Jag vet inte varför, jag har ju ändå varit här tre gånger förut utan att få några kommentarer om mina ögon, men nu sen jag kom hit har flera av ungarna kommenterat att jag har gröna ögon. Eller gula enligt vissa. Kattögon säger dom. Och när jag fråga några om det är bra att ha det så sa Amos, "it's not nice“ och rynka på näsan och ja, hela ansiktet. Haha!
Tror någon upptäckte att jag hade gröna ögon sen har dom pratat om det och på så vis har flera av dom kollat noga och kommenterat mina ögon.
Bruna, eller svarta ögon som dom säger, är det "normala" och obroni's alltså vi vita har ofta blå. Men gröna ögon tycker dom är konstigt. Haha. Ja, vi är ju bara 1-2% av världens befolkning. ;-)
Imorse klockan nio följde jag med nitton av de äldsta barnen plus personal och fyra av deras barn till kyrkan. Med bara tak och bara en liten mur till väggar så var det svalt med svalkande vindar. Vi fick sitta på sköna plaststolar så det bådade gott. Men ack så fel jag hade. För gudstjänsten höll på i över FYRA förbannade timmar. Var rejält hungrig, kissnödig och uttråkad efter redan två timmar.
Och sista timmen hade jag ont i rumpan av sittandet. Det blir ju inte bättre av att jag inte tror på gud och redan sett allt dansande och sjungande förut. Det är liksom inte så speciellt längre. Det enda intressanta och roliga var när mina ungar sjöng i kör som dom tränat inför. Ja och när pastorn helade folk som skrek hysteriskt, föll ihop och låg och skaka på golvet. XD
Annars fattar jag ju inte vad dom säger och dom skräniga högtalarna och det alldeles för höga ljudet gjorde det inte direkt mysigt som jag annars i Sverige kan tycka att det är i kyrkan.
Och sista timmen hade jag ont i rumpan av sittandet. Det blir ju inte bättre av att jag inte tror på gud och redan sett allt dansande och sjungande förut. Det är liksom inte så speciellt längre. Det enda intressanta och roliga var när mina ungar sjöng i kör som dom tränat inför. Ja och när pastorn helade folk som skrek hysteriskt, föll ihop och låg och skaka på golvet. XD
Annars fattar jag ju inte vad dom säger och dom skräniga högtalarna och det alldeles för höga ljudet gjorde det inte direkt mysigt som jag annars i Sverige kan tycka att det är i kyrkan.
Annars måste jag säga att läget aldrig känts så stabilt och bra här på barnhemmet som nu.
Det jobbigaste är väl att dom inte tar hand om getterna. Bara fyra kvar nu som mest är instängda i en liten typ lada och är så tydligt misskötta. Två är alldeles för magra och en har fått på tok för långa klövar av att inte kunna röra sig och slita ner dom som dom ska. Sen att getter är intelligenta djur som behöver mer stimulans och större utrymme att röra sig på gör ju bara min ångest värre. Fatta att bara vara instängd i ett rum hela dagarna och inte ha något mjukt att ligga på, färskt vatten, tillräckligt med mat eller få känna solen och gräset.
Har i alla fall börjat från igår att mata dom och ge dom färskt vatten varje dag. Går och plockar stora grästovor och ger dom tillsammans med alltid några ungar. Idag matade vi dom två gånger.
Sen har alla katter dött förutom några förvildade småsaker som bor i bushen. Dom är kanske fyra månader gamla och kommer fram på kvällarna. Så jag har i över en veckas tid drygat ut deras mat med kattmat jag köpt i Accra. Deras mamma dog nämligen ganska våldsamt och mystiskt när jag var på sjukhuset. Hon låg och vred sig på marken och skrek men ingen kunde se att hon var skadad. Jag misstänker ombytt eller skorpion sting. Hon hette Joy och var en av kattungarna som var här för ett och ett halvt år sen när jag var här i tre månader.
Det jobbigaste är väl att dom inte tar hand om getterna. Bara fyra kvar nu som mest är instängda i en liten typ lada och är så tydligt misskötta. Två är alldeles för magra och en har fått på tok för långa klövar av att inte kunna röra sig och slita ner dom som dom ska. Sen att getter är intelligenta djur som behöver mer stimulans och större utrymme att röra sig på gör ju bara min ångest värre. Fatta att bara vara instängd i ett rum hela dagarna och inte ha något mjukt att ligga på, färskt vatten, tillräckligt med mat eller få känna solen och gräset.
Har i alla fall börjat från igår att mata dom och ge dom färskt vatten varje dag. Går och plockar stora grästovor och ger dom tillsammans med alltid några ungar. Idag matade vi dom två gånger.
Sen har alla katter dött förutom några förvildade småsaker som bor i bushen. Dom är kanske fyra månader gamla och kommer fram på kvällarna. Så jag har i över en veckas tid drygat ut deras mat med kattmat jag köpt i Accra. Deras mamma dog nämligen ganska våldsamt och mystiskt när jag var på sjukhuset. Hon låg och vred sig på marken och skrek men ingen kunde se att hon var skadad. Jag misstänker ombytt eller skorpion sting. Hon hette Joy och var en av kattungarna som var här för ett och ett halvt år sen när jag var här i tre månader.
Faktiskt så är dags för att lägga ut lite kattmat och sen säga godnatt till ungarna.
Puss och kram folket.
