag ville tala med dom om det som bekymrade mig för att vara säker på att Zigge skulle få det så bra som möjligt.
Men nej, dom ville inte komma på fler besök och sen tänkte dom inte ens komma och hämta katten utan det gjorde en från katthemmet igår kväll. Bara att dom inte kunde tänka sig att besöka en gång till gjorde att dom kändes extra oseriösa men att dom inte ens kunde komma och hämta katten så jag skulle få möjlighet att prata med dom. Och att katthemmet gick med på det?!
Paret är inga onda människor men ett djur är ingen rättighet och klarar en inte av att ta hand om dom när dom behöver det som mest utan väljer den "enkla" utvägen så ska en inte ha djur. Deras liv betyder mer!
Men ja, spela ingen roll vad jag sa, Zigge flyttade ändå och jag är jätterädd att något ska hända honom så han inte får en chans.

Jag har verkligen försökt vara okej med det men misstron och ångesten kommer tillbaka hela tiden. Känns nästan som att jag vill sluta vara på katthemmet. Jag känner det inte som att katternas bästa kommer först längre.

Och jag tycker inte att dom på katthemmet är dumma eller inte bryr sig om katter, verkligen inte! Det känns bara som att det fokuseras på fel saker ibland och framförallt nu.
Hade jag fått bestämma så skulle jag ALDRIG sålt Zigge till dom utan att dom visa sig seriösa och kom på dom tre besök som är bestämt och verkligen intygade att dom skulle ta sitt ansvar för Zigge.

Ja, så är ligger jag vaken med ångest mitt i natten och tänker på allt jag borde ha sagt och borde ha gjort för Zigges skull. Inte mycket jag kan göra nu förutom att försöka prata med dom som köpt honom men känns som att dom inte vill ha med mig att göra och nog bara skulle bli irriterade utan att ta något till sig. Men kanske värt ett försök? Det är så jäkla känsligt bara.