Goddag!
Igår alltså.. Jisses. 30 Seconds to Mars var så sjukt jävla underbara! Det var en av dom mest fantastiska stunder i mitt liv och absolut den bästa spelningen jag NÅGONSIN varit på. Jared Leto var otroligt bra, charmig, rolig och som alltid fantastiskt snygg. Att vara publik åt honom är som att gå på ett gympapass. Hela tiden skulle vi hoppa, vifta med armarna och vid ett tillfälle skulle hela publiken huka sig för att sedan hoppa upp så högt vi kunde. Han ville se minst 100 stycken som satt på axlarna så jag lyfte upp Mimmi på mina axlar en stund.
Och han tog upp folk på scen! Han valde ut ett femtiotal personer som fick komma upp på scen och vara med under låten This is War, som publiken skrek efter.
Och vi skulle sjunga med. Vare sig vi kunde texten eller inte.
Jag fick höra nästan alla favorit låtarna förutom Night of the Hunter. Men i allt det fantastiska så saknade jag den inte.
Ett tag satt JARED LETO upplyft av publiken och sjöng. Åh vad avundsjuk man vart på dom som fick hålla upp honom och röra vid han.Han smörade för oss och sa hur vackra alla svenska män och kvinnor var, dansade med den svenska flaggan och sa att han älskade oss på svenska.
Vi skrek War War War och inte många tänkte på att vi faktiskt var på Peace and Love. Vi gjorde allt han bad oss om. Allt från att sjunga Ja Må Hon Leva till en tjej som heter Emma till att ropa Halleluja och Praise the Lord upp till himlen.
Man var så delaktig. Det var inte bara att stå och titta på.
I ungefär 75 minuter höll dom på och efteråt kändes all annan musik futtigt även om det var ganska bra. Jag var helt salig.
Och att det regnade lite passade nästan in plus att det var svalkande och skönt eftersom man vart så varm av allt hoppande, viftande och klappande.Senare på kvällen så tänkte jag och Therese spontan tatuera oss och jag tyckte vi skulle gå till Fetto tattoo för det var närmast men där tog dom inte kort så då tyckte Therese vi skulle testa på ett annat ställe lite längre bort men eftersom dom inte heller tog kort och hade längre väntetid så gick vi tillbaka till Fetto för att ställa oss i kö och en gå och hämta ut pengar men när vi kom fram var det fullt av poliser och folk där och salongen var avspärrad. Då hade det på dom 15 minuter vi vart borta skett ett mordförsök och en kille hade blivit knivhuggen. Sen kom ambulans och jag läste idag här att dom gripit en misstänkt och att han som vart knivhuggen kommer att repa sig.
Hade vi gjort som jag ville så hade vi varit kvar på den studion, för jag trodde inte dom andra skulle ta kort heller, och då hade vi varit där när det hände.
Så ibland är det kanske tur att jag inte alltid får som jag vill. :P
Fast bara ibland!
Jag bor ju alldeles så jag hör alla ambulanser som åker till och från sjukhuset och det är verkligen många just nu! Vaknar av dom på morgnarna och nätterna.
Idag känner jag mig alldeles tom. Vad gör man nu
då? Nu har jag ju sett ett av världens bästa band och en av världens fantastiskaste människor. Hur går man vidare efter det?Jaja. Den här känslan ska nog blekna den med så småningom.
Men jag kommer alltid vara lycklig för att jag sett dom. <3
