Idag är en sån där dag då jag bara känner mig trött, stressad, matt, överväldigad, ensam, oviktig och så otroligt svag.
Jag vet ju att det jag behöver i det här läget är att vila vila vila. Göra så lite stressiga pressiga saker som möjligt och vara så snäll mot mig själv som jag bara kan.
Tyvärr känner jag mig ju såhär för att listan över måsten och borden är för lång och jag för att jag haft för mycket. Jag kan inte bara strunta i allt. Eller något. För skulle jag göra det så krävs kontakt och ansträngning som känns i princip lika jobbigt som att faktiskt göra det. Så därför sitter jag här nu på en buss påväg hem och grinar. Saker som normalt känns okej gör inte det nu och hela världen känns mörk, kall och hård.
Jag önskar desperat att jag kunde stanna tiden så jag kunde vila och göra måsten efter måsten i lugn och ro.
Jag vet ju att det jag behöver i det här läget är att vila vila vila. Göra så lite stressiga pressiga saker som möjligt och vara så snäll mot mig själv som jag bara kan.
Tyvärr känner jag mig ju såhär för att listan över måsten och borden är för lång och jag för att jag haft för mycket. Jag kan inte bara strunta i allt. Eller något. För skulle jag göra det så krävs kontakt och ansträngning som känns i princip lika jobbigt som att faktiskt göra det. Så därför sitter jag här nu på en buss påväg hem och grinar. Saker som normalt känns okej gör inte det nu och hela världen känns mörk, kall och hård.
Jag önskar desperat att jag kunde stanna tiden så jag kunde vila och göra måsten efter måsten i lugn och ro.
Men ikväll tänker jag inte göra några måsten! Ikväll tänker jag bara ta ett bad eller en dusch, kolla på serier, pussa på katter och spela Minecraft. Och så får jag hoppas jag känner mig mindre matt imorgon.
