Godkväll och glad andra advent!
Idag längtar jag hem till Sverige.
Är rätt trött på ghananernas syn på många saker.
Har diskuterat homosexualitet med några här och enligt dom så är det ett val som är fult och syndigt.
Sen hur dom ser på barn och pratar om och till dom. Man blir så frustrerad ibland.
Ofta försöker jag prata med dom och få dom att bredda sitt synsätt men det är inte alltid man orkar. Och ibland är det bara bäst att bita sig i tungan.
Sen hur dom ser och behandlar djur. Det är nästan värst.
Idag när jag och Isabella var på stranden så höll några på att begrava en en meter lång sköldpadda som någon haft ihjäl för köttets skull men sedan inte fått med sig antagligen för att den var så stor.
Tysken som äger hotellet vars strand det var, sa att han skulle kontakta polisen. Men vad kan eller vill dom göra?
Sköldpaddan hade gått upp för att lägga ägg och blivit brutalt mördad.
Så fruktansvärt.
Sen kan jag förstå att en fattig människa i ett land som Ghana tar väl dom chanser han får för att tjäna en slant och kanske till och med överleva. Men det är en hel arts överlevnad som står på spel. Suck!
Sen ikväll när jag var och sa godnatt till ungarna så hade någon lagt glöd på en stor tusenfoting som det finns en del av här. Dom ska tydligen vara giftiga och barna är jätterädda för dom men det gjorde så ont i mig. Den låg där ihoprullad och försökte samtidigt värja sig för glöden. Själva tusenfotingen glödde redan lite när jag kom och hade jag varit en starkare och modigare person skulle jag krossat den under skon och gjort lidandet kort. Men jag kan inte ta ett liv.
Så jag sa något upprört ropa godnatt och gick snabbt därifrån. Jag orkade verkligen inte ta det idag.
Jag har verkligen försökt att få barnen att visa mer empati för djuren och med katterna och getterna tycker jag ändå det har blivit bättre sen jag kom. Men jag är här så kort tid, precis som alla volontärer, och dom lever i ett land där tex djur och homosexuella inte har särskilt högt värde så dom flesta av ungarn kommer med största sannolikhet få samma synsätt när dom växer upp.
Men det finns hopp. Såklart. Bara jag pratar med mina 90åriga morföräldrar så kan det sättet att se som här slinka in ibland. Sverige var på samma sätt en gång i tiden.
Landet utvecklas.
Inte för att jag vill att det ska bli precis som i dom västerländska länderna! Vi har absolut inte rätt i allt. Jag vill bara så väldigt gärna att toleransen och empatin för alla levande ska växa.
Även hemma i Sverige när jag tänker efter!
Godnatt!
