Min största svaghet och min största rädsla

Den där ständigt efterhängsna känslan av att vara oviktig. Av att inte betyda tillräckligt mycket för de som betyder mest för mig. Att alltid känna mig i ett underläge just för den ojämna balansen.
Att jag känner mig obetydlig är det som skulle kunna bli mitt fall. Min Akilles häl. Jag kommer aldrig undan den känslan. Inte särskilt länge i alla fall.
Det är den känsla jag är allra mest rädd för, som får mig att bli allra svagast och som ställer till det allra mest.