Efter en vecka eller två hemma från Ghana slogs jag av något som känts väldigt jobbigt sen dess.
På barnhemmet finns det fyra ganska små barn. Fyra stycken små barn med stora närhetsbehov. Behov som inte uppfylldes, som jag ensam inte kunde uppfylla.
Allt dom ville i princip var att bli burna, att få vara klamra sig fast i din famn. Det spelar ingen roll om dom känner dig eller inte dom vill vara i din famn. Så länge dom fick vara i famnen var dom nöjda.
Men med bara en famn, fyra små som inte vill samsas om dig, ytterligare 34 ungar som också vill vara nära plus min egen ork så kunde jag inte på långa vägar ge dom vad dom behövde. Varje dag var jag tvungen att säga nej, gå ifrån och ignorera en liten unge som låg på marken och grät hysteriskt.
För att orka där och då så vart jag tvungen att skärma av. Det har jag varit varje gång jag varit i Ghana. Både för barnen och för djuren. Här hemma i Sverige skulle jag aldrig kunna lämna ett barn på det viset. Och nu mår jag så himla dåligt för att jag var tvungen att göra det i sex veckor där.
Det är inte som att det inte var jobbigt där och då också, det var det och jag tror jag har nämnt det här på bloggen bland annat, men sen jag kom hem har det verkligen värkt i mig.
Jag vet ju förstås att lite är bättre än inget men det krossar mitt hjärta att jag inte kunde ge dom det dom så tydligt behövde.
Och jag önskar så innerligt att dom skulle ha en trygg vuxen som alltid fanns där och gav dom det.
Även många av dom mellanstora barnen ville ha och behöver mycket mera närhet och tröst. Ja, dom stora med faktiskt även om dom inte vill sitta i knät direkt.
Och nu då? Är det några volontärer där nu? Jag vet faktiskt inte. Vem håller i dom nu?
Personalen bär dom nästan aldrig. Dom små kan få stå och hålla om ett ben och bli klappad på ryggen när dom är ledsna.
Husmödrarna är snälla mot barnen men inte alltid så mjuka och varma med dom.
Men det är inte konstigt.. 38 barn, dom jobbar där 24/7 och kommer själva från en kultur och situation där det inte lönar sig att vara en mjuk och öm person. Du måste vara stark och hård för att klara dig.
Men jag önska så att mina ungar ska slippa behöva vara så starka jämt. Behöva lära sig att ingen vuxen kommer och klara sig själva. Jag vill att dom ska få ha någon som skyddar och tröstar precis jämt!
 |
| Eva med tre av dom minsta. Aba, Luke och John. |
