Här kör man i fleeeeera timmar för att hälsa på Ida-Stina i Sala och så har man inte hunnit vart här i mer än tre timmar så måste hon åka in till BB. Så nu sitter jag själv i hennes lägenhet med en massa katter. Är lite obehagligt faktiskt. Tycker inte om nya ställen när jag är själv såhär. Får ångest. Det påminner mig så mycket om när jag vart tvångsflyttad till olika hem. Men men. Inte så mycket att göra. Jag får försöka att bara stå ut. Det kan vara falskt alarm.
Och sjukt trött är jag. Ska kanske lägga mig och vila lite. Men jag kan nog inte sova förens jag vet vad som händer med Idis. <3
