Hej!
Har kommer ett inlagg fran Swedru igen.
Jag har hemsk mensverk och ar trott och groggy av mina mediciner men jag ar himla glad anda.
Nu har jag varit har over halva tiden. Om tre veckor ar jag hemma. Det kanns jatte konstigt. Tre veckor ar sa kort. For kort. Men jag saknar min familj, djur och vanner sa jag ser fram emot att komma hem med.
Nu ar jag verkligen van vid att vara har. Jag tanker inte sa mycket pa varmen langre och jag har blivit en hejare pa att pruta.
Nar barnen blir slagna och orattvist behandlade kan jag ma jatte daligt och vilja aka hem. Men det ar ju inte jag som blir slagen, och det blir ju inte battre av att jag aker hem. Sa jag gor mitt allra basta for att trosta barnen och finnas dar for dom.
Imorgon blir det stranden med barnen igen. Det alskar dom sa! Da skriker dom hela vagen;
-Where are you going?
-TO THE BEACH!!!
Om och om igen.
En liten tjej som heter Lizzie har fatt malaria och ligger just nu pa ett sjukhus i Accra. Lilla gumman. Jag hoppas hon ar battre snart sa hon kan komma tillbaka.
Imorgon ska det komma nya volontarer ocksa. Tre stycken och dom ska stanna i flera manader. Det tycker jag ar jatte bra for det har varit sa manga som bara stannat i tva veckor nu och det ar ju sjalvklart battre for barnen om man stannar langre. Sa det ska bli kul nar dom kommer. Och skont nar man aker och vet att dom ar kvar och tar hand om alla.
Good, better, best
May I never rest
Until my good is better
And my better best
Den ramsan sitter fast i huvudet pa mig for barnen har lart sig den i skolan pa barnhemmet idag. Det ar valdigt mycket ramsor. :)
Kram
