tisdag 9 december 2014

Intelligenta, sociala och lekfulla grisar att äta






En vän till mig på Facebook delade idag något som fick det att knyta sig i magen på mig. Jag förstår verkligen inte.
Hon delade det här:







Sveriges Akademiska Etologer - djurens beteende i fokus added 2 new photos.


LUCKA 8!


Julen närmar sig och med den även den traditionsenliga julskinkan.


Grisen är ett väldigt lekfullt och intelligent djur som tycker om att utforska nya saker. Ett av grisens viktigaste beteenden är utforskningsbeteendet. Genom att ha möjlighet att utforska nya miljöer eller material tillfredsställs detta beteende. I dagens grisproduktion används oftast halm för att ge grisarna något att utforska och sysselsätta sig med. Om grisarna inte har tillgång till halm eller annat material att utforska kan beteendet istället riktas mot andra grisars svansar, ett beteende som kallas för svansbitning. Svansbitning är ett tecken på en dålig djurhälsa och -välfärd och en åtgärd som majoriteten av EUs medlemsländer tyvärr använder är att kupera svansen på griskultingarna. En sänkt djurhälsa ger även en högre antibiotikaanvändning och sämre kvalitet på köttet. Svansen använder grisarna dessutom till att kommunicera med andra grisar, genom att visa glädje, nyfikenhet eller rädsla. Så när du väljer julskinka, se till att välja en gris som fått ha kvar sin knorr och fått utlopp för sitt utforskningsbehov.


Hur tusan kan en läsa det där och ÄNDÅ tycka att det är okej att köpa julskinka?! Hur kan en se dessa otroligt söta grisar och ändå vilja äta deras kroppar? Hur kan en vilja att de ska dö för att det smakar gott?
Och hur kan någon tro att lite halm är nog för att stimulera en varelse smartare än hundar och som treåriga barn? De kanske inte biter av varandra knorrarna men ändå. Jisses!
Att människor blundar och låtsas att de inte ser, det kan jag förstå. Sanningen är för jobbig och vi orkar inte se. Men när en ändå kommit såhär långt att en kan se grisar som de fantastiska individer de är och ÄNDÅ äta dem det kan jag inte förstå. Hur kan empati polletten inte falla hela vägen ner?

Det är ingen idé att ge sig in i någon diskussion eftersom det bara blir dålig stämning och folk går in i försvar-mode. Men jag fick ont i magen.
Jag är van vid att se korkade saker läggas upp på Facebook om djur. Allt ifrån varghat till människor som tävlar med sina hästar som de ändå älskar och inte förstå hur de utnyttjar dem. För att inte tala om alla matbilder med kadaver.
Men för att det här ändå var nära men inte riktigt framme så knöt det sig extra hårt i magen på mig. Jag blir ledsen och vill helst bara sluta umgås med alla djurätare. Vilket för tillfället bara skulle lämna mig med Erik och Anna.
Jag känner mig rätt ensam måste jag säga.
Jaja.

Men snälla! Välj ingen julskinka alls! Du behöver det inte, jag lovar! Grisarna behöver sina liv mer.

Puss och kram