God kväll folket!
Sen jag kom hem från Ghana i slutet av Juni så har jag mått bättre och bättre. Våren var ett helvete men när jag kom till Ghana ändrades det och efter fem veckor där så hade jag en härlig sommar här hemma. Jag vilade och läkte som aldrig förr. Jag såg så tydligt och klart hur viktigt det är att jag tillåter mig att vila. Det är det enda sättet jag kan hålla bra balans på.
Sen när hösten kom och det blev mycket med skola och måsten så blev det lite tufft igen men jag jobbade stenhårt på vilan och balansen och klarade mig rätt bra.
Hade nyligen en vecka då det blev lite mycket. Jag tog mig an lite för mycket, stressade upp mig för mycket och jag började sova sämre och kände mig matt, överväldigad och blev aningens handlingsförlamad.
Men jag höll stenhårt på att försöka tillåta mig själv att vila, må dåligt och framför allt vara snäll mot mig själv.
När jag panikar upp mig för saker känner jag mig som världens uslaste och värdelösaste och även om jag inte kunde ta bort dem känslorna så gjorde jag mitt bästa för att inte tänka som jag kände.
Alltså, inte tänka att jag var dålig och usel.
 |
| Alla inlägg är bättre med bilder, så här är en bild på mig och Svampen. |
Jag vet inte hur mycket det hjälpte, men jag tog mig igenom det och nu känner jag mig piggare, gladare och mer balanserad igen. :)
Det ringde en läkare från psykiatrin i fredags och undrade hur jag hade det.
Jag har inte haft någon kontakt med någon där sen första Juli men hon ville höra hur det gick och undrade om jag behövde nya recept på sömnmedicinen Circadin som jag fått. Det borde ju vara slut. Men faktiskt så har jag sovit så bra senaste tiden att jag inte tagit det alls förutom några få enstaka gånger när jag egentligen ska ta det varje kväll.
Sen avslutade hon med att säga att hon läst mina journaler och är imponerad på vilken resa jag gjort.
Det är något jag ofta får höra, att jag gjort en stor resa, kommit långt och att det är beundransvärt att jag klarat mig så bra som jag ändå gjort trots allt jag varit med om.
Det är något jag försöker påminna mig om när jag inte orkar eller klarar lika mycket som de flesta andra... Att de flesta andra har inte varit med om det jag har och för någon som har det så har jag ändå klarat mig bra. Tro't eller ej! ;)
Så att lyssna på min kropp och själ är något som jag ÄNTLIGEN verkligen har satt mig in i att göra. Mitt huvud får inte styra för då kör jag slut på all min psykiska energi på fem minuter. :P
Att försöka ignorera och köra på ändå för att hålla andras tempo slutar aldrig väl.
På tal om tempo så ska jag på lördag åka till Stockholm för på söndag morgon ska jag åka till Gotland för på måndag ska jag hålla två föredrag på Gotlands folkhögskola i Hemse om Fairtrade, resan och kursen. På tisdag åker jag tillbaka till Stockholm och på onsdag kommer jag hem. :) Men det blir kul! Är dock liiiiite nervös eftersom jag ska åka och föreläsa helt själv.
Igår jobbade jag på Kupan och sen var jag på Fairtrade Falun möte. Sen idag var jag på personalmöte på Kupan och efter det har jag lagat mat, diskat, skickat viktiga mail och sms och bokat av dom från en lista jag vart tvungen att göra för det blev så mycket.Sen var jag upp till min granne Julia och blev bjuden på mat.
Och nu! Nu ska jag läsa sen soooooooova.
Fast först! Något som jag brukar klamra mig fast vid när det känns för tungt är Ghana. Min finaste Ghana vän Malin ska snart åka till Ghana, Senya Beraku och våra fina ungar. Jag önska SÅ att jag hade kunnat följa med. Jag hade lite planer på att kunna åka kanske tre veckor i höst men det blev för stressigt. Men som det ser ut nu så ska jag nog kunna åka i början av Mars och kanske kunna stanna i kanske åtta till tolv veckor. Det vore helt jävla underart! Om jag läser på distans kan jag väl lika gärna sitta där och läsa? Funkar det så ska jag lätt göra det!
Och då får jag ju mina pengar ändå så då är det mest bara flygbiljetten jag måste spara ihop till för att leva där är ju billigare än att leva här. :)
Hoppas hoppas.
Nä, nu godnatt!
Puss och kram allihopa!
