Just nu hatar jag tiden.
För varje dag känner jag mig längre och längre ifrån ungarna.
För en vecka sen var jag på flygplatsen vilket betyder att det är ÖVER en vecka sen jag träffade dom.
Jag saknar dom så otroligt mycket. Jag får lite små panik när jag tänker på allt jag missar. På att inte veta hur dom har det.
Jag ska försöka söka stipendier och åka dit igen.
Jag måste nog åka dit igen.
